[m/m] Morgondagen är aldrig långt borta 'del 10' |
Spoiler: Newcastle... em hem jag gillar Mario :] det är synd om Liam... xD
Kommentera :D
Mario Gonzales
Det bästa med gymmet var inte att träna utan att stå i duschen och kolla in killar. Mario försökte vara så diskret som möjligt, men oftast fick han sena blickar av någon som upptäckt honom. Egentligen föredrog han inte styrketräning eftersom att muskler fick honom att gå som en pingvin, därför tränade han mest kondition. Men han ansåg att en liten tur till gymmet då och då inte skulle skada alls.
Milan som blivit medtvingad såg helt förstörd ut och var knallröd i ansiktet. Dels av ansträngning och dels för att han stod i ett omklädningsrum proppat med killar.
”Det gick inte så bra förut alltså?”
Mario skakade på huvudet, det hade gått som han väntat sig, Liam vägrade följa med. Men nu skulle Kim hämta honom och de skulle antagligen ha en andra misslyckad filmkväll när det dessutom var Milas tur att välja film. Inte nog med det så var de barnvakter åt två småsyskon och en av deras vänner, eller en av Isabels vänner.
Mario var inte så säker på att Liam ville följa med, men han verkade tycka om Kim och det var väl tur att han tyckte om någon.
”Mario jag kommer inte kunna gå i morgon”
”Det gör inget, träningsverk har ingen dött av”
Milan hade nästan dött av den en gång, han hade inte lämnat sängen på tre dagar, vilket Mario fann väldigt underhållande.
”Godis måste vi ha”
”Måste vi ju inte”
”Joho”
De gick till affären och Milan handlade han ansåg att de behövde, med andra ord allt onyttigt han någonsin kunde hitta. Mario brydde sig inte om att berätta för Milan vad allt det han köpte innehöll, han visste om det men brydde sig inte. Precis som ingen annan brydde sig när Mario alltid sa ’vet du vad det där innehåller?’ och gav dem ogillande blicka.
Mario var inte ens säker på att plan B skulle fungera, det var så Kim kallade planen. Han var helt inställd på att Liam skulle ha det roligt. Mario var ganska tveksam till att Liam skulle uppskatta vad de gjorde.
”Vilka kommer då?” Milan gick med näsan i godispåsen hela vägen hem och försökte då och då bjuda Mario som skakade på huvudet. Om han tyckt att det var gott kanske han också skulle falla för frestelsen ibland. Då och då festade han faktiskt på mörk mintchoklad det var hans största svaghet. En annan svaghet som gjorde sig påmind var cigaretter, av ren vana plockade han upp en och tände den.
”Det där är inte nödvändigt” Påpekade Milan och stoppade en skumbanan i munnen.
”Tycker du om honom då?”
”vem?”
”Liam pucko”
Mario ryckte på axlarna, han tyckte inte illa om Liam, men de kände inte varandra och Liam var faktiskt allt annat än trevlig. För det mesta i alla fall, men då och då hade det hänt att han sagt något som inte var med en hög och skrikig röst.
”Han är väl söt”
”Mario och Liam sitt…”
Mario slog till Milan innan han hann fortsätta på sin sång som varit populär då de gick på mellanstadiet. Nu var den ganska tråkig och inte direkt något bra alternativ om man ville retas.
”Jag ska hitta en liten pojke till di så du slipper retas med mig hela tiden”
”Jag vill inte att du ska det” Milan körde argt ner en hand i påsen och fiskade upp något svart.
”Det har jag redan gjort, han ska följa med och kampa”
”Åh” Milan stannade en sekund och fortsatte sedan att gå igen. Som om att det inte spelade någon roll nu när Mario redan hittat en.
Mario hade inte behövt leta, han kände många människor och dessutom skulle han aldrig ge någon till Milan som han inte provat själv först. Milan skulle bara ha någon bland de bästa och därför hade Mario valt Albin. Nu kunde han förstås inte garantera att de skulle vilja ha varandra. Men det var värt ett försök, de kunde faktiskt passa ihop ganska bra. Albin var liten och oemotståndlig, inte bara det var han ungefär lika långt in i garderoben som Milan själv var. Att Milan redan hade Fia verkade nu ha försvunnit för Milan verkade ganska nyfiken.
”När ska vi åka?”
”Mitten på juli kanske” Mario visste inte riktigt men det var åtminstånde tre veckor kvar, eftersom att det var då alla slutade jobba. Den enda som inte jobbade var Mario, Milan jobbade extremt lite så det räknades inte som att jobba.
Mario hade räknat ut att så mycket han skulle få jobba extra när han flyttade och skolan började att han förtjänade ledigt. Fast det betydde förstås inte att han gick runt och slöade hela dagarna.
”Nä tidigare” Mario visste inte riktigt vilket datum det var, men det var någonstans i juni, mer behövde han inte veta.
”Vad heter han då?”
”Liam?”
”Nej dummer, han som är till mig”
”Albin”
Milan verkade gå och fundera på om han skulle gilla namnet eller inte. Men det verkade som att det inte skulle skada att träffa en försiktig liten Albin som inte visste hur man tog i lite.
Albin var faktiskt ganska frustrerande när det kom till vissa saker. Som små skakiga händer som flummade runt över hela kroppen, han var bra på att dra ut på tiden. Medan han höll på var det väldigt jobbigt, fast efteråt var det så att man ville göra det igen.
Milan och Albin kunde sitta i garderoben tillsammans, de kunde ha sex där inne också, något som Milan kunde behöva.
”Jag ska byta om” Mario kastade in träningsväskan i tvättstugan innan han gick upp på rummet. Milan följde efter och ställde sig i dörren. Mario hittade en t-shirt och avklippa jeans, det fick duga, men så varmt som det var ute kanske han bara skulle knalla runt i badbyxor.
”Värst vad du gör dig fin då, jag vill också se fin ut”
Mario tyckte inte att han såg speciell ut, han hade det han alltid hade på sig. Men han följde ändå med Milan ner och började rota i hans garderob. Där inne fans det de mest konstiga kläder. Som vita byxor Milan aldrig använt och det var antagligen inte så att han tänkt använde dem heller.
I brist på fantasi kastade Mario ett par avklippta jeans och en mörkblå t-shirt på Milan. Nu såg de lika ut också och ingen kunde missa att de var bröder. Fast det såg förstås mycket snyggare ut på Mario, om han fick tycka det själv, hans t-shirt hade faktiskt bättre passform.
Dörren öppnades och Kim kom in med Liam bakom sig. Liam såg helt förstörd ut så Mario ville inte veta hur Kim lyckats få dit honom. Mario presenterade sin bror, sin katt och berättade vilka som skulle komma. Men fick inte ett enda svar av Liam, men vad hade han väntat sig egentligen? Ett föredrag om hur lycklig Liam var för att han blivit bjuden och hur han skuttat dit med stora glädjeskutt. Så hade det uppenbarligen inte gått till, därför lät han Liam sitta där så långt ifrån alla som möjligt.
Mario hade inte trott att det skulle gå så snabbt för Julia och Simon att ta sig flit. Men när de väl kom var Julia tvungen att börja med sina kommentarer.
”Vad gör horan här?”
Mario hann inte svara innan Kim började skrika om saken, det var antagligen bra eftersom att han bara skulle säga saker han ångrade. Det var inte snällt att kalla Liam hora, speciellt inte när Julia själv hatade att bli kallad det. Men hon var inte bättre än någon annan av alla fjortisar. Det kanske var därför han hade valt henne. För att det inte skulle krävas så mycket skuldkänslor att be henne dra åt helvete när han kände för det.
Milan kom tillbaka med en film, han läste på framsidan. Newcastle, Mario visste precis varför Milan valt den filmen. Av samma anledning som Mario inte hade något emot att titta på den. Men Julia hade fel, det var ingen bögfilm, det var en enda bög med i filmen och han var sjukt snygg. Svart hår med lila lugg och ett extremt charmigt leende.
”Jag är också bög” Mario visste inte riktigt varför han sagt det där, som att skydda sin bror. Det gjorde inte Mario någonting om Milan satt och runkade till filmen. Om han ville göra det så fanns det ingen lag som sa något annat om saken. Den enda som fick vara taskig mot Milan var han själv, eftersom att de var bröder. Däremot skulle man inte kalla någon för bög för att vara elak även om de nu var det båda två. Fast Milan lite, eller ganska mycket mer än Mario.
De fortsatte tills Mario inte orkade med dem längre.
”Eller så kan alla bara hålla käften” Alla utom Liam som inte sagt ett ord till någon sen han kommit. Därför var han antagligen inte ensam om att bli förvånad när han hörde den där trasiga rösten.
”Vart är badrummet?”
Någon svarade, det lät som Milan men han var inte säker. Han var alldeles för upptagen med att försöka placera rösten som Liam använt. Den lät inte som den brukade låta, det var något annat i rösten. Någon som Mario inte kunde sätta ett ord på och det var lite störande.
”Kom igen sätt på filmen då” Julia suckade och lutade huvudet mot Marios axel, vilket gav honom en anledning att ställa sig upp. Det hade nästan gått tjugo minuter men ingen Liam dök upp, han hade väl ändå inte ramlat ner i toaletten eller så.
Han knackade lite försiktigt på dörren och väntade på ett svar som aldrig kom.
”Liam, går det bra?” Vilken fråga egentligen, det kändes mer som ’ska jag hjälpa dig att gå på toan.
”Vi sätter igång filmen snart”
Dörren öppnades och Liam stod där men knallröda ögon och stirrade på honom. Hans ögon var skrämmande när de vill och nu såg de nästan mordiska ut.
”Jag vill hem” Rösten lät inte så trasig längre, den lät bestämd och nästan lite hotfull men Mario blev inte rädd för Liam. Någonstans där inne fanns det antagligen en helt vanlig person som tyckte om helt vanliga saker. Bara det att den personen aldrig fick chansen att visa sig. Mario förstod att han inte var där frivilligt och idioterna i vardagsrummet gjorde det antagligen inte bättre hur mycket Kim än försökte att försvara honom. Kims försvarsteknik var inte så bra, den bestod av två ord, håll och käften. Det fanns smidigare sätt att lösa problem på än att svära pt varandra. Mario visste det men han lyckades tappa fattningen själv ibland även om det inte var så ofta.
Helst av allt ville Mario bara krama allt dåligt ur Liam men det fungerade inte så. Dessutom blev han avbruten av en mycket liten hand runt sin egen och klagomål på att Anna inte fick vara med och leka.
”Fint armband” Liams röst förändrades igen, denna gång lät den uttråkad. Som att den inte alls brydde sig om armbandet som satt runt Marios handled. Anna sprang iväg för att göra ett till, Mario började genast tänka på vilka färger som kunde passa Liam men han hade ingen aning. Men hem kunde inte Liam gå nu, det sa han också.
Liam protesterade inte när de gick in i vardagsrummet igen men han såg inte glad ut alls. Han hamnade i fåtöljen igen. Mario önskade att han ville sitta lite närmare alla andra, så att han inte behövde vara hel ensam. Men sedan förstod han att Liam antagligen inte ville sitta bland en hög människor som gjorde allt för att vara elaka mot varandra. Egentligen kunde de antagligen inte ens kalla varandra vänner.
Emilio verkade inte vilja att Liam skulle vara alldeles ensam för han satt gärna i knäet på Liam, något han inte verkade ha något emot. Nu kunde Mario skriva upp en till person på listan över personer Emilio inte var rädd för. Han själv, Anna och Liam.
”Vem är du?” Isabel stod framför Liam medan Anna satte dit armbandet och klämde ner sig mellan Mario och Julia. Liam svarade inte så Isabel försvann.
Mario var inte säker på att detta var en film för Anna, men om det hände något äckligt, som när ena surfaren dog efter att ha slagit i skallen och fyllt havet med blod. Eller när de hade sex i ett tält, det kanske Anna heller inte skulle titta på. Han fick helt enkelt hålla för ögonen på flickan tills det var borta.
”Vill du ha?” Mario pekade på bordet som Milan hade dukat med godis, chips och kolsyrade, smaksatte drycker som var fulla med äckliga kemikalier. Liam skakade på huvudet och spenderade mer tid till att titta ut genom fönstret än att titta på filmen. Det var så det såg ut, alla tittade på filmen utom Mario som titta på Liam, som tittade ut genom fönstret. Det var förstås tills någons mage började kurra och alla vände sig mot Liam som såg lite smått generad ut. Mario kunde inte låta bli att tycka synd om honom.
”Liam kom” Mario reste på sig och väntade på att Liam skulle göra det samma, om han nu tänkt göra det. Det gjorde han, både Liam och Emilio följde med ut i köket.
Mario öppnade kylskåpet för att se om han hittade något ätbart. Det fanns pankakor från tidigare, det gick ganska snabbt att stoppa in i mikron.
Liam satt ner på en av köksstolarna och tittade ner i bordet, han såg verkligen obekvämt ut och Mario kom inte på något för att det skulle kännas bättre.
”Vill du ha pannkakor?”
Liam tittade upp och skakade på huvudet.
”Tycker du inte om pannkakor?”
Liam öppnade och stängde munnen flera gånger, men det kom inte fram något ljud. Mario stod kvar vid kylskåpet och väntade tålmodigt på att Liam skulle få ur sig det han ville säga. Det var antagligen något annat än ’nej’ för det visste han att Liam var fullt kapabel till att säga.
”Det är mjölk i” Liam såg besvärad ut men Mario brydde sig inte om det, han fick helt enkelt hitta på något annat. Fast han skulle bli tvungen att röra ihop något själv men det gjorde inget. Liam kunde ju inte sitta där och vara hungrig hela tiden. Nu var han tvungen att komma på något utan mjölk eftersom att han gissade på att Liam inte tålde det. Spagetti och köttfärssås var det enda han kom på. För att vara trevlig mot dem han övergivit i vardagsrummet frågade han om någon annan också var hungrig. Kim och Simon slängde upp en varsin arm i vädret och nickade ivrigt.
Mario gjorde en köttfärssås samtidigt som han kokade spagetti och dukade bordet. Liam spenderade inte en enda sekund till att så mycket som snegla på honom. Inte förrän Kim satte sig vid bordet, då verkade han känna sig mindre obekväm och tittade åtminstånde upp ett par sekunder. Vilket var tur, annars hade Kim slängt maten i huvudet på Liam istället för på hans tallrik.
”Ät ordentligt” Kim hällde till och med ketchup på Liams mat och satte en gaffel i handen på honom.
”Det finns alltid mycket mat här” Fortsatte Kim och sög i sin av spagettin. Liam rörde inget, Mario fick känslan att det berodde på honom så han gick in i vardagsrummet där Milan och Julia satt kvar och tittade på ett tv program om plastikoperationer.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SoGetLost - 28 nov 09 - 11:23- Betyg:  | | super duper bra:D:D:D mkt bra skrivet:D mejla nästa:D | | WalkingTheDemon - 27 nov 09 - 18:58 | | Bra :o | | Mp3 - 27 nov 09 - 18:47 | Jag tycker så jäkla synd om Liam. Förstår du det? Det gör ont i mig av att läsa det här. Men du skriver sjukt bra. Ofattbart bra.
"Milan och Albin kunde sitta i garderoben tillsammans, de kunde ha sex där inne också, något som Milan kunde behöva." - jag älskar den där meningen. Så jäkla klockren! | | MoRoTpOwEr - 27 nov 09 - 17:40 | | me like this story mycket (aa |
|
|
|
