2. ~Colorblind~ |
Ja jag tänkte att eftersom ni hade lämnat himla fina kommentarer så snabbt och jag ändå har ett par delar på lager så har ni fått vänta länge nog. Här är del två och jag tänker inte säga mycket mer än att era kommentarer gjorde mig väldans glad :) <3
COLORBLIND
2.
Det intensiva och mörkbruna par ögon som mötte mina när jag klev nerför sista trappsteget i den knarrande trätrappan, fick mig nästan att falla bakåt av överraskning.
Hans blick var så ilsken och upprorisk att jag undrade om det var samma person som knappt fem månader tidigare hade stått och skrattat tillsammans med mig i korridoren i skolan.
Markus gick framför mig, ivrig på att få möta sin nya låtsasbror. Han höll mig i handen, och drog mig entusiastiskt framåt i riktning mot Adam som stod precis innanför dörren med Saras arm om sina axlar.
”Jessica, Markus. Det här är min son. Adam”, sa hon med ett lyckligt leende på läpparna som endast kan ta plats på en mycket stolt förälders läppar.
”Hej!” sa Markus och tog ett litet glädjeskutt fram den sista halvmetern.
Adam ryggade tillbaka lite, när Markus plötsligt kom flygande närmare honom, men verkade samla ihop sig.
”Hej”, sa han lågt och inte alls lika förväntansfullt.
Han såg forskande på Markus som stod och beskådade honom med stora ögon och ett fånigt leende på läpparna.
”Det här är Markus”, presenterade pappa och höll ut handen i riktning mot min gloende lillebror. ”Och det här är Jessica. Ja, ni kanske känner igen varandra från skolan.”
Han tog ett steg närmare mig, och la ena handen på min axel samtidigt som han sa mitt namn.
Jag tittade på Adam, försökte skapa mig en uppfattning om honom.
Hans bruna hår var mörkt. Riktigt mörkt. På gränsen till svart, och hans ögon var i samma färg. Men de innehöll några enstaka färgskiftningar, som skimrade i guld.
Hans hår var en aning längre än andra killars, precis så att luggen hängde ner och stack honom i ögonen. Han hade på sig ett par slitna, mörka jeans som hängde ner någon decimeter på rumpan. Han hade en enkel, svart t-shirt över det, och på ena axeln hängde en proppfull bag.
Han flyttade blicken, från Markus till mig, och när vi såg på varandra var det min tur att instinktivt ta ett steg tillbaka. Hans blick var så argsint, att jag undrade om jag hade gjort honom någonting som var värt att bli avskydd för.
”Hej…” började jag, och skulle just tala om att vi faktiskt hade pratat med varandra, när han avbröt mig.
”Var är mitt rum?” frågade han och lät den fientliga blicken vila på Sara istället.
Lite förvirrat blinkade hon till några gånger, som om hon inte varit beredd på att bli tilltalad.
”Jo… andra dörren till vänster är det, väl?” svarade hon osäkert och tittade frågande på mig. Jag nickade dumt. ”Men, gubben. Vi ska ju äta nu?”
Adam slet han sig loss ur sin mammas vänliga grepp, och tog några snabba steg fram till trappan, medan han förklarade.
”Jag åt på planet.”
Sen dundrade han uppför trappan med steg lika ilskna som hans ögon hade varit.
”Adam?” ropade Sara efter honom, men han svarade inte. Jag hörde hans snabba steg över korridorens golv där ovanför och hur han öppnade en dörr. Det hördes en hög smäll när han slog igen den, och sen ingenting mer.
Nästa morgon vaknade jag av väckarklockans gälla tjut för första gången på hela sommarlovet. Jag blinkade nyvaket några gånger, för att vänja mig vid morgonljuset som letade sig in under den nerdragna rullgardinen.
Jag hade ingen som helst lust att kliva upp ur sängen, eftersom jag visste att väckarklockan hade ringt av en anledning.
Det var dags att gå till skolan.
Det var första dagen på det nya läsåret, och första dagen för mig i nian. Eftersom att huset som pappa och Sara hade köpt inte låg längre bort än i utkanten av samhället, så skulle jag och Markus fortfarande gå kvar i våra gamla skolor och slippa allt krångligt med nya kompisar och lärare. Men det innebar också längre resväg till skolan och tidigare uppstigning.
Jag gnuggade mig hårt i ögonen för att få dem att vakna lite mer.
Jag ville verkligen, verkligen inte gå upp. Jag ville bara ligga kvar och sova ännu längre. Låtsas att jag hade glömt bort vad skolan ens var, och kunde såsa bort hela dagen, som vilken annan sommarlovsdag som helst.
Men efter tio minuter reste jag mig ändå upp. Sträckte lite på benen i den nyinköpta sängen från Ikea, och kände hur madrassen sviktade lite under min vikt.
Jag såg mig om i rummet. Det var fullt av ouppackade flyttkartonger, och det enda som man faktiskt kunde se vad det var, var sängen som jag låg i och skrivbordet som stod mitt i rummet med sin tillhörande stol.
I garderoben hade jag hängt in de nödvändigaste kläderna, och föregående kväll hade jag noggrant vikt och lagt fram de kläder jag skulle ha på mig den här dagen.
Jag gäspade och satte ner fötterna på golvet.
Det var väl lika bra att sätta igång och göra sig i ordning.
Jag ställde mig upp, och rörde lite på tårna för att få ner blodcirkulationen ända dit samtidigt som jag sträckte armarna ovanför huvudet för att kunna räta ut mig ordentligt. Det knakade lite i ryggen när den la sig tillrätta efter nattens sömntimmar och jag skakade lite på axlarna.
Jag gick på stela ben fram till den nästan tomma garderoben, och tog ut det nyinköpta par jeansshorts som var särskilt avsedda för skolstarten, tillsammans med ett ljusrosa halterneck linne för att studera mitt val av kläder.
Outfiten jag valt tyckte jag såg väldigt somrig ut, och eftersom att jag inte direkt längtade efter att sommaren skulle ta slut, verkade det som en bra idé. Dessutom brukade nästan alla klä sig på ett extra passande sätt för årstiden och det förväntades bli bra väder under dagen.
Jag öppnade dörren till mitt rum, och tassade försiktigt ut i korridoren utanför. Alla andra dörrar var stängda, bortsett från min, och eftersom att alla i vår nyligen hopslagna familj sov på övervåningen så antog jag att ingen annan hade vaknat än.
Det var ingenting som störde mig, eftersom att jag därmed kunde få duscha ifred, utan någon som stod och bankade på dörren och skrek åt mig att skynda på, vilket passade mig utmärkt. Jag var ingen snabb-dusch människa, utan föredrog att stå länge och överösas av det brännande heta vattnet.
Jag smög in i badrummet, och stängde dörren bakom mig så tyst jag kunde innan jag vred om låset. När jag mötte min egen blick i den stora spegeln som hängde ovanför handfatet, kunde jag utan svårighet konstatera att sommaren inte hade förbättrat mitt utseende ett dugg. Jag hade säkert gått upp i vikt med tanke på hur mycket glass och godis jag hade stoppat i mig vareviga dag. Solen hade bara bättrat på min färg med någon nyans, men hade blekt det redan ljusblonda håret så att det nu snarare såg vitt ut. Dessutom hade den framhävt mina irriterande fräknar.
Jag suckade, och intalade mig själv att en dusch var precis vad jag behövde.
Jag drog av mig det tunna bomullsnattlinnet, och lät det falla till golvet, tillsammans med trosorna, innan jag försiktigt klev in i duschkabinen och vred på vattnet på högsta möjliga värme, som den första i vår nya familj att använda den.
Medan jag stod innanför de immiga glasväggarna, och lät de brinnande heta vattenstrålarna väcka mig allteftersom minuterna gick, kände jag hur nervositeten steg i min kropp över hur min första skoldag i nian skulle bli.
Jag tänkte att allting väl ändå borde vara precis som vanligt. Så vitt jag visste skulle det inte ske några ändringar med lärare eller lektioner. Det enda nya vi skulle få gissade jag var schemat, medan jag tvålade in min kropp med den flytande tvålen som doftade invand trygghet, hemifrån pappas gamla lägenhet.
Så varför tog den pirrande känslan i nerverna över min kropp så plötsligt? Den kontrollerade mig, så att jag nästan stod och skakade där i duschen. Jag hade ingenting att vara rädd för. Det var precis samma människor som skulle möta mig när jag klev in i klassrummet om ett par timmar.
Min vän Cornelia skulle stå vid min sida, och vi skulle skratta som vanligt tillsammans med Fanny eller Isabelle åt någonting ointressant som skedde utanför fönstret.
Killarna skulle skryta om vem som hade kommit längst under sommaren i World of Warcraft, eller Counter Strike, och vi tjejer skulle himla med ögonen åt deras fåniga jämförelser.
Klassen skulle vara indelad i precis samma grupper, enligt precis samma rang.
Jag vred om kranen på duschen som reglerade mängden vatten som skulle släppas ut, och kände hur de sista dropparna landade på min rygg innan jag öppnade kabinens dörrar.
Spegeln som jag tidigare betraktat mig själv i, var helt igenimmad när jag klev ut. Jag greppade en handduk som hängde på de uppvärmda handdukshållsstängerna på väggen, och svepte den om mig. Lät det tjocka, rispiga tyget värma min kropp som nästan chockartat reagerade med ståpäls i protest mot badrummets kyla och kände hur det absorberade vattendropparna som sakta rann nedför min kropp.
Efter att ha torkat mig noggrant över hela kroppen, kramade jag ur det mesta vattnet ur mitt axellånga hår. Sen samlade jag ihop nattlinnet och trosorna, vred om låset på badrumsdörren och satte försiktigt ner foten på det alldeles svala trägolvet utanför för att inte halka.
Jag kunde höra det svaga dunket från musik inifrån Adams rum, vilket betydde att han måste vara vaken. Jag skyndade på stegen i riktning mot min gläntande dörr, för att slippa stöta ihop med honom, och stängde omsorgsfullt dörren efter mig när jag väl var inne.
Det tog inte lång tid för mig att dra på mig shortsen och linnet, torka håret, och sätta lite färg i ansiktet. Jag målade bara ögonfransarna lite grann och la på en svagt rosa ögonskugga som passade fint ihop med linnet, innan jag begrundade resultatet i spegeln på väggen.
Nöjd med resultatet satte jag ett tunt silverdiadem i håret, som hindrade det från att falla ner i ansiktet på mig. Sen öppnade jag dörren igen, och lämnade mitt rum precis samtidigt som pappa.
”God morgon, hjärtat”, svarade han och log mot mig.
”God morgon”, svarade jag och log tillbaka.
”Har du sovit gott?”
”Javisst. Har du?”
Ett nöjt litet flin spred sig sakta över pappas läppar när han förmodligen frambringade minnen från natten. Han lät svaret hänga i luften, och jag önskade innerligt att jag inte hade frågat honom.
”Pappa!” sa jag i anklagande ton men han skrattade bara lågt och la sina båda händer på mina axlar.
”Vad fin du är”, sa han istället uppmuntrande, och verkade välja att ignorera det lilla ögonblick av pinsamhet som just drabbat oss.
”Tack”, sa jag och kunde inte hålla tillbaka en road suck.
Pappa log.
”Vill du ha te?” frågade han medan han började gå nerför den högljutt knarrande trappan.
”Ja tack.”
”Då fixar jag det”, sa han vänligt, strök mig mjukt över kinden och gick sen före mig de sista trappstegen, och vidare in i köket.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | littledreamer - 27 mar 10 - 16:35- Betyg:  | | Du är verkligen jätte duktig på att skriva!! Är galet avundsjuk på din talang :O :D | | blackgirl - 16 dec 09 - 21:28 | | jag är som alla andra fastklistrad och beroende av colorblind | | maaliinT - 28 nov 09 - 18:46- Betyg: | | jätte bra! :) mejla nästa! | | _MaAaLiN__ - 28 nov 09 - 02:43- Betyg: | | så himla bra :) jag är verkligen helt fast i dina noveller | | Fiiiaaas - 27 nov 09 - 17:16- Betyg: | Det är en bra början :)
Fortsätt jättegärna :D
Mejla om du vill att jag ska fortsätta läsa | | JessicaKarlsson - 26 nov 09 - 23:24- Betyg: | dumma adam, men förstår väl att de kommer hända något mer snart haha ;)
jättebra verkligen :D :D
mejla! | SoakedInLuxury_ - 26 nov 09 - 23:06- Betyg:  | | Jätte bra.. =) | | Rosapapper - 26 nov 09 - 21:49- Betyg: | | SKITBRA:D Den här blir bara bättre och bättre! | | MoRoTpOwEr - 26 nov 09 - 21:00 | Haha diggar den här sten hårt xD
Nejmen jag vill typ träffa adam och ge hnm en biatch slap för att han är så ..het xD?
hehe den här var mycket bra och jag vill ha mycket mer :D | | BrunettenMinna - 26 nov 09 - 20:25- Betyg: | | jätte bra, fortsätt skriv på den :)<3 | | Mp3 - 26 nov 09 - 20:08 | Det är otroligt hur beskrivande du lyckas skriva. Och hur du griper tag i dina läsare.
Det gick liksom inte att sluta läsa när man väl börjat och ja, jag kan ju inte precis klaga, för den här historian är intressant - och detta är ändå enbart det andra kapitlet.
En sak som jag lade märke till var vid meningen "Eftersom att huset som pappa[...]". Man ska inte skriva "att" efter "eftersom", för då blir det fel. Jag själv gör det hela tiden och därför antar jag att jag var extra uppmärksam på just det.
Hoppas att nästa del kommer inom kort. För jag vill gärna ha en fortsättning på den här. | | gbg_95 - 26 nov 09 - 19:43 | | Älskar ditt sätt att skriva, och jag hoppades faktiskt på att hon skulle stötta ihop med Adam när hon vaknade ;p Men, gillar den här berättelsen otroligt mycket efter att bara ha läst två delar, ser fram emot nästa! :) | | LipsOfAnAngel - 26 nov 09 - 19:36- Betyg: | Åh, nu blir jag nyfiken på varför Adam är sur :o
längtar till nästa del! | | Moii-Thilda - 26 nov 09 - 19:14- Betyg: | | Superduper bra! :D | | SoGetLost - 26 nov 09 - 18:57- Betyg: | super bra:D jättte fint och bra skrivit:D
mejla nästa:D |
|
|
|
