Kärleksdimman drar över mina trötta hjärnceller... |
Åh jag är så trött
Det är det vanliga.
Det är aldelles för mycket i Skolan.
Eller egentligen inte, men jag prioriterar inte längre det högst.
Det finns annat nu, också.
Det handlar om en kärlek.
En omöjlig kärlek?
Jag trodde aldrig det om mej.
Jag är inte flickan som går omkring med kärleksmoln framför ögonen.
Jag brukar se klart.
Jag är inte van att mista vettets klara solsken.
Jag tappar uppfattningen om vad som händer omking mig.
Jag upptäcker dagen innan, sådant jag brukar glädjas åt i flera dagar innan.
Jag har så mycket i tankarna.
Jag hoppas du vet det, min kära.
|
|
|
|
