verkligheten är som drömmar - bara värre.*del 5* |
nu kommer den femte (?) delen :D
Härligt när de ligger så nära varandra (;
iallafall så känner jag mig jätte kreativ:D
men ni kan ju ta och komentera liiiiiiiiiiiiiiiiiiite mer tack :D!!
Read and coment , bitches:D
Josefine
Vaddå vad vill jag med mitt liv?
Jag vill... Designa.
Jag ville stå där i strålkastarljuset när jag såg en vacker modell komma gående i mitt plagg.
Min lärare satt och stirrade på mig över hennes uggleglasögon.
hon drog ihop munnen så att man såg rynkorna runt munnen bli allt fler och fler.
hon harklade sig sjupt och frågade igen.
"Nå josefine, Vad vill du göra med ditt liv?"
hon kikade på mig genom glasögonen.
Jag ryckte tyst på axlarna och fick någon konstig känsla i magen.
Jag visste ju vad jag ville göra.
Jag visste att jag ljög om jag ryckte på axlarna och skakade bort frågorna och svaren.
klockan visade att det var lunch och jag började gå till mitt skåp, Borgmästarhag skolan, nyköping, sverige, jorden, unniversum, världen.
Jag hörde småspringande steg bakom mig och vände mig om.
Det var otilia som kommit springandes.
"Varför bara gick du så fort likssom ?" sa hon med flås i halsen.
Jag kollade på henne och sarade tyst "jag vet inte..?"
Hon gav mig den där blicken jag hoppats på att jag inte fått se.
"aso shit josse! de är dit svar på allt nu för tiden!
Du är likssom helt borta när man snackar med dig!"
Jag ville slå till henne... slå henne tills hon förstod.
"Men de är inte så lätt!" röt jag.
hon kollade på mig med sina stora ögon.
"tror du att du skulle vara världens gladaste person om du visste att din ´´gäng´´ som du har varit med sen du va liten håller på att splitras?!"
Okey.. vi kanske inte höll på att splitras... men den enda av dom som jag träffad ofta var Fanny och det var nästan bara en stund på bussen.
Otilia såg förnedrad ut.. Men jag brydde mig inte.
"jag ska lämna mina böcker sen går jag och äter." sa jag kort och gick vidare i korridoren.
Jag kände att hennes blick eltades i min rygg men jag vände mig inte om.
Fanny
Jag satt och skakade av smärta.
Smärtan kom innefrån.
Jag ville slå bort smärtan, jag ville få ur mig den!!
Jag satte mig ner i sängen och började skriva ett brev.
Sanna, det gör så ont!
Ondast gör det i hjärtat där din plats är.
jag vet inte vad jag ska göra längre..
Men du ska veta att jag älskar dig till tusen och mycket längre.
Det här blir nog det sista du hör av mig...
Tusenmiljonermiljarder pussar din Bästavän Fanny.
Jag läste igenom orden som jag nyss hade kluddrat ner på pappret.
En röst inom mig viskade att jag var tvungen att vara stark, för min och för Sannas skull.
Jag skrynklade ihop det randiga pappret med orden på ooch kastade i soptunnan.
Jag kollade igenom dom brev som Sanna hade skrivit tillbaka till mig.
Hon hade bland annat skrivit om en kille som hette Tyson som var från England.
Det hade nu gått fyra månader sen Sanna hade åkt.
Mitt hjärta låg platt på botten av min mage kändes det som.
Och jag visste bara två saker som kunde fixa det..
För det första att sanna kom tillbaka
För det andra a ....
*bzzz* *bzzz*
Medelande motaget från adam.
Vad vill han?
jag suckade och öppnade sms;et.
Fanny... vi måste snacka!
Kan du svara när jag ringer?
Är det för mycke begärt av dig?
Jag vet att jag har bettet mig dåligt... men snälla!
MEN DÖ!
Jag ville svara , ville skriva att han lika järna kunde dö!
Men vågade inte.
Min ringsignal började ljuda i mina öron och på displayen stod det.
inkommande samtal : Adam .
Jag tryckte in knappen med en grön telefon på och jag hörde hans röst i andra änden.
"Tack för at du svarade.
Jag behöver snacka med dig de är vic.."
Jag höjde ena ögonbrynet och avbröt honom mitt i en mening.
"Är allt om vad du behöver?
Ja tydligen!
Du flyttar från Nyköping med din tjej?!?
Utan att äns berätta det för mig?
Nej för jag var tvungen att se det på min kompis BILDDAGBOK?!
Jag kallar inte det kärlek Adam.
DU har aldrig gett mig kärlek?"
Jag hörde hur jag själv satt och skrek medans jag hörde höga snyftningar från andra sidan av telefonen.
"det va inte meningen att nånsin såra dig , det vet du."
snyftade han fram.
"jag har inte tid för dig Adam."
Jag läs kylig på rösten och jag la på luren i örat på honom.
Fan jag klarade det inte.
Sanna
Jag och Bammie var på väg till cafeterian när hon dök upp från ingenstans.
Merissa Crown.
Skolans prinsessa.
Det var faktiskt första gången jag hade sett henne i verkliga livet.
"Oh my god," hon skrattade till.
"är du seriös? Lila halsduk ? Eww..."
Hon stod och kollade på mig.
Jag kollade ner på min halsduk.. - den tidiga julklappen jag fått utav Fanny år tvåtusennio när vi var på väg till körslaget för tredje gången det året.
Jag kollade på henne och mötte hennes blick.
Hon höjde ena ögonbrynet och sa.
"men vad ska du göra ? En tjej från Sverige? seriöst.... Patetiskt." han sa det sista ordet lite sjungande likssom, men otroligt drygt.
Hennes ``vänner`` stod bakom henne och skrattade.
Bamme kollade på dom med is ui blicken.
"men sluta" sa hon lågt.
Merissa log ett snett leende och började sedan säga något men hindrade sig fort.
Några kom gående bakom oss.
Jag vände på huvudet och såg det spretiga håret som hade lagt sig lite ner.
Den perfekta bruna hyn och dom vackra ögonen- det var Tyson.
Det var han , Derek och en kille som -jag iallfall tror heter Robert.
Merissa och hennes kompanjoner drog ner linnerna lite mer och drog in magen.
Jag kollade på Tyson han skakade på huvudet och suckade.
Han kom fram till mig och drog hans muskulösa arm om mig.
"Flickor,flickor,flickor! Det är ni som är patetiska" Sa han med en självklarhet i rösten.
Merissa Gapade så stort att man skulle kunna köra in en bil i hennes munn -haha , intern skämt.
"kom min sköna" sa han och kollade på mig.
Jag såg nog mest förvånad ut utav alla i hela rummet.
Han tog min hand och drog mig intill honom.
"Kom!" sa han igen och drog med mig ut.
"vart ska vi?" svarade jag med förvåning.
"du får se!"
Han var så underligt underbar på något sätt.
Han drog ner mig till stranden och in till en liten stuga som tydligen var en liten resturang.
Han placerade mig på en stol och sa i all hast " jag kommer snart!"
Sedan sprang han in i det lilla köket.
När han kom ut höll han i Två rostade mackor och nån slags sås.
"smaka" sa han.
Jag skrattade och tog en tugga.
" det är .. anorlunda men gott" sa jag.
Han böjde sig fram över bordet och pressade sina läppar mot mina.
Jag kände hur den underbara smaken fyllde hela mig.
Nu tvivlade jag inte längre.Han var en ängel.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | hallon-saft - 9 dec 09 - 19:50- Betyg:  | åååh va gullig han är mot sanna :D
han tycker vi om :D <3 |
|
|
|
