(M/M) I varje andetag - kapitel 30 |
Alltså. Kapitel 30. KAPITEL 30?! Det är hur. jävla. många. kapitel. som. helst. I alla fall om man frågar mig. Vilket jag gör. Jag för en konversation med mig själv.
Jag ska inte snacka mer skit nu, utan ska låta er få läsa detta kapitel.
Tack för alla kommentarer på förra kapitlet. Hehu.
Kapitel 30
Jag har mött skönheten skälv vars ögon skvallrar om en ohanterlig sorg och vars förtvivlan hotar att bli hans undergång. Skönheten den vackra med tårdränkta kinder. Den fagra man som kämpade för att ens kunna klara av att andas. Skönheten själv som helst av allt nog önskade att han kunde försvinna.
Den vackra, den fagra, den omänskliga man är en varelse som inte borde somna med sorgen hängandes över sig. Han borde kunna klara av att andas och le, utan att känna smärtan krossa honom.
Har du någonsin känt dig helt hjälplös, Christoffer? Har du stått sida vid sida bredvid en person som har så mycket smärta inom sig att utan du har kunnat göra något åt saken? Jag vet inte om du har det, men det har jag. Upprepade gånger.
Du var helt förstörd där precis vid skolstarten. Tårarna som rann ner längst dina kinder passade inte in på dig. Du var inte en sådan person som klädde i tårar, men trots det hade jag sett dig gråta så många gånger. Att du inte hade Matteus vid din sida gjorde ont i till och med mig, för jag såg på dig att du var nära att gå under. Du behövde honom för att kunna andas ordentligt.
Jag ångrade faktiskt att jag fick dig att gå till skolan den dagen, den åttonde december, för jag borde ha förstått att du aldrig skulle klara av det. Jag tänkte inte på att du skulle tvingas se på Matteus utan att kunna få en möjlighet till att tala med honom.
När vi kom in till klassrummet så måste alla ha märkt av hur dåligt du mådde, för det lyste igenom dina försök till att dölja det. Ditt ansikte var kritvitt och innan du hann slå dig ner bredvid mig visade ditt ansikte mig att du verkligen plågades. Jag stod inte ut med tanken på att du skulle tvingas uthärda en skoldag i ren och skär smärta.
åh, hjärtat slår
det slår skiten ur mig
jag vill att du ska se
för jag vill inte förlora dig
Därför frågade jag dig om vi skulle avlägsna oss från rummet, om vi skulle gå därifrån. Jag undrade om vi skulle göra det därför precis som jag inte vill att du skulle befinna dig i skolan, så ville jag inte att du skulle vara ensam. Jag skulle inte klarat av att lämna dig.
Vi gick ut därifrån, vi styrde våra fötter mot min lägenhet, men i exakt samma ögonblick vi kom utom synhåll för allt som hade med skolan att göra var det som om du gick sönder. Det lilla tunna skalet som höll ihop dig för att du ens skulle klara av att göra något så enkelt som att andas, sprack precis som om man tappade ett glas ner i marken. Det var nästan så att jag såg hur du gick i tusen bitar.
Dina tårar var resterna av det såkallade skalet, men när dem i princip forsade ut ur dina ögon fanns det ingenting som kunde hålla ihop dig. Jag fick verkligen kämpa olidligt mycket för att få hem dig till mig.
Det var inte för att du var tung eller något sådant som gjorde att jag fick kämpa, nej. Det berodde på att alltjag ville göra var att stanna och lägga mina armar kring din kropp, hålla om dig hårt och aldrig släppa taget.
I samma ögonblick vi klev in genom dörren dök Jonas upp. Han tittade förskräckt på dig och hjälpte mig sekunden efter att få dig till min säng. Hela du skakade så mycket att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Du låg där och grät förtvivlat och jag kunde inte hjälpa dig på något vis.
Jonas sade till mig att jag skulle gå därifrån, att jag skulle lämna din sida. Först tänkte jag protestera vilt emot min bror, men sedan såg han på mig. I hans ögon såg jag min egen smärta över hur plågsamt det var för mig att se dig i det där tillståndet och jag såg hu ont det gjorde i min bror av att se mig så hjälplös.
Jag gjorde som han sade, jag gick därifrån och försvann ut genom lägenheten. Jonas skulle ta hand om dig, det visste jag. Annars hade jag aldrig lämnat dig. Snabbt skyndade jag på stegen för att lägga ett så stort avstånd mellan dig och mig som var möjligt. Om jag inte gjorde det tillräckligt fort skulle jag vända om och springa tillbaka.
I Wish I Could Save You
I Wish I Could Say To You
I'm Not Going Nowhere
I Wish I Could Say To You
It's Gonna Be Alright
It's Gonna Be Alright
Det tog mig nästan en timme att inse att jag grät okontrollerat jag med. Att se dig i det där tillståndet, Christoffer, det skrämde livet ur mig. Jag vågade knappt gå tillbaka i rädsla över att du fortfarande grät så mycket, men jag kunde heller inte vara ifrån dig mer.
Jag vet att det låter som en dålig kärlekshistoria, men det var inte mitt fel att kärlekshistorierna var skrivna precis efter mina känslor.
När jag kom tillbaka in låg du och sov. Spår av tårar syntes i ditt ansikte och ditt svarta smink var utsmetat överallt, tillexempel på mitt vita örngott. Jag vet inte hur länge jag satt bredvid dig, men efter ett bra tag kom Jonas in och han sade att det var mat. Vi beslöt oss för att inte väcka dig. Du skulle få sova ett tag till.
I samma stund jag väckte dig såg jag att någonting var annorlunda. Under den tid du var onåbar för omvärlden ändrades något som fanns inom dig. Dina ögon såg inte längre lika förkrossade ut och det var något annat som existerade där också.
Det var först när du bad mig lägga mig ner bredvid dig och jag låg tätt, tätt intill din kropp som jag förstod att det var ren kärlek du hade i blicken. En kärlek som tillhörde mig.
I can see the love in your eyes
and this feeling that you’ve given me is
stronger than I realise
I can see the love in your eyes
my destiny has come to be
there’s nothing left but blue skies for me
Om jag skulle berätta för någon om den gång jag blivit allra mest förvånad i hela mitt liv, så skulle jag tvingas berätta om då du gjorde min dröm till verklighet. För de första så trodde jag aldrig att du skulle unna prata så avslappnat med mig om min såkallade dröm och jag trodde definitivt aldrig att du skulle ta initiativet till att gå ett steg längre än vad vi tidigare gjort.
Med dina läppar omkring mig och din blick fäst i mina ögon så förstod jag att jag älskade dig. Jag älskade dig från och med den dagen, Christoffer Stjärnström.
Jag har mött skönheten själv med kärlek utstrålandes från hela sin kropp och med läppar formade till ett leende. Skönheten den vackra med lust i blicken.
Den vackra, den fagra, den omänskliga man övertygade mig genom sin handling om att jag faktiskt älskade honom intensivt. En innerlig kärlek som jag blev medveten om att besvarades.
(Låtarna som var med: Parken – Låt mig få följa dig ner, Kelly Clarkson – Save You och Eddie Money – The Love In Your Eyes)
Yesss. Jag har äckligt med skolarbeten som måste göras såhär innan jul. Därför kommer delarna att komma oregelbundet och kanske med längre dagar emellan. Men det är smällen man får ta.
Tjotahejskifjolk <--- det betyder att ni ska kommentera.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | NeMriA - 5 dec 09 - 23:40 | | äafdnjskuhid. jesus, ge mig din talang. | | WalkingTheDemon - 29 nov 09 - 15:55 | | Åh så bra<3 | Andastyst - 29 nov 09 - 13:50- Betyg:  | .........
JAG VILL OCKSÅ HA EN UNDERBAR SILVERÖGONPOJKE!!!! *viftar vilt med armarna*
Och nu har jag kommit ikapp, bajs och helveteshundar också. Nu har jag ju ingen
ursäkt till att INTE börja göra läxor. Buhu... Alex är så himla gullig. Varför
måste han vara bög för, jag vill ju att han ska komma och förföra mig!! Blä, livet suger.
Tur att man har en viss novell att begrava sig i och snyfta glädjetårar till. <3 | | idantica - 29 nov 09 - 11:52 | | Jag blir bara mer och mer kär i den här novellen, och det är befogat! Du skriver så enormt bra och vackert och jag älskar hur du målar med orden! Så himla bra helt enkelt! | | MoRoTpOwEr - 29 nov 09 - 10:18 | Alltså
Christipher lilla fina söta vackra
gudomliga jag vet inte vad '_'
Varför måste allt hända just hnm ?
Kan någon snäll människa förklara det
dumma M han borde komma tillbaka och förklara
hur mycket fel han har och en massa skit
sen så ska ööh allt bli bra och C o A gifter sig och
lever lyckliga i alla sina dar och jag dör av lycka
Vilket bra slut :D |
|
|
|
