4. ~Colorblind~ |
Här är del fyra, och här har ni spellistan igen som jag länkade i första delen, ifall någon vill ha musiktips eller bara någonting att lyssna på medan ni läser
http://open.spotify.com/user/jamiegul l/playlist/7q6HhiYli9w9zZIdqBdffJ
COLORBLIND
4.
”Jaha, välkomna tillbaka då. Till ert allra sista år i grundskolan”, hälsade Gunilla Johansson, vår handledare, så fort vi alla hade slagit oss ner i den vanliga rangordningen i hemklassrummet. Att döma av tonen i hennes röst lät hon inte alls glad över att ha oss där igen. Det var snarare så att hon med viss nedstämdhet konstaterade att hon var tvungen att ha ansvaret för oss i ytterligare ett år.
”Som ni ser, är det inte mycket som har förändrats under sommaruppehållet…”
Hon gjorde en kort paus, och svepte menande med den utmattade, grå blicken över klassrummet och oss elever. Den fastnade på Johan, som låg med huvudet på bänken och såg ut att sova, för att sedan landa på Malin som satt med mobilen under bänken och lät fingrarna glida över knapparna med ett nästintill ljudlöst klickande medan hon skrev ett sms. Resten av eleverna i klassrummet, satt och höll på med allt möjligt, men ingen av oss lyssnade på vad Gunilla faktiskt sa.
Hon suckade uppgivet innan hon fortsatte sitt rutinmässiga välkomsttal till oss.
”Och det enda som är annorlunda bland oss i lärarkåren är att textilslöjdsläraren Anna Berg har gått på mammaledighet och inte kommer komma tillbaka förrän nästa läsår.”
Cornelia som satt bredvid mig, med ryggen lutad mot väggen och höll upp fötterna på min stol, lutade sig framåt och petade mig diskret i sidan.
”Är det inte dags för henne att gå i pension snart?” undrade hon.
Jag tittade på Gunilla igen, och synade henne uppifrån och ner, med Cornelias fråga ringandes i öronen.
Gunilla hade gråsprängt, tunt hår som ständigt var uppsatt bak på hennes huvud. Oftast med en gammalmodig hårklämma, men ibland kunde hon också piffa till det med en förfärlig röd, tygsnodd. Hon hade bara färglösa kläder, såsom beige, vitt eller brunt, och hon omringades av en aura som bara utstrålade… grått.
Jag såg tillbaka på Cornelia, och kunde inte hindra ett elakt litet leende att sprida ut sig över mina läppar, innan jag nickade medhållande.
Cornelia skrattade till, och lutade sig tillbaka mot den fula stenväggen som var målad i gult.
”Är det något som är roligt med det, Cornelia?” frågade Gunilla irriterat och fäste sin, nu, ilskna blick på Cornelia som såg upp på henne.
Cornelia svarade inte med en gång. Hon verkade inte ha en aning om vad hon skulle svara, eftersom hon inte visste vad Gunilla just hade sagt. En lätt rodnad tog plats på Cornelias kinder, och hon öppnade munnen för att säga någonting.
”En elev som börjar året på det här viset, kan inte förvänta sig att…” sa Gunilla som tydligen inte brydde sig om att höra på Cornelias ursäkt, men hon blev själv avbruten av att det knackade på dörren.
Hon vände sig förvånat om, och tittade förebrående på klassrumsdörren, som om hon undrade hur personen utanför hade mage att komma och störa mitt i en av hennes utskällningar.
Hon harklade sig lågt och sträckte lite på sig, innan hon rakryggat gick fram till dörren och öppnade den.
Det var som att varenda person i klassen riktade blicken mot dörren. Som att alla kände på sig att det var någonting nytt där utanför. Något som skulle förändra.
Ett smalt ansikte, omringat av råttfärgat och fejklockat hår, kikade in genom den gläntande dörren. Jag kände igen henne som vår rektor, Laila Sunnergren, men blev förvånad över att se henne, eftersom att hon väldigt sällan visade sig utanför sitt kontor.
”Hej, stör jag?” frågade hon.
Gunilla slappnade av i ansiktet, så att det stränga utseendet mjuknade en aning.
”Nej inte alls”, svarade hon och verkade plötsligt förstå vad det hela handlade om. ”Nej, det är väl lika bra att vi tar det här med en gång då, så vi får det överstökat.”
Laila nickade medhållande och öppnade dörren mer så att hon kunde komma förbi. Hon gick med högburet huvud och nästan överlägset över det smutsiga klassrumsgolvet, och jag var så upptagen av att följa hennes steg att jag inte såg det som alla andra i klassen såg.
Det var inte förrän Cornelia petade mig hårt i sidan, och Laila Sunnergren började prata, som min blick gled över till den andra personen som kommit in genom dörren.
”Har du någonsin sett någonting snyggare?”, viskade Cornelia och stirrade odiskret på killen som stod vid sidan av Laila, med händerna i byxfickorna.
Cornelia behövde knappast uppmana mig, för det var svårt att slita ögonen ifrån den långa, främmande kille som obrytt stod längst fram i klassrummet och blev betraktad som ett djur på zoo.
Han hade rufsigt, blont hår som formade sig i vilda lockar kring hans öron och panna. Han hade tjocka, mörka ögonbryn som gav karaktär åt hans ansikte i kombination med det guldblonda håret. Hans näsa var skarp, och mellan munnen och näsan, på höger sida hade han ett mörkt födelsemärke.
Jag tyckte han såg ut att vara hämtad direkt ur ett modemagasin för herrar, och inte alls platsade i klassrummet bland alla andra femtonåriga killar som spenderade halva sommarlovet framför datorn. Den här killen såg ut att vara minst sjutton år gammal.
”Jaha”, sa Laila och slog ihop händerna framför sig medan hon spejade ut över klassrummet. ”Det här är alltså Kevin…” hon tvekade lite. ”Borjulf?”
Någon längre bak i klassrummet gav ifrån sig ett frustande skratt när Laila uttalade efternamnet, men personen lyckades inte föra över skrattet till någon annan så det dog snabbt ut.
Jag tittade på killen som hette Kevin, för att se hur han tog det.
Till min förvåning log han bara. Ett snett, avslappnat leende som verkade ärligt roat.
Laila såg frågande på honom, som om hon sökte en bekräftelse på att hon hade rätt.
Han såg det först efter en, lite för lång, stund och log bredare när han mötte hennes blick.
”Jodå”, sa han och nickade. ”Fast det är Borgulf. Inget J. Men det är lugnt. Du är inte precis den första som säger det fel.”
Han hade ett sätt att prata på som förundrade mig.
Hans röst var mörk och behaglig, maskulin och han lät som att han var helt ute ur målbrottet till skillnad från de andra killarna i klassen. Han pratade med ett sorts lugn som jag aldrig hade hört hos någon annan tidigare.
Han gav mig en känsla av att vad han än sa så skulle jag lyssna.
Laila Sunnergren harklade sig nervöst, och la ena handen på honom, som om hon sökte stöd av hans långa, trygga kropp.
”Ja. Just det. Kevin Borgulf”, sa hon bekräftande och betonade G:et i hans efternamn extra tydligt. ”Han ska alltså börja i den här klassen tillsammans med er. Och visst ska ni få honom att trivas.”
Hennes sista mening var inte en fråga, det var en order.
Det hördes spridda mumlanden som Laila tydligen uppfattade som ett jakande svar.
”Bra”, sa hon. ”Nå, då önskar jag er hjärtligt välkomna tillbaka. Vi ses.”
Hon försvann snabbt ut genom dörren, och stängde den efter sig med en osäker liten smäll.
Gunilla tog ett steg närmare klassen – bort från Kevin – för att påkalla vår uppmärksamhet.
”Dåså”, sa hon barskt och vände sig om så att hennes ilskna små ögon fäste sig på Kevin som fortfarande stod med händerna i de mörka jeansen som hängde rätt långt ner på hans rumpa och avslöjade ett par Calvin Klein kalsonger. ”Då kan du väl ta att berätta lite om dig själv för oss?”
Kevin slöt ögonen och skrattade tyst för sig själv. Sen nickade han och såg Gunilla i ögonen.
”Absolut”, sa han och vände sig sen mot resten av klassen. ”Jag heter Kevin. Jag flyttade hit tillsammans med min mamma och min pappa från Stockholm för ett par veckor sen. Min farsa är officer inom militären, det var på grund av att han blev omplacerad som vi flyttade. Morsan är forskare, och hon kunde lätt fixa jobb här. Så det tog väl ett par dagar från att frågan väcktes, sen sa de åt mig att stuva ner alla saker i kartonger, och i nästa stund satt jag i en stekhet bil på väg hit.”
Han tittade ut över de för honom främmande ansiktena som alla betraktade honom med nyväckt nyfikenhet, medan det där lite finurliga leendet fortfarande lekte över hans fylliga läppar.
Jag kom på mig själv med att stirra, men jag var varken förmögen eller villig att göra någonting åt det. Hans utseende var så speciellt att jag inte kunde slita ögonen från honom hur mycket jag än försökte. Jag vet inte om man kunde kalla det för skönhet, åtminstone inte på det klassiska viset. Han var inte vacker. Han var inte snygg.
Han var bara unik.
”Är det första gången ni flyttar?” frågade Gunilla med sin torra, släpiga röst och bröt idyllen jag hade byggt upp runt honom där framför den klassiska white-board tavlan.
Kevin skakade på huvudet så att det lockiga håret yrde över hans ögon.
”Nej. Vi bodde först i Stockholm. Alltså, jag föddes där. Men när jag var åtta år blev farsan omplacerad, det var första gången, och då flyttade vi till Malmö. Efter tre år gick resan av samma anledning till Göteborg. Sen bodde vi en kort period i Oslo, men det var så jäkla dyrt där sa farsan, så han snackade in sig hos några högre uppsatta snubbar där han jobbade, och så plötsligt var vi tillbaka i Stockholm. Sen vetefan hur det blev så, men plötsligt vart det tydligen läge att dra ner till det här stället. Jag ser det som en erfarenhet. Jag menar, någon gång i livet ska man väl ha bott på en liten byort också?”
Hans ögon fastnade i mina. Jag fann mig själv titta in i ett par alldeles normala, bruna ögon som kunde ha tillhört vem som helst. Tydligen fick en människa inte stå ut från mängden helt och hållet.
Han fortsatte sin svepande avläsning av rummet med blicken, men det retsamma lilla leendet var åter tillbaka på hans läppar, och det hade tagit plats där så fort hans ögon släppte mina.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | filliponkan - 27 jun 10 - 03:38 | | Bra som vanligt, verkligen. Var helt säker på att Jessica och Adam skulle bli ett par, men man vet inte nu... SKITBRA som vanligt iaf ;) | | blackgirl - 16 dec 09 - 22:02 | hahahahaha fett gudomlig avgudar dig
skapa en religion som gör dig till gud och helgon? | | SilverAndCold - 11 dec 09 - 19:42 | Julia. Du skrämmer mig.
Laila Sunnergren heter min före detta rektor. O_O
Har jag typ... sagt det till dig någon gång eller nåt? :o För det är ju inte precis världens vanligaste namn direkt... o_o
"...för att sedan landa på Malin som satt med mobilen under bänken och lät fingrarna glida över knapparna med ett nästintill ljudlöst klickande medan hon skrev ett sms."
FY FAN så jävla likt mig alltså, fy fan. xD
Jättebra i alla fall, ska läsa vidare nu. | LoveMusic - 9 dec 09 - 17:53- Betyg:  | Du, skulle jag kunna få be om en speciell önskan tills nästa del? Några av oss läsare vill ha ett mail som berättar att det finns ännu en del ute, men jag skulle vilja ha ett till mail. Jag glömmer ju HELA tiden att kommentera! :O
Och jag ber tusen gånger om ursäkt, men på något sätt är jag så fast i din historia att jag inte KAN kommentera efteråt, så tänker jag att jag gör någonting litet först, och sen glömmer jag det *rodna*
Snälla? (A)
BÄST skrivet! | | LipsOfAnAngel - 7 dec 09 - 12:17 | | omg, detta börjar bli riktigt spännande :D | | _MaAaLiN__ - 6 dec 09 - 22:02- Betyg: | | Fortfarande lika bra :D längtar till nästa del | | JessicaKarlsson - 6 dec 09 - 21:33- Betyg: | jag gillar verkligen ditt sätt att skriva. de är jättebra verkligen :D :D
mejla.. :)) | | murrwels - 6 dec 09 - 20:49- Betyg: | jag är så förundrad över ditt sätt att beskriva detaljer på det här sätter. När man väl börjar läsa så går de inte att slita blicken. Sjuktbra!
Säg gärna till när nästa del är ute :) | | Rosapapper - 6 dec 09 - 20:09- Betyg: | | Oo, JÄTTEBRA:D! | | ellan_7 - 6 dec 09 - 19:17- Betyg: | | jätte bra! mejla nästa del?=) | | SoGetLost - 6 dec 09 - 19:12- Betyg: | super duper bra:D lite spänning nu ju xD
mejla:D | | addictedXO - 6 dec 09 - 18:36- Betyg: | | spännande :D mejla!! | | Tokiloka - 6 dec 09 - 18:04 | | Mycket bra! | | Moii-Thilda - 6 dec 09 - 17:13- Betyg: | | Du skriver sjukt bra! och denna delen gillar jag absolut!:D | | maaliinT - 6 dec 09 - 16:46- Betyg: | | jätte bra skrivet, ditt språk är så flytande och man blir helt fast :) mejla nästa. | | gbg_95 - 6 dec 09 - 15:06 | | Jag log som ett fån när jag läste det sista, du skriver på ditt eget speciella sätt som man inte kan låta bli att älska. Fantastiskt skrivet <3 | | Mp3 - 6 dec 09 - 14:25 | Jag älskar ditt sätt att skriva på <3
Du är grym, kvinna! |
|
|
|
