[m/m]Morgondagen är aldrig långt borta 'del 17' |
Men typ ingen läser, är de värt att lägga upp eller?
Kommentera
Liam Strand
Den gula färgtuben var borta, likaså Oscar och en väldig massa andra saker. Som den tavla han målat till Kim för att han ville ha något som passade i hans rum. När han inte hittade råttan gav han upp och började leta efter den gula färgen istället. Av någon anledning hade den hamnat under soffan och var dessutom nästan helt slut också. Han satte sig ner på golvet och försökte gå igenom NCS-systemet i huvudet, det gick inte. Trotts färgkartan han hade i handen så kunde han inte räkna ut hur han skulle blanda den perfekta gula. Så han nöjde sig med gult och vitt. Den blev inte riktigt så matt som han ville att den skulle bli.
Den plötsligt lusten att måla hade kommit när han hälsat på Erik, de hade gått ut på promenad. Erik kom inte så långt men de var ändå ute och Erik verkade så himla glad. Det hade smittat av sig på honom tillräckligt för att nu stod på en stol och fyllde i Jupiters ringar.
Medan han väntade på att första lagret skulle torka målade han färdigt tavlan som Kim beställt. Han fick lite dåligt samvete som tog betalt för den när hans namn inte betydde något. Men Kim hade insisterat och sa att han bara ville hjälpa till att finansiera Liam. Han hade sagt att Liams namn betydde något för honom, och för många andra, bara det att varken dem eller Liam visste om det.
Tavlan var inget han gillade egentligen, det var inte hans färger men grönt, det var något han gillade. Fast om han skulle få välja tre färger att göra en tavla i så skulle han välja svart, rött och vitt. De färgerna passade ihop vart som helst och när som helst.
Precis när han skulle upp på stolen igen för att lägga på det gråa lagret runt Jupiter knackade det på dörren. Han antog att det var Kim som kom för att hämta tavlan, det var tur att den torkade snabbt.
”De ville följa med”
Liam nickade bara och släppte in truppen som ville hälsa på honom innan han ställde sig på stolen igen. Han kände knappt igen Alice, hon hade inget hår på ena sidan av huvudet, eller nästan inget, det hade han inte sett kvällen innan när hon haft saker på huvudet. Ögonen var osminkade och röda av trötthet, istället för de galna kläderna hade hon svarta mjukisbyxor och en tröja med texten ’Death Cab fot cutie’ på. Men den gröna slingan på den sida där håret var minst tre dm långt satt kvar. Mario var minst lika olik sig, han hade också mjukisbyxor och en tröja som det stod ’Dashboard Confessional’ på. Kim hade för länge sedan informerat om att det var band. Han var lite efter i musiken och hade fått en uppdatering på vad som var bra. Det verkade som att de där tre hade samma musiksmak, Liam visste inte om han tillhörde deras musikgenre men han skulle väldigt gärna vilja det. Liam tänkte på hur det skulle vara om han också kunde gå där med en bandtröja och tillhöra ett kompisgäng.
Något mer som Liam noterade var att Marios hår var lockigare än vanligt men han passade såklart i det också. Varför hade han varit tvungen att följa med Kim för. Han skämdes alldeles för mycket över sitt hem för att han skulle vilja att Mario såg det men nu var det försent. Fast det gjorde kanske inget eftersom att han verkade ganska imponerad över taket.
Liam fyllde i det sita av Jupiters ringar och gick sedan för att tvätta penseln. Fördelen med vattenbaserad färg var att han bara behövde använda vatten för att tvätta penslarna.
Mario hoppade till och fick Liam att vänta på huvudet i lagom tid för att se Oscar knalla över golvet.
”Där är du Oscar, jag har ju letat efter dig hela morgonen, men du har ju färg på dig” Liam gav Oscar en dusch som han antagligen uppskattade det minsta, men han kunde inte gå runt med färg på sig.
”Vart har du varit egentligen?” Han släppte ner Oscar på golvet som försvann igen, säkert till hålet i madrassen för att försöka torka. Det kunde aldrig vara roligt med en dusch helt oväntat.
”Men Liam du kan inte se ut sådär i håret”
Liam tyckte det gick alldeles utmärkt att se ut sådär i håret, men tydligen höll inte Alice med. Det var det första hon sagt sedan hon anlänt. Liam ansåg att det var konstigt eftersom att; hon kvällen innan inte gett honom en chans att öppna munnen ens.
”Jag kan klippa dig om du vill?”
”Kan du?” Liam ville verkligen att någon annan skulle klippa honom, det var faktiskt ganska svårt att klippa själv. Speciellt i bakhuvudet där han inte såg någonting och han hade faktiskt ingen aning om hur det såg ut därbak. Fast han gillade inte att Mario fingrade på hans hår, inte heller att Mario verkade tycka att det var fult.
”Men Alice, du sa ju att du kunde klippa honom”
”Jag sa aldrig att jag kunde göra det snyggt, dah!”
Liam log lite åt Alice kommentar utan att låta någon se det, så han satte handen lite diskret framför munnen innan han kände på håret. Det kändes bra och då var det säkert det, om inte annat skulle det växa ut. Han var faktiskt inte så kräsen av sig och håret var ett av hans minsta problem. Så litet att han inte ens såg det som ett problem.
Istället för att lyssna mer på vad de andra hade att säga så gick han och hämtade tavlan till Kim. Den han fortfarande rynkade på näsan åt och inte alls ville ta betalt för. Materialet hade kostat honom max 50 kronor men Kim gick med på att betala betydligt mer.
”Vill du verkligen ha den här?” Liam kunde inte förstå det, han gillade den bara inte och skulle kanske till och med betala för att bli av med den. Men Kim nickade så Liam gav den till honom och tog emot pengar även om han inte ville.
”Nej, nu får väl du återgå till ditt, vi ses” Liam visste inte vad han skulle återgå till, han hade redan hälsat på Erik och tvättat. Han hade målat klart taket och tavlan till Kim, jobbat så mycket på en dag att han inte skulle behöva göra det förrän kanske en dag eller två. Men det förstås, han kunde göra det ändå. Då kanske han skulle ha råd med hyran som faktiskt skulle betalas snart och Liam hade ingen aning om vad den låg på. Men det skulle han tydligen inte alls det för Alice stannade. Han undrade varför, men hon satt i alla fall kvar i soffan.
”Vet du hur duktig du är?”
Liam satte sig ned bredvid henne och tittade upp i taket han också, men han hade ingen aning om hur duktig han var. Det var inte något han gick och tänkte på.
”Jag såg bilden på Mario, han är svårmålad jag har försökt”
Liam log lite åt att Alice verkade vara sig själv igen med sitt eviga pratande.
”Hur vet du om ag är duktig eller inte?” Liam var inte övertygad, han hade sett väldigt mycket som var bra, betydligt bättre än det han kunde åstadkomma. De som övade hela dagarna, det som han inte kunde och inte alltid hade råd med heller.
”Äsch jag pluggar konst jag har öga för sådant”
Såklart att hon gjorde det, Liam hade faktiskt bara trott att hon överdrev när hon hade sagt allt det där under grillfesten med tydligen inte. Alice sträckte sig efter färgkartan och bläddrade i den. Det var en tjock färgkarta som han lyckats få tag på gratis. En färgaffär i staden skulle byta till en ny och den skulle ändå slängas. Att köpa en ny i den upplagan skulle kosta minst åttahundra. Om man inte hade orken att då och då gå in i affärerna och ta gratisprover för att sätta ihop en egen, vilket skulle ta en evighet.
”Jag vet inte hur man läser NCS koder, bara vilka färger som är elementarfärgerna” Erkände han, därför hade han egentligen ingen användning för den. Det enda han kunde göra var att tittade på en färg och försöka gissa sig fram.
”Ge mig ett papper och en penna” Alice la ifrån sig färgkartan på bordet.
Liam gick iväg och hämtade en penna och papper. Alice skrev upp några siffror och bokstäver på ett papper. Det stod 0545-Y40B på pappret, hon hade skrivit upp en NCS kod.
”Strecket i mitten är viktigt för det ska vara hundra procent på båda sidorna”
Liam nickade och försökte hänga med.
”05 är hur mycket procent svart det ska vara i, 45 hur många procent kulör det ska vara i. Resten av procenten ska alltså vara vitt” Alice pekade på pappret och gjorde ringar runt de olika siffrorna.
”Vad är kulören då?” Liam förstod inte så mycket som han borde göra, det verkade som att Alice var väldigt duktig på färger, så han skulle suga in information nu.
”Det är siffrorna på andra sidan strecket. Siffrorna tillhör alltid den sista bokstaven, blått i detta fall. Blanda 40 procent blått och 60 procent gult så har du kulören, står det bara en bokstav bakom strecket ska det vara 100 procent av den färgen.”
Liam nickade han förstod att det skulle vara 100 procent på båda sidorna om strecket och då gick det upp ett ljus för honom.
”Så jag ska bara ta kulören och blanda med 5 procent svart och 50 procent vitt i förhållande till kulörens 45 procent?”
Alice såg glad ut över att han fattade, för hon nickade glatt och la ifrån sig pappret.
”Här” Alice bläddrade fram sista sidan i färgkartan.
”Detta är elementarfärgerna, de får inte dra åt något håll, de måste vara neutrala. Så du kan jämföra med dessa.”
Liam kände sig för första gången inte helt efterbliven när det kom till att lära sig.
”Är det roligt att plugga konst, är inte det svårt… jag menar, allt är ju konst det är ju bara vad man tycker”
Alice nickade och la ifrån sig färgkartan på bordet.
”Klart det är jobbigt, att man inte alltid får göra det man verkligen vill. Men man lär sig mycket tekniker”
Liam tänkte spara allt det Alice sa till honom, ifall han någon gång i framtiden skulle bestämma sig för att försöka sig på något liknande.
”Man upptäcker saker man inte trodde man är kapabel till, och att hitta nya favoritmaterial är skitkul”
De satt där tysta en lång stund, det fanns massor med saker som Liam ville fråga, men han vågade inte riktigt få fram det. Det kändes som att Alice var så allmänbildad att hon skulle tycka att hans frågor var helt idiotiska.
”Går du typ… estet?”
”Jag tar det som en komplimang” Alice flinade och skakade på huvudet.
”Men det är jag för gammal för, 20 fyllda snart 21, eller nej inte riktigt.”
Liam studerade henne väldigt länge. Hon hade runt ansikte och typiska kinder som gamlingar bara ville nypa i. Kort var hon också, för att vara så gammal, Liam skulle aldrig kunnat gissa att hon var så gamla. Men det kanske var en fördel att se ut som sexton eller sjutton fast än att man inte var det. För honom var det en fördel att se ut som femton.
”Du är väldigt bra kompis med Mario verkar det som” Liam kände sig modig nog att prata lite. Alice verkade ändå väldigt snäll trotts att hennes stora runda ögon var väldigt skrämmande. De såg snälla ut men då och då fick de något konstigt i sig som Liam inte kunde sätta fingret på. Hon nickade bara, som om det var dumt att ens fråga, de verkade hur tighta som helst.
”Han tror att du hatar honom för att han är utlänning”
”Tror han?” Liam drabbades av akut dåligt samvete, hade han verkligen varit så hemsk? Det var det sista Liam skulle hata någon för, han hade inte rätt att han fördomar om folk, inte som han höll på själv. Han var till och med avundsjuk på den där kopparfärgade huden som Mario hade och de där ögonen som hade en normal form, inte som Liams överväxta mandelögon.
”Jag hatar honom inte” Det var första gången Liam ens tänkt den tanken, att han faktiskt inte hatade Mario. Men det var omöjligt att hata en sådan människa.
”Jag vet” Alice reste sig upp, Liam också, han önskade att hon inte gick. Men båda två visste att hon hade intressantare saker för sig än att sitta i Liams fallfärdiga lägenhet och prata om färgkoder och Marios hudfärg.
”Vi ses Liam”
Dörren slogs igen framför Liam och han stod kvar en lång stund, han förstod inte varför de skulle träffas igen. Som han förstått det bodde Alice en bra bit därifrån och hon och Mario träffades inte så ofta. Så om Mario knappt träffade henne, varför skulle då Liam träffa henne igen.
Han fick fart i benen igen och började gå in i lägenheten igen. Magen hade börjat demonstrera så han var tvungen att hitta på något att äta. Det som gick fortast var nudlarna med smak i påse, han bestämde sig för kyckling.
Spisen tog god tid på sig att bli varm och vattnet ännu längre tid. När det började bildas små bubblor i vattnet slängde han i nudlarna och satte på locket. Det behövde inte koka för att det skulle bli nudlar av det hela. Allt som krävdes var lite vatten och fem minuter.
Liam väntade tålmodigt och fick tillslut hälla av vattnet. Han hällde i smaken och åt direkt ut grytan. Det var dumt att ge sig själv mer disk än nödvändigt, han tittade ut genom fönstret, det var dött som vanligt. Efter att den där jävla polisen hade börjat besöka stället oftare vågade sig allt färre personer dit. Förstod inte polisen hur många ungdomar de lät dö genom svält och ett liv på gatan genom att ta ifrån dem deras enda pengakälla. Men några var allt där, de var bara extra försiktiga och Liam tänkte fånga en av de där försiktiga under eftermiddagen när de flesta slutade jobbet.
Liam diskade efter sig och försökte städa köket lite. Han hade inte städat på ganska länge så det kunde behövas. Han plockade även undan alla färgtuber och slängde de som var slut. Penslarna fick stå en glasburk på den hylla som han förvarade målarsaker. Det var inte alls mycket på den, penslar, färger och grafikpennor tillsammans med ett tomt skissblock. Blocket som han använde sig av låg i väskan, den som han tog med sig i stort sett överallt.
Lägenheten såg inte det mista bättre ut när han plockat undan saker, för dammet var överallt, synd bara att han inte hade en dammsugare. Något han hade däremot var en sopborste, så han samlade allt damm på dörrmattan i den lilla hallen. Sedan skakade han den utanför fönstret. Fortfarande ingen märkbar skillnad, han bestämde sig för att ge upp och gå ut istället. Därutanför hade han förhoppningsvis mer lycka.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SoGetLost - 7 dec 09 - 09:39- Betyg:  | skit bra:D:D
mejla:D | | addictedXO - 6 dec 09 - 22:49- Betyg: | | älskar denna novell :o mejla!! | | Mp3 - 6 dec 09 - 21:57 | Jag tycker så mycket om den här historien. Den är helt otrolig. <3
OCH DU SKULLE BARA VÅGA SLUTA LÄGGA UPP DEN HÄR. DÅ KOMMER JAG OCH MISSHANDLAR DIG HÅRT. *morra argt*
<3 | | WalkingTheDemon - 6 dec 09 - 21:47- Betyg: | | Bra. |
|
|
|
