' |
' bästavänner,
förevigt. '
ingenting är längre
som det borde vara.
de släppte hastigt varandras händer.
som de under så många år
hållt så hårt.
de lovade att aldrig släppa
den enda hand som alltid funnits där.
ingenting kunde ta dem
ifrån varandra.
inget kunde skilja dem åt.
kanske är en omstart
precis vad de behöver,
en chans att böra om,
där allting gick snett.
att reparera de misstag
som förstört så fruktansvärt,
är svårare än vad de
runt omkring tror.
men bara de har viljan,
klarar de allt .
de har ju alltid lovat varandra
att ta sig igenom dethär,
tillsammans.
faller.
faller hårt
mot mark som
gör ont
ondare
ondast.
ingenting har någonsin varit
så svårt ,
de har aldrig förlorat så mycket,
sitt allt , den de lever för.
kärleken till någon förbjuden
( kärlek som försvann
lika fort som den kom )
ska inte få förstöra det
underbara i deras vänskap.
det finns så många viskande ord
om evigheten,
trots att de aldrig vågat
litat på något som lever kvar,
föralltid.
men de har alltid trott på att
kärleken till en bästavän,
ska lyckas rädda dem
från att falla
utan någon som tar emot.
' de ska falla tillsammans,
de ska rädda varandra.
leva livet fullt ut,
sida vid sida.
precis som det
borde vara,
precis som de
alltid drömt om.
& nu har de nog insett
vad som är värt att kämpa för,
de har insett vad som har
den största betydelsen i deras
trasiga liv.
kärleken som försvann för lääängesedan
får inte förstöra den starkaste vänskapen
i världen, i universum.
hand i hand.
de släpper aldrig.
var allting bara en dröm ?
|
| Kommentarer | | Bluesky94 - 10 jan 10 - 17:34 | Fin dikt!
Och slutet var bra också. Lite oväntad vändning sådär.
och jag gillade det med ond, ondare, ondast grejjen! (: |
|
|
|
