verkligheten är som drömmar . bara värre *del 4* |
WIHO!!?
Vilken skrivlust jag har!
Andra delen jag skriver idag!
det här är altså fjjäärde delen :D
Read and coment everyone , read and coment:*
Fanny
Jag satt och kollade igenom min rosa lilla bok med gröna prickar på.
Den var utnött av vatten , efter Rix 09 när den blivit fuktskadad.
Men jag älskade den boken!
Jag kollade i den och klapade försiktigt på sidorna.
På oändligt många sidor stod de saker som "Adam Bohlin , jag älskar dig"
och texter till honom.
På en sida stod de
"06-nov-09
Nu fan ska jag glömma honom! Aldrig mer ska han få göra mig illa!
Det var hans val.
Bokstäverna flöt in i varandra och aööt började snurra i huvudet på mig.
jag kollade igenom boken igen och hittade ett ställe där Sanna hade skrivit.
jag kommer älska dig till döden skiljer oss åt,
och jag kommer vara stark för dig och svälja min gråt.
Du var den enda som fick se mig riktigt svag.
och om du skulle dö, skulle jag ge dig mina andetag.
XOXO //sanna
Jag saknade henne så...
Saknade skrattet , det underbara skrattet som fick mig att vilja andas.
jag kollade på klockan var 02:36 på natten här och det betydde att klockan var
11:36 eller 12:36 i sydny.
Jag tvekade men tog sedan upp luren ,slog in sammas nummer och satte hörsnäckan mot örat.
en signal gick fram , tre signaler gick fram, fem signaler gick fram.. sedan lyftes luren och
hennes välbekanta röst spred sig.
"hello" sa hon.
"sanna... det är jag" grät jag i andra sidan luren.
"Fanny? är de du?"
Jag nickade och torkade av kinderna med täcket men förstod sedan att hon inte kunde höra min nick.
"Fanny!? Hallå?"
jag ville skrika att hon skulle komma hem!
"kom hem" viskade jag.
jag hörde hur hon snyftande sprang genom ett rum som ekade av skratt och folk som pratade.
"jag kan inte.. inte nu."
Sa hon när det blev tystare.
"men jag behöver dig, Adam är tillbaka!
jag vet inte vad jag ska göra!!" grät jag.
Varför är hon på andra sidan jorden? SANNA KOM HEM!! skrek mitt inre.
"Älskling! jag vill hjälpa dig!
Jag ska hjälpa dig!!" snyftade sanna i andra sidan luren.
"jag SKA hjälpa dig!" sa hon igen.
Jennifer
Lektioner... var det de enda man gjorde här eller?
åhhhh! vad IRRITERANDE!
Jag ville hemhemhem och umgås med alla där istället!
Jag orkade inte med ärarnas tjat om att jag va tvungen att bli disiplinerad för att kunna bli jurist.
Hur kunde jag välja de?
Det var ju typ det tråkigaste jobbet i hela världen!?
Jag bodde i en liten lägenhet inte alls långt i från mitt gymnasium.
Jag hade vänner här men hade alltid tråkigt iallfall..
Jag kom innanör den vita trädörren och låste.
Sparkade av mig mina gympa skor och granskade lägenheten.
Jag skulle aldrig klara av det här?!
FAN!
Jag sprang in i mitt sovrum och drog fram en resväska och började packa ner kläder,smink allt.
Sedan sprang jag runt i huset för att hitta karotnger som jag sedan började packa ner möbler och tillhörigheter i.
Nu fick det vara nog!
Jag flyttar hem igen , hem till Nyköping!
Tryggheten!
jag såg mig om i den nu tomma lägenheten och log.
jag satte på min dator och bokade ett tåg hem.
klockan var 13:45 och tåget gick 14:05.
Så jag tog min resväska , lämnade kvar alla kartonger , låste lägenheten och gick där ifrån.
Det var inte långt till tågstationen och det skulle bara ta fyrtiofem minuter så skulle jag vara hemma!
Jag gick och hämtade ut biljetten på den fullpackade perongen.
En man i trasiga kläder som luktade urin kom fram till mig och ville ha pengar.
Jag kom och tänka på AIK:arn som jag allit hade fruktat..
En kille som sprang runt i Brandkär 24/7.
Men som nu tydligen inte fanns längre.
Han kanske hade dött.. eller faktiskt skaffat en lägenhet.
Vem vet ooch vem bryr sig.
Mannen frågade en engång om pengar men jag ignorerade hans hopplösa försök.
Det gråsilvriga tåget rullade in på perongen med ett tjut och jag klev på.
Jag satte mig tilrätta och tänkte på hur härligt det skulle bli att få kyssa Nesar igen.
Sanna
Hon hade ringt mig!
Jag hade fått höra hennes röst!
Även fasst den var sprucken av gårt så var det hennes röst.
Jag saknade henne så..
Jag saknade alla så.. -Min familj i sverige, mina vänner alla!
Det här var verkligen jobbigare än jag trodde de skulle behöva bli.
Solen smekte mitt ansikte där jag satt på stentrappan till det stora huset.
Jag hörde ett par fötter som gick bakom mig som tvärt stannade.
Jag kollade bakåt för att se vem dom här två fötterna tillhörde och fick syn på hans änglalika ansikte.
"Hejj Sanna!" sa Tyson och vinkade lätt.
"hhej..!" svarade jag med lite darr på rösten.
hans ögon tindrade i olika nyanser av grönt.
Hans blonda hår låg precis som det skulle och hand muskulösa överkropp syntes vill genom den vita t-shirten han hade på sig.
Han var.... Vacker.
"whats up, sverige"
Sa han, det märktes att han hade ett visst problem med att utala namnet av mitt modersland.
jag fnissade till och såg på hans solbrända ansikte.
"nejmen seriöst , hur äre?"
hans ansikte blev mer seriöst när hans underbara ögon tittade in i mina.
"Min bästavän... i sverige.
Behöver mig."
han kollade på mig med förstående ögon.
"åhh, okey.
Du vet .. när jag lämnade Birmingham så kunde inte sova om nätterna för att jag saknade mina vänner så mycket."
Vi hade faktist något gemensamt..
Vi båda kom från olika länder.
Det här var hans andra år här.
Men han hade gått igenom exakt samma sak som jag gör nu , för ett år sen.
Han kanske var den enda här som förstod mig.
Han kollade på mig igen , granskade mig.
"Jag finns alltid om du vill pata.
Bara så att du vet" sa han.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fiiiaaas - 6 dec 09 - 14:06- Betyg:  | Du är grymt duktig :D
Mejla gärna när du lägger upp nästa del |
|
|
|
