Väntan på slaget, del 1. |
Vi får se om detta kan bli en novell, det beror på vad ni tycker om den.
Kanske kan detta bli något, jag vet inte.. :P
Jag blev knäböjd.
Hans blågröna ögon som lekte i det vilda, hans bruna hår som levde med honom, varje sekund, varje minut, det var.. Alex. Min blick stirrades ofta åt hans håll, för att se vad han gjorde, men för ofta kollade han aldrig åt mitt håll. Jag ville ha hans uppmärksamhet, jag ville ha.. Han.
En hand viftades framför mig, det var Em. Min blick vändes mot hennes ansikte, hon var glad. Hon frågade mig om jag hängde på till Hemköp. Oftast gillade jag inte att gå dit, till Hemköp. När jag sa att jag kunde hänga med blev hon förvånad, och det förstår jag. Jag hade nästan jämt sagt nej. Hon reste sig upp och tog min hand för att hjälpa mig upp, men jag svarade lite irriterat att jag kunde resa mig upp själv. Medans jag sa det tittade jag åt Alex’s håll men han hade rest sig upp och var påväg mot mig, jag ville få hans ögonkontakt men vågade inte riktigt, en gång hade jag fått den fast då hade han vänt blicken så fort att jag knappt kunde le åt honom.
- Hallå, Bella? Sa Em med spänd röst. Jag ryktes direkt till och tittade upp mot Em som stod och tittade ner på mig. Jag reste mig upp och vi började alla gå mot Hemköp, där jag varit max 5 gånger. Jag hörde mina egna steg, de va som djupfrysta steg. Jag ville stå still, vända om, och springa ikapp Alex, men hur sjukt hade inte det varit?
Jag började att le, jag vet inte hur eller varför, det bara kom.
Men strax därefter slocknade mitt leende, vi var framme vid Hemköp. Jag visste inte ens vad jag skulle göra där, jag hade aldrig riktigt fattat varför nästan alla elever på vår skola, det vill säga runt 500st gick till Hemköp, vad va poängen? Var det för att det var kul eller för att de bara ville dit, ingen hade riktigt berättat. Och för längesen när jag frågat Em så hade hon bara rykt på axlarna och sagt jag vet inte.
Vi var tillbaka i skolan, där nästan alla elever var på lektion, troligen. Några satt i fiket och spelade kort, eller bara pratade. Några killar från våran klass satt på bänkarna i fiket, det var dödstyst, för mig i alla fall. Em och de andra tjejerna fnittrade lite och pratade med killarna. Jag var en person som mest var i ensamheten, en ensamvarg, men de va rätt skönt, jag är hellre det än en partypinga som raggar på de där snygga killarna på fester. Mina kompisar sa alltid att jag var jättesöt, men jag tyckte jag var hur ful som helst.
Jag har blont långt och lockigt hår med bruna ögon, fast de bruna ögonen är linser, egentligen har jag blåa, ingenting jag gillar.
Jag tittade lite snett på Em som stod och fnittrade med killarna och hennes tjejkompisar. Hon var så vacker. Hon hade ett lite snett leende, men de gjorde ingenting alls. Annars var hon perfekt. Brunt hår med bruna ögon, ganska kort hår, lång var hon med, 1,67. Jag sneglade lite på klockan och rykte till, den var 13.05, vi skulle börja om 5 minuter.
På lektionen satt jag bredvid Emil. Han va rätt snäll, men vi brukade inte prata så mycket.
Jag tittade på Em, hon satt och renskrev sin berättelse, det förvånade mig. Hon brukade aldrig jobba särskilt bra, hon brukade mest sitta och fnittra med Nicole och Jasmine. Jag har inte alltid gillat Jasmine, jag tyckte hon var för mycket..
Vi hade precis slutat och jag rusade ut och gick ner för trappan, men vid hälften av trappan kände jag en hand tas på min axel, jag sneglade lite över axeln och såg att det var Em.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fiiiaaas - 29 nov 09 - 14:19- Betyg:  | låter bra :) skriv gärna en fortsättning :)
Mejla när du lägger upp nästa |
|
|
|
