Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

(m/m) we're gonna make it after all - del 12

nu är det inte många kapitel kvar på den här berättelsen ;)
det kanske inte händer så jätte mycket i den här delen och den är ganska kort men hoppas ni tycker om den ändå ;)
kommentera :D



Jag hade aldrig längtat så här mycket till min födelsedag som jag gjorde nu. Jag längtade mer än vad jag gjort då jag var 8 år och skulle ha ’världens häftigaste rymdparty’ med ’världens coolaste rakettårta’ med hela klassen inbjuden.
”Logan? Lyssnar du på vad jag säger?”
Mammas röst drog mig tillbaks till verkligheten och jag såg på henne.
”Va? Nej vad sa du?”
Hon suckade lite.
”Jag frågade vad du ville ha för fikabröd på släktkalaset? Jag tänkte att jag skulle baka lite senare.”
Mamma var jätte duktig på att baka och det blev verkligen gott. Jag hade däremot inte ärvt den egenskapen. Jag kunde knappt göra vanliga chokladmuffins. Jag och Matthew hade försökt med just chokladmuffins en gång för länge sen. Och vi hade varit dumma nog att berätta för mamma, pappa och Jennie, som då fortfarande bodde hemma, innan vi började att dom skulle få smaka sen. Det var bara det att det inte hade blivit några ätbara muffins. Så Matthew hade fått dra iväg till stan och skyndat sig att köpa chokladmuffins. Vi blev dock avslöjade då mamma blev förvånad över formarna. Cafèets logga stog där på.
Men jag var ganska duktig att laga mat i alla fall.
”Det spelar ingen roll. Bara du gör dom där goda bullarna”, flinade jag.
Mamma skrattade och såg på mig.
”Du tröttnar aldrig på dom va?”
Jag skakade på huvudet.
”Aldrig”, log jag.
”När var det Philips tåg gick?”
”Halv 1”, sa jag och drog lite i några trådar till duken som låg på bordet.
Philip var och duschade så jag hade inte så mycket att göra för tillfället. Jag kunde inte ringa Matthew heller då han var på någon middag med sin pappas jobb. Han hade varit rejält irriterad för att det varit någon slags klädkod och att han skulle behöva ha på sig allt som kostym innebar. Däribland fluga. Jag hade däremot gärna velat se honom så finklädd. Det närmaste finklädd jag hade sett honom var på skolavslutningen då han haft den obligatoriska examensklädnaden på sig samt den fyrkantiga platta hatten på huvudet, och det var ju inte det finaste direkt.
”Jag går upp och kollar om han är klar.”
Jag reste mig upp och gick upp till övervåningen och precis då kom Philip ut från badrummet i nya kläder och blött hår.
”Vi behöver inte gå redan va?” frågade han och jag skakade på huvudet.
Vi gick in på mitt rum.
”Nej, det går ju ganska fort att ta sig till tågstationen. Du har väl inte packat än heller?” flinade jag.
”Nej..”, svarade han och såg sen ner på väskan med en suck.
På något sätt hade han lyckats sprida ut alla sina kläder och grejer och jag förstog att han inte såg fram emot att försöka packa ner det.

Efter ungefär 5 packningsförsök, lite hoppande på väskan, lite slitande i dragkedjan och en väldig massa viljekraft var väskan stängd och vi satt oss på min säng.
”Då får du träffa Matthew när ni kommer hit på kalas”, sa jag glatt.
Han nickade och log.
”Det ska bli skitkul”, sa han. ”Kommer Jennie hit också?”
Nu när han nämnde det så kom jag på att jag inte ens tänkt på det. Jag hade haft tankarna på Matthew bara.
”Jag vet faktiskt inte. Men det tror jag. Hon brukar alltid komma hem när jag fyller år i alla fall.”
Jag saknade min syster med, det hade varit kul när vi hade umgåtts i London, bara vi två. Philip nickade och kastade sen en blick på sin klocka.
”Det kanske är lika bra att vi går.”
Vi reste oss upp och gick ner och efter att Philip sagt hejdå till mamma så började vi gå mot tågstationen.

Epost: utkorgen (1)
från: logan_boy@hotmail.com
till: matthew_01@hotmail.com
ämne: klantigaste människan
hej! Jag har nyss lämnat philip vid tågstationen.
och jag måste ha blivit världens största klant. först på tågstationen så råkade jag halka i trappen och hade inte philip hunnit ta tag i min arm så hade jag ramlat inför alla personer där. sen när jag skulle gå hem så hann jag inte mer än utanför tågstationen förrän jag klev i äckligt jäkla hundskit! och så skulle jag försöka dra bort det mot gräset och då hörde jag hur några skrattade. och så klart varr det två ungar som sett vad jag gjort och tyckte det var skitkul. och det lät lär väl hända något mer med, typ att jag råkar skicka det här mailet till fel person eller något -.-
hur gick middagen?
älskar dig / logan

Jag suckade tungt och sträckte mig efter en skiva som låg på skrivbordet och reste mig sen upp för att sätta i den i stereon. Jag drog av mig strumporna och kastade dom i den ständigt växande klädhögen, jag borde verkligen tvätta lite, och tog sen på mig ett par nya. Hundskiten kunde väl knappast ha gått igenom skon men det kändes fräschast att byta ändå. Ett pling från datan fick mig att vända mig om och jag gick tillbaks till skrivbordet för att se ifall mailet var ifrån Matthew.

Epost: inkorgen (1)
från: matthew_01@hotmail.com
till: logan_boy@hotmail.com
ämne: puss
hej, det låter som du behöver en kram. min stackars logan.
fast det där med att ungarna såg dig lät lite kul (a) faktiskt XD. men dom var så klart dumma :( jag hade absolut inte skrattat..
varför går tiden så sakta? jag vill komma till dig nu!
och middagen sög -.- alla var så jäkla snobbiga och man skulle använda olika bestick till olika maträtter och det var 3 glas! mamma tyckte det var lyxigt att få gå på sån där middag men hon slapp i alla fall fluga och skit. maten var inte ens särskilt god och allt dom pratade om var pappas jobb, inte så konstigt kanske men inte särskilt kul heller. det går tydligen inte så bra för dom just nu och dom har fått lägga ner vissa kontor redan. men pappas är kvar i alla fall. jag vet inte så mycket mer om det ;)
åh jag vill så gärna få krama och kyssa dig! mina läppar är typ helt ledsna för att dom inte fått kyssa dig på så länge. så vänta bara när jag kommer! ;) nu måste jag hjälpa mamma med tvätten.
skriv snart ^^ älskar dig / matthew

Jag log långt efter att jag läst mailet. Inte åt att han tyckt att det varit så tråkigt på middagen utan bara för att.. bara för att det var Matthew som skrivit helt enkelt. Jag blev så glad bara av att höra från honom. Och det kändes så mycket bättre den här gången än när han flyttat till London och vi nyss hade skilts åt. Jag saknade honom lika mycket nu men den här gången visste jag att vi inte skulle tappa kontakten. Jag kände mig på så bra humör att jag till och med bestämde mig för att gå ner och hjälpa mamma baka. Fast det kanske inte var någon tjänst direkt då jag antagligen skulle förstöra något av fikabrödet.

”Du kan väl börja väga upp det här som står?” sa mamma och pekade på receptet i boken till ett par kakor. Jag nickade och öppnade lådan för att ta fram ett decilitermått. Så mycket fel kunde det ju inte bli bara utav att väga upp. Jag tog upp mjölet ur lådan under bänken och började sen mäta upp i bunken.
”Var tåget i tid då?” frågade mamma och började smälta margarin i en kastrull.
”Jaa det kom lite innan”, log jag. ”Jäklar, nu tappade jag räkningen”, suckade jag och såg ner i bunken. Men det var ganska omöjligt att se ifall jag haft i två eller tre deciliter mjöl. Mamma skrattade bara lite och såg på mig.
”Någon bagare är du då inte, här häll över i den här skålen så kan du räkna om sen”, sa hon och räckte mig en vit plastskål. Jag gjorde som hon sa och sa inte någonting förrän jag vägt upp dom 5 decilitrarna det skulle vara.
”Kommer Jennie hit när jag fyller?”
”Jaa, jag pratade med henne alldeles nyss faktiskt. Hon har bokat biljetter så hon kommer på eftermiddagen den dagen du fyller. Och så stannar hon över helgen”, log hon.
”Okej vad kul, då kanske hon och Matthew hamnar på samma plan.”
Mamma vände sig om och log mot mig.
”Jag är så glad att ni hittade tillbaks till varandra. Det är som att jag har fått tillbaks min son först nu.”
Jag såg lite förvånat på henne.
”Vadå menar du?”
”Jo men när Matthew slutade höra av sig..”, sa hon försiktigt och såg på mig, som om hon var rädd att jag skulle bli så där ledsen igen som jag varit då. ”Då var det som att en del av dig försvann, det var din kropp men det var inte du inuti. Isåfall en väldigt dyster version av dig. Du hade knappt någon färg i ansiktet och den där glimten du har i ögonen var borta”, sa hon och såg lite sorgset på mig men log sen igen. ”Så därför är jag väldigt glad att du är dig själv igen nu, sen du kom hem från London.”
Jag nickade. Jag hade inte riktigt tänkt på hur jobbigt det måste ha varit för mamma medans jag deppade över Matthew. Men jag var också glad att allt var bra igen nu, att vi snart skulle ses och att allt kändes bra mellan oss.

Det måste ändå ha gått bra med kakorna fastän det var jag som vägt upp ingredienserna för efter en stund luktade det ljuvligt i hela köket.
”Blev dom bra?” log jag och sjönk ner på stolen vid köksbordet medans mamma tog ut plåten ur ugnen.
”Jaa dom ser jätte fina ut”, log hon och hällde över kakorna på bänkskivan så att dom skulle kunna svalna. ”Vi får väl provsmaka när dom kallnat lite.”
Mamma gjorde iordning lite saft och lagomt till att ett fat med kakor och en tillbringare med saft stog på bordet så öppnades dörren och pappa kom in.
”Oj vad gott det luktar, har du bakat älskling?” frågade han och kom in i köket, fortfarande med jackan på sig. Mamma vände sig om och log mot honom.
”Logan har också hjälpt till, ta av dig och kom och fika.”

Senare på kvällen efter att vi hade ätit och jag hade borstat tänderna satt jag mig vid skrivbordet för att svara på Matthews mail och sen kröp jag ner i sängen. Det var ganska tidigt men jag kände mig ändå trött så det var väl lika bra. Jag somnade fort och tankarna seglade ännu en gång iväg till Matthew.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
nathaliestyyle - 4 jan 10 - 22:08- Betyg:
väntar på nästa del, sjukt bra :DD
Jurrie - 14 dec 09 - 22:36- Betyg:
väääldigt bra
xXfreaKo - 4 dec 09 - 18:25- Betyg:
bra bra BRA! :D
WalkingTheDemon - 3 dec 09 - 20:41- Betyg:
aaaaaaaaaaaw<3
Fiiiaaas - 3 dec 09 - 20:32- Betyg:
bra :)
Mejla
Mp3 - 3 dec 09 - 16:59
Möhöhhö <3

Och jag tror förövrigt att du lyckats skriva in del nummer på denna del. Detta ska väl vara 12 och inte 11? För inte har du två delar med nummer 11? ;)
addictedXO - 3 dec 09 - 15:41- Betyg:
jättebra! mejla :)
SoGetLost - 3 dec 09 - 15:00- Betyg:
wiiie bra bättre bäst:O:D:D gulliga är dom alla fall:)

mejla:D

Skriven av
ilenna
3 dec 09 - 14:26
(Har blivit läst 206 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord