[Novellen] del 5 |
”slut för idag” ropade min engelska lärare, och alla samlade ihop sina böcker och begav sig hem.
Eftersom Issa gick i extraengelska, och dem hade andra tider än min klass engelska lektioner, var jag tvungen att vänta på henne i 20 minuter.
Jag packade ihop väskan, och gick ut och satte mig på en bänk på skolgården.
Jag tog upp mp3 och satte på ”New Found Glory”.
Eftersom skolgården var tom, satt jag och sjöng med i låtarna.
Jag hoppade till då någon satte sin hand på min axel, och när jag vände mig om stod Robin där.
Jag tog ut ena hörluren, och innan jag hann säga hej, kysste han mig ömt.
”Förlåt, men jag kunde inte låta bli, du är så söt” sa han när han såg mitt förvånade ansiktsuttryck. Jag skakade bara på huvudet, och gav honom en kyss.
”Robin, jag måste berätta något för dig” sa jag när han satte sig brevid mig.
”jaha” sa han frågade och tittade på mig med stora ögon.
”Jag.. Ska flytta” orden var nästan omöjliga att få ur mig, men när de väl var sagda, kände jag hur tårarna började rinna.
Han satt bara där, och jag såg hur hans ögon blev tårfyllda.
Plötsligt ömfamnade han mig, och jag började gråta.
Tänkt att jag måste överge den här famnen
”Jag älskar dig” viskade han, och jag försökte, men jag kunde inte säga det, hur mycket jag än försökte.
Han verkade inte bry sig, utan fortsatte att hålla om mig.
”Natta” hörde jag Issas röst skrika efter en lång stund, och Robin släppte tillslut taget om mig.
”oj förlåt att jag störde” sa hon lite ironiskt, och tittade på oss med ett höjt ögonbryn.
”Äh, lägg av” sa jag och knuffade till Issa lite lätt.
Robin blev lätt röd i ansiktet, och gömde sig i sin tröjhals.
”Vi måste nog gå nu, annars blir min pappa jätte arg” sa jag och Issa nickade instämmande.
”Vart ska ni?” frågade han.
”Vi ska åka och titta på nya skor åt Natta” sa Issa och jag glömde bort att hon inte visste om att jag berättat att jag skulle flytta för Robin.
”Vi ska titta på mitt nya hus idag” sa jag och kände klumpen i halsen.
”Jaha okej. Vart ska du flytta till?” frågade han, och ställde sig upp. Hans röst lät ledsen, men fortfarande stadig.
”Till en liten stad några mil härifrån. Det är inte så långt, så jag kommer och hälsar på ofta.” sa jag, och ställde mig också upp.
”Natta, vi måste verkligen gå nu” sa Issa stressat.
”Jo, jag vet.” Jag vände mig mot Robin, och vi kysste varandra länge.
”kom nu” sa Issa, och gav Robin en lätt kram.
Vi skyndade oss hem till mig, och där hemma satt pappa och väntade på oss.
”Åh, så bra, då kan vi åka då” sa han lättat, och med sin väska i handen gick han ut till bilen.
Issa och jag lämnade våra skolväskor i hallen, och gick sedan också ut till bilen.
”Men det var ju fint ju” sa Issa när vi äntligen var hemma igen.
”jo jag vet, men det är inte mitt hem” sa jag lugnt och la mig ner i sängen.
”nej jag vet” sa Issa och la sig brevid mig och strök mitt hår.
”Jag vill inte flytta” det kändes jobbigt att säga det, eftersom det inte fanns något för att stoppa det.
”Men Natta” sa Issa plötsligt och hennes tonval gick från deppig till glad.
”Du kan väl bo hos din mamma?” ett litet leende dök upp på hennes läppar, och hon njöt av sin smarthet.
” Issa, jag vet inte, jag har inte träffat henne på flera månader, hon skulle inte tycka om att jag skulle börja bo med henne.”
Issa tittade sorgset på mig. Hon var verkligen beredd att göra allt för att få mig att stanna. För vi hade ju trots allt känt varandra hela livet.
”Men jag kan fråga henne” Issa sken upp av lycka, och kramade om mig.
”pappa” började jag långsamt vid matbordet.
”ja?” frågade han och tittade upp.
”Öhm jo, du vet ju att jag inte vill flytta och så”
”Ja” han tittade nu på mig med full koncentration, någonting jag nästan aldrig såg nu förtiden.
”och jag undrar om jag inte kan bo här med mamma istället..?” Jag bet mig i läppen när jag såg hur sårad han hade blivit, och ångrade att jag ens hade frågat.
”Jag visst får du det” sa han och fortsatte att äta.
Där rasade hela min värld samman.
Jag som trodde att jag äntligen, äntligen, hade fått en pappa som brydde sig, att jag ens trott något sånt.
Jag visste nu säkert att han inte älskar mig, och att han aldrig har älskar mig, och att han aldrig kommer att älska mig.
Jag kände hatet växa inom mig, och jag bestämde mig att det första jag skulle göra imorgon bitti var att ringa min mamma och fråga om jag kunde bo där.
Issa såg att jag blivit upprörd, så hon reste sig upp från matbordet, tackade min pappa för maten, och drog med mig till mitt rum.
”Jag hatar honom” sa jag kort, och la mig ner i sängen och grävde ner huvudet i kudden.
”Det gör du inte alls” sa Issa och satte sig på sängkanten.
”Varför kan han inte bara vara som alla andra pappor, och faktiskt älska mig?” Jag suckade högt, och blev arg på mig själv för att ens ha trott att han hade brytt sig.
För en ända sekund hade jag trott att min pappa faktiskt brydde mig om mig, och att han skulle bli sårad om jag inte följde med honom till den nya staden, och det nya livet.
Men han var beredd att leva det nya livet själv, och det var han inte rädd att visa mig heller.
Så hade han blivit som alltid förr, kall och oälskande.
Jag hatade honom
(säg till om ni vill ha fortsättning)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | _Viicky - 26 maj 06 - 04:03 | | meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer! | bonnilie - 26 maj 06 - 03:48- Betyg:  | | Skriiiv meeer!! snälla (A) | | minimuffla - 24 maj 06 - 04:12 | | superduper! forts! | | Alexandra_91 - 21 maj 06 - 10:18 | | Fortsättning? Gärna! | | sofiiie - 21 maj 06 - 08:53 | | jätte bra:) |
|
|
|
