Your Guardian Angel - 36 |
- Jag blev så jävla glad igår när Calle Kristiansson gick vidare direkt till final i Globen att jag skrev ihop en ny del av YGA, maha. Nej då. Men grattis så jävla mycket till Calle! Trodde aldrig att han skulle lyckas ta sig ända dit! :')
Åter till YGA. Jag tänker inte hålla på och be om ursäkt och sånt längre (dels för att de säkert blir lite tjatigt för er, hehe) för jag har skrivit anledningen till att det dröjer så mycket.
Här har ni i alla fall del trettiosex, varsågoda och läs och glömt inte att kommentera! :)
Del trettiosex
- Love is all that I need, and I found it there in your heart
”Är du redo, då?” frågade jag med en suck när vi stod utanför mina föräldrars hus.
”Så redo man kan bli” flinade John och tog min hand.
Motvilligt tryckte jag på ringklockan.
Man kunde nästan tro att mamma hade stått precis innanför dörren, så snabbt som hon öppnade.
”Maja, vi har ju sagt åt dig att du inte behöver ringa på!” var det första hon sa. Sedan riktade hon uppmärksamheten mot John. Hon log stort och hälsade.
”Hej” sa han, och jag behövde inte kolla om han log eller inte – det hördes i hans röst.
”Kom in!” sa min mamma och klev åt sidan för att släppa in oss. Jag klämde mig förbi henne med John hack i häl och började ta av mig ytterkläderna.
”Maten är inte riktigt klar än, så ni kan ju gå in till Per så länge”
Hon behövde inte säga vart han var, för jag visste att han satt i vardagsrummet och kollade på teve – som vanligt. Var det inte ishockey på teve så var det fotboll.
Hon gick ut i köket, och jag vände mig mot John för att få något slags stöd. Jag visste att mina föräldrar (okej, mest min mamma) kunde vara rätt så pinsamma. Dessutom kunde jag inte sluta oroa mig för frågorna som min mamma jämt ställde vid middagsbordet.
John log uppmuntrande mot mig, och så gick vi in i vardagsrummet.
”Hej pappa” sa jag.
Han vände sig om där han satt i fåtöljen och log mot mig, och vände sedan blicken mot John. Han reste på sig och kom fram. ”Per” sa han och sträckte fram handen. John tog hans hand i sin, skakade den och sa sitt namn. ”Så det är du som är Majas pojkvän” sa min pappa, det lät mer som ett konstaterande än en fråga. John nickade bara och log. ”Gillar du sport?” frågade pappa, och jag såg den hoppfulla blicken i hans ögon.
Jag suckade. Typiskt pappa att fråga en sån sak.
Linus hade aldrig varit särskilt intresserad av sport, något som pappa hade fått klargjort för sig första gången de träffades och pappa hade frågat vilket lag han höll på i NHL. Linus hade gett honom ett nervöst leende och sagt att han inte var så insatt i det, och efter det hade pappa inte sagt så mycket mer till honom. Inte för att han var otrevlig eller så, men han gillade sport så pass mycket att han inte tyckte att vanliga nyheter som hur vädret skulle bli i helgen och om Fredrik Reinfeldt skulle resa till London i helgen för att diskutera några viktiga politiska frågor var intressanta.
”Ja” svarade John. Min pappa lös upp.
”Ishockey?” John nickade. ”Vilket lag håller du på?”
”NHL eller elitserien?” frågade John.
Pappa log stort, och jag insåg att John skulle bli tvungen att spendera större delen av kvällen med honom.
Jag lämnade dem två, och gick ut till mamma i köket.
”Vad blir det?” frågade jag, och kikade i grytorna som stod på spisen.
”Rostbiff, klyftpotatis och sallad. Och så någon sås som jag inte kommer ihåg vad den heter... Fia tipsade mig om den, i alla fall”
”Okej” Jag lutade mig bänken och kollade runt i köket, min blick fastnade vid köksbordet. ”Har ni köpt ett nytt bord?” frågade jag och gick fram till det för att kolla närmre.
”Ja, vi tyckte att det var på tiden” svarade min mamma utan att kolla upp från såsen.
Jag kastade en blick in i vardagsrummet, kände mig lite taskig som bara hade lämnat John sådär men de två satt och pratade som om de hade känt varann hur länge som helst - John såg faktiskt ut att vara riktigt engagerad i konversationen.
”Det är klart nu, säger du till dem?” bad min mamma medan hon bar fram tallriken med rostbiffen till bordet.
”Visst” Jag gick in i vardagsrummet. ”Maten är klar nu” avbröt jag min pappa. Han blängde till på mig, och vände sig sedan mot John igen och fortsatte prata. John sneglade på mig, och jag himlade med ögonen. Han gav mig ett snett leende, innan han åter vände uppmärksamheten mot min pappa.
Jag stod kvar där i kanske en halv minut, innan jag gick fram till John och drog upp honom från soffan. ”Du får ursäkta pappa, men vi är hungriga och vill ha mat”
Pappa muttrade något ohörbart, men reste sig upp han också och följde med oss ut till köket.
Vi kom inte iväg förrän halv elva på kvällen, och då hade vi ändå hoppat över kaffet som de hade erbjudit sig att göra.
Mina föräldrar stod och hängde mot väggen medan John och jag tog på oss våra ytterkläder.
Jag kunde inte låta bli att tycka att det hade gått rätt så bra ikväll ändå. Mamma hade ställt frågor, såklart, men av någon konstig anledning hade hon undvikit alla de där frågorna som jag hade varit orolig över – hur länge har ni varit tillsammans? Hur träffades ni?
Pappa hade väl också ställt sina frågor, men hade bara gällt sport. Dock fick jag reda på att John hade spelat hockey fram tills att han blev sjutton och fick en knäskada som hindrade honom från att fortsätta.
”Det var trevligt att ni kunde komma båda två” sa min mamma med ett leende när hon såg att båda hade fått på sig ytterkläderna. Min pappa nickade instämmande.
”Det var kul att träffa er” sa John och besvarade leendet.
Man behövde inte ha förmågan att kunna läsa tankar nu för att lista ut vad som for genom min mammas huvud; åh vilken trevlig pojke hon har träffat! Så artig och gullig... Han erbjöd sig ju till och med att hjälpa till med disken! En riktig gentleman är vad han är...
”Ni får komma igen” sa min mamma. Jag tyckte att det lät mer som en order än ett förslag, men jag antog att det inte skulle skada att åka hem till dem igen då det hade gått så bra idag.
”Ja då, men vi måste åka nu” sa jag. Vi hade faktiskt varit där i nästan sex timmar, och jag ville komma därifrån. Jag gick fram och gav mina föräldrar varsin hastig kram och backade sedan mot dörren. ”Hej då” sa jag och gick ut. Jag hörde att John också sa hej då bakom mig, och så stängdes dörren igen.
Han kom upp jämsides med mig. Jag knäppte igen jackan, hade inte trott att det skulle vara så kallt ute. När jackan var stängd tog John min hand i sin. Den värmde ingenting då han var lika kall som jag var, men det var ändå skönt att ha något att hålla i liksom. Jag inbillade mig att det blev varmare.
”Det där gick väl rätt så bra” sa John med blicken riktad rakt fram.
”Ja, det gjorde det” sa jag och kramade om hans arm medan vi gick. John släppte taget om min hand och drog mig intill sig istället, så att jag skulle frysa ännu mindre. När vi kom fram till bilen släppte han mig inte. Istället lutade han sig med ryggen mot bilen, hans ena hand höll ett löst grepp om min överarm. Jag stod framför honom, väntade på att han skulle säga något eller vad han nu planerade att göra. Hans ögon kisade en aning när han kollade på mig, och munnen var som ett streck – inget leende som han brukade ha.
Jag kände på mig att det var något seriöst, eller allvarligt, som han skulle säga mig, så därför valde jag att inte påskynda honom. Jag stod tålmodigt framför honom, kollade in i hans mörka ögon och väntade.
”Eh, jag...” började han osäkert, och vände ner blicken i marken. Han rynkade bekymrat på pannan. Han mötte min blick igen, han såg fortfarande bekymrad ut. ”Alltså jag måste...” Jag hade lust att fråga vad han måste, men gjorde det inte. Jag väntade.
Tillslut suckade han. Han skakade lite lätt på huvudet och drog mig intill sig.
”Du vet att jag är rätt så jävla kär i dig va?” sa han lågt i mitt öra.
Jag nickade så gott jag kunde mot hans bröst, men kände på mig att det inte var vad han hade planerat att säga från början.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Heartagram94 - 18 dec 09 - 00:00- Betyg:  | gaaaash :'') säg till när du skrivit 37an så jag inte måste läsa typ 10 st på engång O_O !
mallan, du e grym på berättelser :'D | | LetMeJump - 7 dec 09 - 14:45- Betyg: | så jävla bra. Han måste fria till henne.
Btw - Erik är bättre än Calle xP | | faktisssss - 7 dec 09 - 06:42 | | mejla | | EnJulia - 6 dec 09 - 23:20- Betyg: | calle är grym :]
and so are you
!!!1 | | EnJulia - 6 dec 09 - 23:19- Betyg: | calle är grym :]
and so are you
!!!1 | | WhyJustMe - 6 dec 09 - 17:25 | | Så underbart bra! | | ifIenduphappy - 6 dec 09 - 03:16- Betyg: | | Åh vad denna är bra, du har talang tjejen! :) | | J_love - 6 dec 09 - 00:51- Betyg: | mhmm jag tror att han har en sjukdom elr hur? '_'
haha lika bra som alltid:D
Jag vet hur det känns det där med skolan,prov o allt
väldigt jobbigt! man får ingen fritid :(
men jag väntar hur länge som helst,bara delarna kommer så är
det lungt:D<3 | | maaliinT - 5 dec 09 - 21:54- Betyg: | | jätte bra! mejla nästa :) | | JessicaKarlsson - 5 dec 09 - 18:52- Betyg: | jaa calle!!<3
åååh va braa (a) D: nyfiken blir man assså (aa)
meejla! :D | | WalkingTheDemon - 5 dec 09 - 18:09- Betyg: | | ahhhh, nu blev jag nyfiken )): | | gbg_95 - 5 dec 09 - 15:55 | CalleCalleCalle <3
Herregud, vad är det han ska säga? Hoppas bara inte att det kommer vara något negativt,
Helt fantastiskt skrivet och du får se till att lägga ut nästa del snabbt ;) |
|
|
|
