så som i sagorna ..-* |
Ta mig här ifrån!
Sömnlösheten ligger som en
tät dimma över mina ögon
och den skarpa väckningssignalen
som min mobil ger ifrån sig
dödar jag med ett enkelt med
snoozefunktionen
sen ringer det igen
och igen och igen och igen.
men tills slut
så krigar jag mig upp ändå
Jag sitter länge på sängkanten
och försöker att tänka bort
kylan som biter till överallt
som den kan komma åt
och jag hamnar i någon sorts dvala
där inte ens tankarna får plats
men som tur är så har jag
fortfarande snoozfunktionen på
och efter några minuter så
blir jag åter medveten om verkligheten
och vacklar upp på ostadiga ben
Vattnet från kranen skriker
högljutt i mina ömma öron,
ljudet från mina rasslande armband
påminner mig om andra metalliska ljud
som jag bara vill glömma
och knarret från mina fotsteg i hallen
får mitt hjärta att bulta så hårt
att revbenen nästan knäcks
men det gör ingenting
jag är ju trots allt uppe och på g
Sminket kladdar när tårarna rinner
och huden blir rödflammig av mina
hårdhänta fingrar
Jag blir bara mer och mer avskyvärd
att se på ju längre jag håller på
Och alla kläder tycks ha
förändrats,
liksom blivit för uttänjda
För jeansen säckar ända från midjan och ner
över benen
alla linnen blir pösiga och ger mig
en ännu bredare silhuett än vad jag
skulle kunna ha
mina bh:ar känns plötsligt förstora
och linningen på alla byxor
sitter så dåligt att jag måste dra upp dem
hela tiden eller använda skärp
ja, jag har gått ner i vikt.
jag ville ju det
jag ville känna mig smal och vacker
(Men sanningen är att jag bara blir
fulare och fulare för varje dag)
-
Frukosten som jag tvingar i mig
smakar ingenting
och jag tänker hela tiden på alla kcal som kommer att
blåsa upp mig likt en enorm ballong
Avsmaken och ångesten jag känner försvinner aldrig
och till lunch måste jag straffas
för att jag har vräkt i mig så mycket
i onödan
för jag vet ju att de kommer klaga
på mina "små" portioner där hemma,
och att de kommer se till att jag
äter "tillräckligt"
Alltså måste jag förebygga det
oundvikliga på något sätt i förväg
Huvudvärken och svimningskänslorna
försöker jag att ignorera
och all energi som finns kvar går åt
till att ta mig från en lektion
bort till skåpet och sedan till nästa igen,
Jag får absolut ingenting gjort
under mina långa timmar som jag
spenderar i skolsalarna
jag är så jävla misslyckad
För alla andra kan ju
De pluggar och gör sina läxor
De lyssnar på lärarens ord om
polärbindningar och stadsskick
och de räcker upp handen och
har alltid frågor och funderingar
de är så....
så..
närvarande
-
Me n klockan fyra så sitter jag
på bussen igen
Jag stirrar ut genom det skitiga
fönstret på vänster sida,
(men jag tittar inte,)
jag bara försvinner in i mig själv
och låter landskapet flyta förbi framför
mina glasartade ögon
Och sen utan att jag vet hur så är jag
hemma på något sätt
Jag sitter på min säng
eller på stolen framför datorn
Och jag börjar att tänka på mat igen..
Alltid mat
Men nej, jag ska inte äta
Jag ska inte förvandlas till det
groteska monster som jag kan bli
och bara äta och äta utan stopp
jag ska väl åtminstone klara det här.
Sekunder blir till minuter,
minuter blir till timmar
och till slut är det middag
Min mage kurrar lyckligt när doften
av kryddor och matos når mina näsborrar,
men mina känslor trasslar ihop sig
lite ytterligare och jag påminns
om att bara äta det nödvändigaste,
inte mer
Men självklart så blev det
för mycket
Alldeles för mycket
Och bara för det så sätter min
ologiska hjärna igång en demonstration
och tvingar mig till att tröstäta
och där sitter jag,
den ena kcal efter den andra rasar
ner i min förruttnande kropp
och jag gör ingenting för att förhindra det
Jag kan inte
.
jag vill bara sova mig bort
till en annan värld
där mat inte existerar
och där känslor endast förekommer
i de glittrande nyanserna,
så som i sagorna
*
|
| Kommentarer | | idantica - 10 dec 09 - 11:15 | "men mina känslor trasslar ihop sig" och slutet är så förbannat bra<3
och du, jag känner lite för väl igen mig i det här, och om du vill så är det bara att skicka ett meddelande eller så så finns jag här, för jag vet vad du pratar om och ibland är det den största lögn att ensam är stark vännen, och jag finns här om du vill det<3 |
|
|
|
