[m/m] Morgondagen är aldrig långt borta 'del 11' |
Jag känner mig fett taskig D:
Kommentera :D
Liam strand
På vägen upp för trapporna såg Liam människor som var på väg ner med rödsprängda ögon och tillbehör i lådor från någon som gått bort. Ångesten växte i Liam när han knackade på dörren med siffran tjugotre på. Tänk om Erik inte skulle vara där inne längre, tänk om sängen skulle stå där tom och renbäddad.
Så var det inte, Erik satt där med ryggen lutad mot väggen och bläddrade i en tidning. Liam hade inte varit där än, det hade han dåligt samvete över. Erik däremot verkade tycka att det var bra.
”Vad fint du har det”
Allting såg rent ut, vitt kanske inte var det roligaste men det var fräscht ändå och väldigt uppiggande.
”Ja det är trevligt här, alla är väldigt snälla” Erik såg blek ut och var alldeles grå runt ögonen, men han såg ändå glad ut på något sätt.
”Hur gör du det?” Liam kunde inte låta bli att fråga, han ville veta hur han kunde se glad ut.
”Vadå?”
”Ja… du verkade ju inte ens lite rädd” Liam suckade och petade lite på byxorna, han kände sig helt ensam om att vara rädd.
”Alla ska dö Liam” Erik ryckte på axlarna som om det vore än världslig sak men det var det inte.
”Det jobbiga är inte tanken på att jag ska dö, utan att gå och vänta på att det ska hända”
Liam suckade igen och satte sig bredvid Erik livrädd för att smutsa ner något. Han visste att det var sant, Erik kunde dö när som helst.
”Men det spelar ingen roll, det är bara tid” Erik la ifrån sig tidningen och tog Liams hand.
Det spelade visst roll, för Liam spelade det stor roll.
”Jag vill inte att du ska dö”
”Ledsen att göra dig besviken”
Liam visste att det var orättvist sagt av honom att säga sådär. Erik kunde inte hjälpa det, det var inte hans fel, egentligen var det kanske ingens fel. Så att ge Erik skuldkänslor för att han skulle dö var elakt.
”Förlåt” Liam lekte lite med Eriks fingrar och släppte dem sedan. Han hade inte menat att få det att låta så. Det var tänkt att det skulle låta som att Liam skulle sakna honom väldigt mycket.
”Jag vill inte vara ensam”
De satt tysta en stund, en väldigt lång stund, Liam var tvungen att titta så att Erik fortfarande levde.
”Fint armband”
Liam log lite, det var samma sak han sagt till Mario, Mario som var en sådan person alla hatade att älska men ingen kunde låta bli. Han hade allt både utseende och en familj men utan att skryta med det eller vara spydig. Det fanns inget ont med Mario han var snäll rätt igenom. Han hade till och med lagat mat till Liam när han var hungrig. Hämtat honom när han låst in sig på toan. Frågat saker för att han inte skulle känna sig utanför. Men Liam kunde inte prata med honom, det gick inte. För Liam var bara en i mängden av människor om ville hata att älska Mario.
”Jag fick det av Marios lillasyster” Liam snurrade armbandet på handleden. Det var lila och gult, långt ifrån hans färger, men det var det enda han fått på väldigt länge. Därför satt det på handleden och han ville inte ta av det.
”Latinosnubben?”
”Hur vet du att han är det?” Liam hade aldrig riktigt tänkt på vart Mario kom ifrån, han hade bara sett snygghet i all sin glans.
”Det ser ut som det” Erik verkade väldigt säker på sin sak men Liam var inte helt övertygad.
”Han kan lika gärna vara från Spanien”
”Spanjorer är håriga, Mario ser inte så hårig ut”
Liam förstod inte hur Erik kunde veta om Mario var hårig eller inte, de kanske hade gjort något som Liam inte viste om. Men antagligen så utgick Erik bara från att det inte var så.
”Jag ska fråga honom, men jag har rätt” Liam hade bestämt sig för att Mario var spanjor och inte någon latin macho människa. Sedan kom han på att han inte ville prata med Mario men det sa han inte högt.
”Han är snäll va?”
Liam nickade och log svagt.
”Håll fast vid honom”
Liam visste att Erik hade rätt, men han höll hellre fast vid Kim, eller han ville inte hålla fast vid någon, ingen annan än Erik. Den enda personen som faktiskt betydde något. Men Liam kunde ändå inte låta bli att berätta i detalj vad som hänt hemma hos Mario och hans filmkväll för ett par dagar sedan. Erik nickade och lyssnade uppmärksamt, utan att avbryta. Liam berättade till och med om den enögda katten som höll sig till honom och inte till någon annan.
”Får jag se?”
Liam tog upp ritblocket som låg i väskan han nu mera alltid bar med sig vart han än gick. Erik bläddrade igenom det och log gillande.
”Lova att inte glömma mig när du blir känd” Erik gav tillbaka riktblocket och la sig ner i sängen, han såg trött ut. Liam ville inte störa mer, så han smög därifrån. Även på vägen ner mötte han människor med nedslagna blickar och eviga snyftanden.
Liam gick hem, han kanske skulle göra som Erik sa, inte Mario förstås men Kim kanske. Kim var rolig och ganska lätt att prata med. Det var inte alla som hade turen att få Liam att prata. Det funkade så i Liams hjärna, vissa gick det bara att umgås med och andra kunde han inte prata med. Något i hjärnan stod stopp och han ville inte höra sin egen röst, ännu mindre att personen som pratade med honom skulle höra den. Nej det var lika bra att fortsätta som han gjorde bara, undvika de som inte betalade.
Bara för att Liam var hungrig när han kom hem var strömmen avstäng igen, plattorna ville inte fungera. Men efter att han ätit Marios mat, som han inte lyckats få i sig så länge Mario varit i närheten smakade antagligen allt annat ganska tråkigt.
Kim hade lyckats få i honom den medan han pratade på om hur mycket mat det alltid fanns i Marios hus. Om frysboxen i källaren som var proppad med bullar och massa annat gott. Tanken på mat gjorde honom bara hungrigare och tillslut stod han inte ut längre. Det var bara att göra det som var tvungen att göras.
Han klampade upp till fjärde våningen och knackade på hyresvärdens dörr. Det stod Nilsson på den, men Liam bestämde sig ändå för att kalla honom hyresvärden i bortsättningen också.
Hyresvärden öppnade dörren precis som att han väntat sig att Liam skulle dyka upp.
”Kom in”
Liam följde efter in i en liknande lägenhet som han hade, bara det att denna var betydligt mer välskött. Till hans förvåning stod Theo där inne och såg minst lika förvånad ut. Antagligen hade han också blivit av med strömmen på.
”Ni två” Hyresvärlden gjorde en gest, Liam fattade vad han menade. Han hade valt ut två pojkar och stängt av strömmen. Om de inte gjorde som han sa skulle de aldrig få tillbaka strömmen. Båda två var beroende av den. Liam var glad att det inte var Hyresvärden själv han var tvungen att göra något med. Eftersom att det kändes ganska motbjudande.
Theo gick emot honom och såg ganska uttryckslös ut när han stack två kalla händer innanför Liams tröja. Liam la pannan mot den längre pojkens axel och blundade. Han ville som vanligt att det bara skulle vara över, för varje gång han gjorde något han inte ville kände han sig äckligare. Mycket äckligare kunde han faktiskt inte bli, trodde han men det var dumt att chansa.
Det kändes som att Theo fick tvinga fram händerna för att de vägrade själva.
”Kom igen då, använd lite rekvisita” Hyresvärden satt på en stol med handen innanför byxorna. Liam ville inte veta vad han menade med rekvisita eftersom att de befann sig i köket. Han var verkligen inte på humör för detta. Theo verkade inte heller överlycklig men knäppte ändå med ganska snabb hastighet upp Liams byxor. Det var obehagligt, Liam kände sig s värdelös att tårarna började rinna. Han hade gjort det hur många gånger som helst och han hade aldrig börjat gråta innan. Antagligen var det all förvirring som tog över. Förvirring över Erik och Kim, till och med Mario valde att jävlas i huvudet på honom, han som annars var så snäll och omtänksam. Det var lätt att bara gå därifrån, men om han ville ha någon chans till att fixa mat fick han helt enkelt finna sig i Theos armar.
Känslan av att vara maktlös var ingen nyhet för honom, därför brydde han sig inte om den utan försökte istället tänka på något annat.
Men det gick inte, han knuffade bort Theo med sådan kraft att han stapplade baklänges ett par steg. Liam tog tag i hans arm innan han ramlade baklänges. Liam visste att om han stack nu, skulle det inte bara drabba honom utan Theo också. Men just vid det tillfället kunde han inte tänka på någon annan än sig själv.
”Förlåt” Viskade han innan han stack därifrån och ut på gatan. Det var ganska livat där nu med tanke på att det var lunchtid.
Det var inte samma sak att bli tvingad till det än att göra det frivilligt. Frivilligt kanske var fel ord, men när han kunde bestämma själv när det skulle hända.
Liam kände efter i fickan, tvåhundra hade han i högra och en femtiolapp i den vänstra. Han skulle få mat ändå, men han ville inte gå och äta någonstans själv.
Vart modet kom ifrån hade han ingen aning om, men han letade ändå fram den skrynkliga lappen i fickan och mobilen. Den mobil som han fått av sin bror när han köpte en ny. Filip hade varit snäll nog att tanka den när de träffats senast.
Liam slog numret och väntade en lång stund, ingen svarade. Irriterat la han på och började gå mot stan. Under tiden som han gick ringde han minst fem gånger innan Kim äntligen svarade. Då var han mer än halvvägs och ansåg att det var försent att ånga sig om inte Kim ville med.
”Vad gör du?” Liam tyckte det var bäst att fråga ifall Kim var upptagen med något och inte hade tid att prata med honom.
”Hänger med Mario på stranden”
Såklart att Kim var med Mario, Liam borde inte ha trott något annat, han blev så grinig att han var på gränsen att slänga på luren och sätta sig ensam på Mc Donalds men det gjorde han inte.
”Jaha” Fick han fram och kunde knappast dölja besvikelsen, han ville verkligen träffa Kim, bara för att höra om allt han hittat på. Så att Liam kunde få något annat att tänka på en stund.
”Vill du med och äta?” Frågade han tillslut och struntade i om Mario var med eller inte, han hade lyckats bra med att undvika honom i över en timma fast de satt i samma rum.
Kim bestämde en mötesplats utanför något matställe som Liam aldrig hört talas om, han hade tur om han ens hittade.
Liam som varit ganska säker på att han följt vägbeskrivningen rätt var totalt vilsen. Tur att han hade ett så underbart lokalsinne att han inte ens hittade när det handlade om två gator, den ena var rätt och den andra var fel. Som tur var hörde han Kims höga röst, antagligen något han var missnöjd över. Det var bara att följa den för att hamna rätt.
De stod där båda två, blöta i håret och det droppade fortfarande om Kims badbyxor. Mario hade ett svart linne på sig, som visade alldeles för mycket av de där överarmarna som Liam bara ville känna lite på.
”Vi går in” Kim tog täten och Mario gick efter, Liam hamnade sist som vanligt men brydde sig inte. Kim och Mario satte sig mitt emot varandra, så nu hade Liam två val. Antingen sitta bredvid Mario eller tvingas titta på honom medan han åt. Tillslut valde han att sitta bredvid Kim, så att han inte skulle få för sig att klämma på Marios överarmar.
Kim gav Liam en meny som han tittade i, om sanningen skulle fram var han inte särskilt bra på att läsa. Det gick men det tog tid och att Kim och Mario bestämt sig innan de kom dit var stressande. Stressade situationer gjorde att bokstäverna hoppade runt ännu mer för honom.
”Jag vet inte” Sa han tillslut och la ner menyn, det gick inte. Kim satt som på nålar men Mario såg ganska lugn ut.
”Men läs och välj något” Kim studsade nästan på stolen och hade ögonen uppspärrade. Någon borde ge honom lite morfin så att han lugnade ner sig.
”Det går inte” Mumlade han och tog upp gaffeln som han tryckte i bordet. Han kunde lika gärna gå hem och vara hungrig, egentligen skulle det gå alldeles utmärkt för honom att ta sig igenom menyn bara Kim kunde sitta still.
”Får jag se” Mario tog ifrån honom menyn och bläddrade fram ett par sidor. Så mycket som Liam visste kunde han lika gärna varit och läst på drycker.
”Vad gillar du då?”
”Morötter”
”Är det därför ditt hår har samma färg som en?” Kim skrattade åt sig själv, Liam skrattade inte han hade hört det förut så det kändes bara ganska uttjatat.
”Du kan ta samma som mig” Kim verkade ha tröttnat så Liam nickade bara, det var kanske lika bra att göra det. Så att Kim slapp stressa ihjäl sig över en tallrik mat.
En kille med förkläde kom fram till bordet med en lapp att skriva på.
”Det vanliga?” Frågade han vänligt och både Mario och Kim nickade.
De var stammisar också, det var ju just snyggt och Liam som fortfarande inte visste vad han skulle äta. Men Mario kom såklart till hans undsättning innan servitören hann öppna munnen.
”Fast två hamburgare, men en utan ost”
Liam blev förvånad över det sista som Mario sa. Allt Liam sagt till honom var att han inte ville ha pannkakor var för att det var mjölk i. Var Mario något underbarn som nu listat ut att han inte tålde laktos. Mario kanske var Einstein också, en till sak att skriva upp på listan över det han hade när det kom till Mario. Men ändå kunde han inte låta bli att tycka att det var ganska gulligt att Mario kom ihåg det.
Liam fick en läskigt stor hamburgare framför sig med pommes frites och ett glas med Coca Cola. Mario åt något som såg väldigt nyttigt ut och Kim hade satt i sig halva sin hamburgare innan Liam ens hann titta på honom. Han blev tydligen hungrig av att vistas på stranden, något som inte kunde vara hälsosamt.
”Vart ifrån kommer du?” Liam tittade på Mario så att han skulle förstå att Liam faktiskt var kapabel till att prata med honom bara han kände för det.
”Venezuela”
Liam fick hindra sig själv från att inte svära högt, Erik hade haft rätt. Men Liam tyckte ändå Mario såg alldeles för ljus ut i hyn för att komma från Sydamerika. Men det kanske var för att Venezuela låg så nära USA som Mario var ljusare än någon från Brasilien. Då kanske Mario inte var hårig heller, Liam gillade faktiskt inte de där lurviga gubbarna som såg ut som varulvar. Hur som helst skulle han inte berätta för Erik att han haft rätt.
”Kan inte Liam också få följa med?” Kim såg ut att spricka av överskottsenergi. Liam hade tydligen missat något de pratat om. Enligt Kim verkade det som att han och Liam var bästa kompisar nu, men så var det inte, inte enligt Liam i alla fall.
”Du kanske ska fråga om han vill”
Liam struntade i dem, han ville bara äta så att han kunde gå därifrån och tjäna mer pengar.
”Vill du med oss, vi ska kampa”
”För att kampa behövs tält, sovsäck och typ badbyxor, jag äger ingen av dem. Nej tack” Liam ville verkligen inte med det där ’glada’ gänget och kampa.
”Vi ska åka 8 juli, du kan ju bestämma senare” Nickade Kim och tog som vanligt inte ett nej som ett nej utom som något helt annat.
”Ja, allt du behöver ta med är dig själv” Mario log och blinkade lite, Liam var ganska säker på att Mario fått något i ögat som han försökte blinka bort. Annars fanns det ingen anledning för honom att göra sådär.
Liam orkade inte äta upp allting, det kändes som att han skulle spricka där han satt. Lite tjockare hade han nog också blivit, men om så var fallet gjorde det inget. Lite fläsk hade ingen dött av, fast mycket fläsk kunde man faktiskt dö av.
Servitören kom tillbaka med ett stort och påklistrat leende som Liam tyckte var onödigt.
”Hur vill ni ha notan” Liam han inte ens tänka efter att han faktiskt planerade att betala sin egen mat. Han hade faktiskt pengar i fickan och det var ovanligt. Så när de väl låg där gillade han tanken på att ge något till sig själv som han förtjänade.
”Jag tar den” Mario var snabbt upp med en visa kort och skrev på kvittot som servitören hämtade.
”Men jag kan ju faktiskt betala själv” muttrade Liam surt, nu hade han ju pengar i fickan som han inte visste vad han skulle använda till. Sådant krävdes faktiskt planering, men han tackade ändå Mario. Lite uppfostrad var han, även om han lärt sig själv och då var det inte säkert att det blev rätt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SoGetLost - 28 nov 09 - 19:14- Betyg:  | jätte jätte bra:D:D:D liam verkar ur gullig:P
mejla:D | | Mp3 - 28 nov 09 - 17:37 | "Lite uppfostrad var han, även om han lärt sig själv och då var det inte säkert att det blev rätt. " - hur lyckas du alltid få sista meningen att få mitt hjärta att börja gråta? Herregud. Jag kommer aldrig sluta säga det, men det är så synd om Liam. Jag vill ta med honom hem och ta hand om honom.
Du skriver verkligen, verkligen jättrebra. Jag älskar den här historien, på allvar. Den är helt fantastisk och otrolig. Kan inte få nog.
<3 | | Fiiiaaas - 28 nov 09 - 16:41- Betyg: | hjälp va gott med hamburgare, pommes å cola:(
Dom är så söta!
mejla<3 | | WalkingTheDemon - 28 nov 09 - 12:50- Betyg: | Bra :)
Nu blev jag sugen på en stor hamburgare :( |
|
|
|
