Vännen min |
Vännen min
Jag minns hur du stod där framför mig,
din högt sprayade lugg och ditt underbara leende.
Du ville bli min vän.
Vi fanns där i vått och tortt. Vi skrattade och grät, ja..vi har nog
gått igenom allt. Du log alltid och sa att jag var svår att lära känna,
men du kände mig som ingen annan. En blick eller ett uttryck och du läste allt.
Var livet svårt så fanns du där. Du trodde på mig och stöttade, fick mig att börja tro.
Ett litet gräl mellan flera parter, vi hamnade i mitten och valde sida.
Året gick och vi hördes inte av, stolthet, besvikelse, ingen av oss vet....
Gud, så jag saknat dig vännen min. Jag har hoppats och jag har sörjt, du var min bästa vän.
Men nu idag har jag funnit dig igen! Jag ler varje dag nu när jag kan prata med dig igen.
Tack min vän för att du finns här igen.
|
|
|
|
