Väntan på slaget, del 3 |
Okej, eftersom ingen verkar ''gilla'' min lilla novell, så är detta antagligen den sista delen ni får,
=)
Skolan gick verkligen som en raket och jag satt på bussen hem. Jag var inte ensam. Min kompis Nova skulle hänga med mig hem, vi hade planerat helgen väl, men jag visste väl att helgen inte skulle bli som planerad. Nova var en ganska speciell person, hon utgav sina åsikter för ofta tyckte jag, men det är väl rätt bra, antar jag. Sen har hon sina knep.. Inget jag behöver gå in på.
- Det är verkligen trevligt att umgås med dig, Stella. Jag vet inte hur längesen det var!
- Jo, hehe. Sa jag lite nervöst. Jag vet inte varför jag var nervös, det var som om det knöt om i min mage.
- Hur är det med dig? Du har verkat så dyster, ja.. Så länge jag sett dig i skolan, vill jag säga.
Vadå dyster? Jag är inget jävla ’’sorgset barn’’ heller. Usch, nej nog får det vara. Tänkte jag.
- Ehm, dyster.. Jag har inte varit speciellt dyster, tror jag. Du känner mig, hehe. Ensamvarg.
Nova spärrade verkligen upp ögonen.
- Ensamvarg? Snälla, Stella. Det vet jag väl. Jag ser mig själv i dig, vet du det? Jag var precis som du, när jag gick i nian. Åh, det var ett tag sen. Och nu är du i mitt ställe där jag var. Sa hon glatt som hon ville att jag skulle vara hon.
- Inte riktigt ställe, svarade jag. Jag ville inte att hon skulle tro att jag var Wannabe-Nova. Nej herregud. Visst tyckte jag om henne, men hon skulle få behålla sig själv i sin ro. Hon såg att jag sneglade lite på Alex som satt på fyrsäterna med hans kompisar. Nova log lite.
- Jaså, vem kan han vara? Fnittrade Nova.
Jag ville inte berätta, det var bara Em som visste att jag verkligen gillade honom.
Jag rättade till mitt hår lite som låg lite på sniskan.
- Äsch, det är bara någon i min hemkunskapsgrupp, ingen speciell.
Men nu ljög jag. Han var visst en mycket speciell person, och han var inte bara någon, han var Alex. Den där perfekta snygga killen.
- Du har något lurt där inne, Stella. Berätta nu. Sa Nova spänt, och det kändes som jag skulle pissa på mig. Inte ville jag berätta att jag var väldigt förälskad i Alex, hon skulle skratta lite och sen börja förklara varför man INTE ska bli kär i någon, att det bara skapar en massa problem bla bla.. Visst, det kan vara sant, men jag tycker också att det kan lösa en massa problem, man kan få en sån där ’’lättnad känsla’’.
Jag skrattade lite. Men egentligen, de var inte roligt
- Du, Nova.. Han är ingen, okej?
Novas leende började att slockna.
- Men vad bra, då kan jag ragga på honom, skrattade hon fram.
|
|
|
|
