[m/m] Morgondagen är aldrig långt borta 'del 12' |
Mp3 du får ta med Liam hem och ta hand om honom om du vill xD
kommentera
Mario Gonzales
Mario insåg vilken lyx han hade som inte behövde oroa sig för att bli bränd av solen. Kim sprang runt med en flaska solskyddsfaktor trettio och kletade in sig själv tills han var alldeles vit. Även om man kunde bada med den så var han tvungen att kleta på nytt efter att han klivit upp ur vattnet. Ände brände han sig inte speciellt lätt alls.
Förmiddagens höjdpunkt kom när Kim sprang runt och frågade alla tjejer om de ville ha hjälp att bli insmörja. Vissa tackade ja men ångrade sig när de såg ut som snögubbar allihop. Kim frågade inte för att få känna på tjejer, han frågade för att solen inte var hälsosam, lite knäpp var han alltid.
”Kom igen, vi är med och spelar volleyboll” Kim hade för mycket energi igen och sprang runt utan att veta vart han skulle ta vägen.
Mario reste sig upp och följde efter fram till killarna som spelade, en av dem Mario bekant med. Eller kanske inte honom, men vissa av kroppsdelarna. Kevin som Mario alltid flörtade hänsynslöst med så fort de var på stranden samtidigt, den dagen var inget undantag.
Mario följde minsta kroppsrörelse, från både killarna och tjejerna, det var svårt att bestämma sig för vem som var snyggast. Kevin var helt klart en tio poängare om inte mer, en tjej som stod där var också väldigt snygg. Inte sådär äckligt pinnsmal som de andra tjejerna och hon var en av de så med bikini som faktiskt satt där den skulle. Julia var pinnsmal, det var inte charmigt, men den tjejen hade kurvor och en helt klart klämbar rumpa. Mario kunde inte riktigt låta bli att glo och fick tvinga sig själv till att sluta.
”Vi badar” De hann bara spela i ett par minuter innan Kim sprang rätt ner i vattnet och ramlade framlänges, eller kastade sig med flit. Mario skuttade glatt efter och vände sig om för att se om någon annan följde med. I stort sett alla som spelat verkade tycka att det var en väldigt bra ide att hoppa i vattnet, trots att det var ganska kallt.
Mario gick ut en bit och stannade när vattnet nådde över halva magen, där stannade han och såg sig omkring. Mest tittade han efter Kevin, eller den där tjejen han inte kunde namnet på. Han kunde inte hjälpa att han hade en tendens att vara översexuell ibland och provade gärna allt en gång. Så var han förstås inte alltid, men det var inte så lätt att inte tänka så när han var på stranden där alla var halvnakna. Bara tanken på det fick Mario att önska att vattnet var lite kallare, för att kyla ner vissa kroppsdelar som blev glada.
”Mario” Kim stod vid strandkanten och vevade med armarna som en galning. Mario som tänkt att han skulle få ha lite roligt där ute i vattnet.
”Vad är det?” Mario dök ner under vattnet innan han började ta sig mot strandkanten igen. Kim pekade på telefonen och log stort.
”Vi ska äta nu, med Liam, han ringde”
Så de hade bytt nummer nu också, Mario var inte säker på att Liam ville ha honom där men han sa inget. Lite hungrig var han faktiskt.
”Det gamla vanliga stället?”
Kim tröttnade aldrig på hamburgare och Mario hade inget emot att gå dit, tvärtom tyckte han att det var väldigt trevligt.
De behövde inte vänta länge på att Liam skulle dyka upp, denna gång tittade han faktiskt på Mario också. Han kanske gjorde framsteg, eller så verkade Mario inte lika läskig längre.
Kim gick först och Mario följde efter, Kim gillade inte förändringar och satte sig där han alltid satt. Mario satte sig mitt emot och brydde sig inte ens om menyn han visste vad han skulle ha, precis som Kim viste var han ville ha. Värre verkade det vara för Liam som inte ens tog sig igenom menyn utan lite hjälp. Efter att Kim tappat tålamodet för andra gången på fem minuter fick han samma sak som Kim, men utan ost förstås. Av någon anledning hade Mario lagt det där med mjölken på minnet. För ett par sekunder kände han sig som världens fjant men det gick över ganska snabbt.
”Vart ifrån kommer du?”
Mario tittade förvånat upp, pratade Liam verkligen med honom? Frivilligt dessutom, det verkade så.
”Venezuela” Mario visste inte om det var så intressant att veta om honom. Det kanske var det som var problemet, Liam gillade inte utlänningar. Fast han såg faktiskt inte ut att bry sig speciellt mycket. Det kanske var därför Liam gillade Kim mer, han var så svensk som det gick att bli.
Eftersom att Liam försvann ner i tallriken så började Kim prata om deras lilla resa. Om när de skulle åka och allt det där. 8 juli fastslog Mario, då skulle han hinna hem i lagom tid till att packa alla sina saker och flytta till lagom till sista juli.
”Kan inte Liam också få följa med?”
Mario tyckte det var konstigt att Kim frågade honom först, det var såklart att Kim fick ta med sig vem han ville. Det gjorde han ju själv, eller han tog med Alice och Albin. Julia följde med ovälkommen och skulle ta Fia med sig. Fia fick inte för sin bror eller sina föräldrar därför skulle inte hon med längre.
”Du kanske ska fråga om han vill”
”Vill du med oss, vi ska kampa”
Liam såg inte de minsta sugen ut på att kampa, Mario var inte det minsta förvånad.
”För att kampa behövs tält, sovsäck och typ badbyxor, jag äger ingen av dem. Nej tack”
Mario hade tält och sovsäckar till en hel familj, så det skulle inte bli något problem om det var enda anledningen till att Liam inte ville följa med. Antagligen var det något annat som gjorde att Liam inte ville följa med.
”Ja, allt du behöver ta med är dig själv”
”Han tycker inte om mig! Det är för att jag är utlänning” Mario sparkade till en sten och önskade att det var närmare hem. Att sitta i blöta badbyxor sådär länge var inte det minsta trevligt. De hade torkat ganska bra i solen men kändes fortfarande kalla och fuktiga.
Mario tog Kims tystnad som ett ja, det gick inte att ta det på något annat sätt.
”Han tror att jag är en sådan som slår sin fru och begår hedersmord på mina 28 döttrar för att de vill ha en svensk kille”
Mario ställde sig framför Kim och skakade honom så att han skulle reagera. Men Kim gick där och sög på sin piggelin som han köpt inne på Ica bara minuter tidigare.
”Han tror kanske att jag redan är gift, att jag gifte mig som trettonåring”
Kim slutade slicka på glassen och såg nästan lite chockad ut.
”Men herregud, vad hände med ditt självförtroende”
Mario muttrade lite och började gå igen, visst hade han självförtroende och självkänsla så det räckte till ganska många personer. Men att vara hatad av en person som var hatad av i stort sett alla andra tog faktiskt en ganska stor del av egot. Det var som att hamna längst ner i näringskedjan, under flugskitar och Carola som består av 78 % plast. Mario ansåg att det inte var något fel på honom, bara för att han såg lite mörkare ut än alla andra så var han ändå snäll. Och så extremt mörk var han faktiskt inte, han såg bara väldigt solbränd ut. Det kanske var namnet det var fel på, egentligen ville hans mamma att han skulle heta Marco, men ingen i hela släkten gick med på det. Och hans mammas släkt var väldigt stor. Tillsammans med pappans stora släkt blev Marios enorm. Men ingen av dem bodde i Sverige, inte som Mario visste om i alla fall. Även om Mario gillade sitt namn så kunde han inte låta bli att undra om det var något fel på det ändå.
Alla tyckte inte om Mario, det var många som ogillade honom och det visste om. De som ville ha honom, de som ville vara honom och de som helt enkelt inte stod ut med honom. Så var det Liam som bara bestämt sig för att han var hemsk hur mycket han än försökte, därför visste han inte om han skulle ge upp eller inte. Fast han visste inte vad han skulle ge upp med i sådant fall. Liam var Kims kompis och Mario var Kims kompis, alltså skulle de få stå ut med varandra vare sig de ville eller inte.
”Du vet att det inte är så va?” Kim släppte glasspinnen på trottoarkanten och skrattade lite för sig själv. Mario tog upp en cigarett och tände den, ångrade sig och kastade på marken. Han skulle ju faktiskt sluta det hade han sagt i flera månader.
”Det går inte bra att sluta eller?”
”Klart det går bra att sluta, jag slutar varje dag” Sen var det bara den där lilla detaljen med att inte börja igen.
”Jag har räknat ut precis hur det ska gå till, trestegs metoden” Mario nickade för att hålla med sig själv innan han harklade sig lite.
”Steg 1 kasta alla ciggpaket. Steg 2 ta inte upp dem ut soptunnan. Steg 3 köp inte nya” Så lätt var det, Mario kom alltid till steg 2 innan den sket sig totalt för honom. Men det var onödigt att slösa pengar på det, han kunde använda pengarna till annat istället.”Men vi ska hem till mig nu” Kim tog tag i Marios arm när han var på väg att ta vägen hem till sig.
”Jag ska visa filmen, den är klar”
Mario följde snällt efter Kim hela vägen hem, det var långt att gå, inte lika långt att cykla. Eller lika långt var det, men inte lika jobbigt och det tog inte lika lång tid.
”Jag tog bort det där med Liam, du hade rätt”
Mario nickade bara och tittade på filmen när den började. Kim hade gjort ett bra jobb, vissa delar var svartvita och lite oldschool medan han med en knäpp röst gick runt och berättade. När Mario fick se Kims censureringar kunde han inte hålla sig för skratt. Kim hade satt ett svart sträck över ögonen på de som ville bli censurerade. Bara det att när pojkarna rörde sig satt censuren kvar på samma ställe därför hamnade det svarta strecket på hakan ibland.
”Jag visste inte riktigt hur man gjorde” Kim verkade inte vara helt nöjd med det han åstadkommit så Mario var tvungen att rycka in.
”Jag ska hjälpa dig” Mario föste undan Kim och la filmen i redigeringsprogrammet som Kim fått från skolan.
Enda anledningen till att Mario visste hur man gjorde var för att han haft filmkunskap som tillval i skolan, då de tvingades göra egna filmer. Filmerna visades upp för skolan, alla utom Marios. Lärarna tyckte hans reklamfilm om att rökning var gott var någon form av propaganda, Mario höll inte med.
”Du Mario…”
”Ja?”
”Det är bra att du är min kompis, fast att du är både bög och utlänning”
Mario var inte säker på om han skulle ta det där som en komplimang, men eftersom att den kom från Kim var der antagligen en.
”Tack… tror jag”
Mario vände sig på stolen när han gjort färdigt filmen, nu såg det betydligt bättre ut.
”Jag ska hem och hämta Milan nu, vi ska träna, antar att du inte vill med?”
Kim skakade på huvudet och var på väg in under sängen för att slippa. Mario log bara lite och gick därifrån.
Milan stod redan i dörren och såg väldigt redo ut, Mario gick in och hämtade sin färdigpackade väska. De skulle till badhuset denna gång, där kunde man både simma, styrketräna, spela badminton eller tennis. Idag var det badminton som gällde, så att de inte blev uttråkade av att göra samma saker hela tiden.
De bytte om i omklädningsrummet, Mario fick syn på två killar som var väldigt snygga, de hade också badminton rack i handen.
”Ska ni också spela, vi kan ju spela dubbel, eller rund badminton kanske”
Killarna nickade och presenterade sig som Gustav och Andreas, de var äldre. Kanske bara ett par år men ändå äldre.
Milan drog i armen på Mario och såg lite irriterad ut.
”Måste du flörta med alla snygga människor? De där är antagligen inte ens intresserade av killar”
En gloria växte fram över huvudet på Mario, klart han fattade att inte alla var bögar, men vissa straighta var faktiskt ändå öppna för förslag. Titta kunde han faktiskt få göra, det hade aldrig skadat någon. Men Milan hade rätt, de kanske var sådana som aldrig skulle spelat med Milan och Mario om de visste om deras läggning.
De pratade inte om det, istället spelade de rundbadminton, Milan som hade ganska dålig kondition la sig ner på marken efter bara ett par varv och höll på att dö av andnöd men Mario gav sig aldrig. Ände förlorade han över Gustav som hoppade runt av glädje, han kunde leva med det. En timma gick men ingen av dem ville ge sig, utom Milan som satt vid nätet och följde den lätta fjäderbollen med blicken.
”Mario kan vi inte ge upp nu?” Mario smällde till den lätta bollen allt han orkade, den flög upp i en lampa och fastnade.
”Jag antar det” Det där var den sista bollen de hade som inte lyckats fastna i ett av lysrören som satt uppe i taket.
De duschade, klädde på sig och satte sig i bilen igen.
”Berätta mer”
”Om vadå?” Mario tog ögonen av vägen ett par sekunder för att sedan vända blicken mot vägen igen.
”Om Albin såklart”
Mario log lite, det verkade som att Milan saknade en pojke lite, han kunde förstå det. Om Mario inte haft en tjej han kunde vara otrogen mot skulle han också sakna pojkar.
”Han är jätte söt, ganska tystlåten och inte så smart. Flummig, och väldigt bra i sängen”
Det visste Mario, han skulle aldrig välja något annat att passa ihop sin bror med. För om någon skulle såra Milan skulle Mario, utan tvekan spöa skiten ur den personen. Albin var inte en sådan person, han var alldeles för flickaktig för det. Den där snälla lilla flickan som aldrig gjorde något dumt. Vissa bröder skulle antagligen inte göra så, de skulle göra allt för att vara taskiga mot sina syskon. Mario var också taskig ibland, men han älskade ändå sin bror så mycket att han inte ville att Milan skulle vara ensam eller fast med en tjej han inte ville ha.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | WalkingTheDemon - 30 nov 09 - 14:51- Betyg:  | | Bra :))))) <3 | | SoGetLost - 29 nov 09 - 19:55- Betyg: | jätte bra:D:D:D super bra skrivit:D
Mejla:D | | addictedXO - 29 nov 09 - 19:31- Betyg: | | underbart :o i want more!! :O mejla :D | | Mp3 - 29 nov 09 - 19:24 | Åh. Du skriver så otroligt bra. Jag älskar denhär historien!
... OCH LIAM ÄR MIN NU! WESDFVRTRESTRZFB <--- överlyckligt läte. |
|
|
|
