[m/m] Morgondagen är aldrig långt borta 'del 13' |
Jag har inget att säga här xD
Liam Strand
Där låg han, mitt på vardagsrumsgolvet och tittade upp i taket. Saturnus ljusgula ringar med inslag av grått hade börjat blekna lite. Någon dag skulle Liam fylla i takmålningen som tagit honom nästan sex månader att göra. Akrylfärgen var inget som höll, inte när solen ständigt forsade in genom fönstret och tvingade alla färger att blekna, som att de kände sig obetydliga och bara ville försvinna.
Liam undrade om det skulle vara möjligt för honom att också blekna om han bara ställde sig i solen och lät den äta upp honom. Men Liam aktade sig för solen, efter bara ett par minuter blev han alldeles knallröd och fick en bränna som sved i flera dagar. Och om man nu skulle råka hamna med någon som gillade läderporr och piskor var det inte trevligt med en solbränna. Det hade han lärt sig den hårda vägen, ärret som satt tvärs över låret där huden spruckit påminde honom.
Solen hade precis börjat sin vandring över himlen och träffade Liams ansikte i ränder, en träffade honom över ögonen, han flyttade sig åt sidan och önskade att han hade musik. Ibland hörde han musik från övervåningen, någon av de andra pojkarna hade på något sätt lyckats komma över en bergssprängare. Kanske tagit den, eller jobbat extra hårt. Att bero på att jobba var det något Liam skulle tvingas till senare, han var luspank och hade nästan ingen mat. Men värmen gjorde honom slö, till och med Oscar, som spenderade mesta tiden i hålet madrassen i det rum som solen inte tog sig in i förrän på kvällen verkade påverkas. Värmen var påträngande och det var svårt att tro att det regnat dagen innan.
Svaga vindar kunde höras genom det öppna fönstret men gjorde inte mycket för att försöka kyla ner, strömmen var fortfarande avstängd och Liam kände sig helt yr i huvudet. Det snurrade ordentligt när han reste sig upp för att dricka vatten, även om han inte orkade så tvingade han i sig så mycket som bara gick.
Liam visste att det var dags att få igång strömmen innan han dog där inne, vilket skulle kunna hända. Han öppnade kylskåpet och slängde allt som fanns där inne, insidan på kylskåpet var lika varm som utsidan. Det var nu eller aldrig, bara för att han stuckit ifrån Theo den där dagen så var det kört för honom.
Trapporna som i vanliga fall kändes oändligt långa gjorde inget försök till att rädda honom ur situationen. De tog honom till hyresvärdes dörr på bara ett par sekunder. Motsträvigt knackade en knuten näve på dörren och den öppnades.
”Så du är tillbaka”
Liam klämde sig mellan hyresvärden och hans dörr, denna gång var det ingen annan pojke där. Han önskade att det var så, att vara ensam med den människan var inte det minsta trevligt.
Inknuffad i sovrummet, Liam var glad över att det inte krävdes någon rekvisita från köket. Så galen som hyresvärden var kunde han lika gärna dra fram elvispen.
Liam drabbades av ångest, något som hände ibland. Varför viste han inte men vissa dagar var bara så jobbiga att han helt enkelt inte stod ut, den dagen var en sådan. Han kunde känna hur färgen i ansiktet försvann, allt blod i huvudet rann ner till fötterna. Kallsvettningar, illamåendet följt av yrsel och svarta fläckar framför ögonen. Han var på väg att svimma, men det gjorde inget, han hoppades på att göra det. Balansen försvann och fötterna tappade greppet om golvet.
Någonstans på vägen ner i golvet lyckades han slå huvudet rätt i sänggaveln, just snyggt. Han visste inte riktigt vad som pågick runt honom, de där svarta fläckarna framför ögonen ville inte försvinna och han kunde inte stå själv. Det skulle gå över, efter hur lång tid visste han inte. Ibland fick han ångest i flera timmar och bara försvann från världen. Han visste inte vart han var, eller vad han gjorde, paralyserad, tills hyperventilationen drog igång.
Liam tittade upp, han satt lutat mot väggen utanför lägenheten med kläderna i en hög bredvid sig. Han mådde fortfarande illa och huvudet snurrade, därför blev han bara sittande där. Undrade om Hyresvärden tröttnat och bara kastat ut honom för att han drabbats av panikångest och inte tillhörde världen längre.
Huvudet, Liam höjde handen, en bula, det skulle han kunna leva med. Den skulle försvinna efter ett par dagar. Som tur var hade han inte slagit ögat i sänggaveln och fått världens blåtira.
När benen ville vakna till liv gick han ner till sig igen med svaga minnen i huvudet. Strömmen var påslagen igen så Liam hällde vatten i en kastrull för att koka makaroner, det var det enda som klarat sig från värmen. Under tiden tog han med en sax in i badrummet och ställde sig framför spegeln. Han var likblek i ansiktet, även fräknarna hade förlorat färgen under hans anfall. Liam hoppades innerligt på att de aldrig skulle återfå färgen.
Han höll upp saxen framför sig och klippte i luften ett par gånger, han ville göra något. Något mot sig själv som skulle få honom att bli så motbjudande att ingen ville ha honom, inte ens med en påse på huvudet.
Liam tog tag i luggen som hängde över ena ögat och klippte av den. Håret slängde han i toaletten innan han tog tag i mer hår och klippte av det. Så fortsatte han i vad som kändes som en evighet.
När han kände sig nöjd tittade han i den spruckna spegeln. Håret var ojämnt, långt på några ställen och inte mer än ett par centimeter på andra. Ansiktet syntes tydligare och de där ögonen som stirrade tillbaka på honom. Det kändes som att spegelbilden som han såg var någon annan. Spegeln gav honom en personlighet, den blanka ytan förvandlades till en yta full med liv. Liam log åt sig själv, spegeln kunde ge honom det han ville ha allra helst, storhet, stolthet, styrka och mod, om Liam ville kunde den bli hans vän.
Den visa saker som han inte trodde fanns, saker som bara blev verklighet i hans vildaste fantasier. Framtvinga personer som stod bredvid, log och vinkade. Den visade det som varit, och det som skulle komma. Drömmar skapades. Det var inte Liam som stod där längre. Det var en pojke, en ung pojke med nyklippt hår, det som en äldre kvinna klippt på honom. Det var ojämnt och långt inifrån något som liknade de andra barnens. Men han var lycklig, han log, Liam log åt pojken. Höjde handen och tippade huvudet på sned.
I ren panik suddade Liam ut den yngre versionen av sig själv och modern som omsorgsfullt klippt hans hår en gång för länge sedan. En spegel var inte kung av barmhärtighet, den ljög, den kunde med lätthet förvandlas till en fiende. Svaghet, obetydlighet, ånger och saknad, allting försvann, drömmar krossade och Liam drogs tillbaka i verkligheten. Ännu en gång stod han och stirrade in i reflektion ögon, han skulle aldrig se något annat än sig själv. Död på insidan, kunde man vara det? Liam visste att om man kunde vara det, så var han det.
Av ren ilska över att spegeln ännu en gång svikit honom gick han och hällde makaroner i det kokande vattnet. Omsorgsfullt rörde han runt för att det inte skulle fastan i botten. 5 minuter fick räcka, Liam orkade inte vänta mer. Han hällde av vattnet och plockade ner en tallrik, det var en hemsk middag. Något hårda makaroner, ingen ketchup, inget tillbehör och inga morötter ens. Efter den lilla incidenten med hyresvärlden ville han inte ens tänka tanken på att gå ut och ha sex med någon okänd människa. Pengar fanns det någonstans i lägenheten, det hände att han gömde pengar på bra ställe så att han skulle glömma vart. Om det krisade fick han helt enkelt ta och leta. Detta var ett av de tillfällena. Så fort han ätit upp makaronerna och diskat lite halvhjärtat började han vända upp och ner på lägenheten. Han tittade under alla soffkuddar, ingenting. Inte heller i burken där han brukade förvara pengar. Det låg inget i byxfickorna, vilket påminde honom att det var dags att knalla ner i tvättstugan.
Ingen av lådorna i köket gömde vad han letade efter, inte heller madrassens undersida eller den tomma blomkrukan i fönstret. Tillslut lyfte han på en lampa som stod bredvid sängen och där låg det, en femhundralapp som skulle göra hans vardag en aning ljusare.
Med sitt nyklippta hår och pengar i fickan skyndade han ner för trapporna och ut i solen. Nu var han inte så hungrig heller och lyckades därför ta sig på stadiga ben till affären. Den tornade upp sig som ett sagoslott framför honom. Med torn och stora medeltida fönster, men de försvann så fort han gick in.
Människor stirrade på honom när han satt med ryggen lutad mot en av frysdiskarna, men det var så svalkande att han inte kunde annat. Dessutom var det en bra plats att sitta på medan han funderade ut vad han ville köpa.
Det första som åkte ner i korgen var morötter, han vågade inte köpa för mycket, om kylskåpet stängdes av igen skulle han få slänga allt. Äpplen överlevde även utan kylskåp men kanske inte i värme, inte så länge. Om man inte gillade mjuka och mjöliga äpplen förstås. Det var jobbigt att behöva tänk på sådant därför blev hans kost ganska näringsfattig eftersom att frysa in något inte var att tänka på. Men en glass det köpte han i alla fall, tillsammans med de där nudlarna som hade smak i påse, biff- och kyckling smak.
På vägen hem gick han och sög på en isglass med ananas smak, den var god. Han förstod inte vart det goda humöret kommit ifrån, kanske för de nyfunna pengarna, för att han klippt håret eller för att strömmen var påslagen. Vilket som knallade han hem med påsen bredvid sig, den svängde lite när Liam nästan skuttade fram och vevade lite med armen. Han visste att det glada humöret snart skulle försvinna, därför passade han på att bete sig lite extra lyckligt när han fick chansen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | WalkingTheDemon - 1 dec 09 - 20:19 | | Bra<3 | | Mp3 - 30 nov 09 - 21:30 | Herregud. Jag gråter här. Det är så jävla synd om Liam. Varför gör du såhär mot min älskling?! Jag avskyr att se honom lida och att han där i slutet, blev så lycklig över de där få sakerna. Herregud. Det gjorde ont.
Liam, min älskling, jag kommer och räddar dig. <3
... och du skriver så otroligt, otroligt bra. Jag verkligen älskar den här historien! | addictedXO - 30 nov 09 - 21:04- Betyg:  | | mycket bra:D mejla! | | SoGetLost - 30 nov 09 - 18:32- Betyg: | hahahha så gulligt lycklig han är:D:D jätte bra och super skrivet:D:D
mejla:D | | Fiiiaaas - 30 nov 09 - 17:55- Betyg: | stackars Liam :(
den är bra :) fortsätt mejla |
|
|
|
