[M/M] Morgondagen är aldrig långt borta 'del 7' |
Jag blev sadface av denna delen :/ men ändå...hm om det inte kommer någon del på ett par dagar så är det för att jag är upptagen på teatern ett par dagar fram över. Hoppas denna är värd att vänta på 8D
Kommentera
Liam Strand
Liam visste precis varför han inte ville titta på Mario när de satt där på bänken. Det var för att Mario såg så bra ut att Liam helt enkelt inte kunde titta utan att bli arg. Så där bra skulle han aldrig se ut, arg och avundsjuk så det gjorde ont i magen, det var han. Inte nog med det, han kunde inte titta för att ögonen inte ville se den där perfekta hudtonen eller kattögonen med en märklig färg. Men mest av allt ville han inte titta för att han visste att han aldrig skulle få något så vackert eller leva med tanken på att han också var fin.
Liam ville inte heta Liam, han ville inte vara bög, inte heller ville han ha sneda ögon eller krokig näsa och fräknar över halva kroppen, han vill inte vara imperfekt. Mario var antagligen en av de där som kunde ta vem som helst. Precis vem som helst och ändå hade han valt en typisk fjortis, han gillade säkert inte ens killar på det sättet. Därför ville Liam inte titta på Mario, det blev helt enkelt för deprimerande att se en så perfekt människa som nu dessutom satt på hans bänk och försökte föra ett samtal.
Liam ville inte prata med Mario heller, han ville inte att den människan skulle få veta vad han gjorde under dagarna, men ändå berättade han det. Väldigt kort och lät sedan Mario berätta vad han höll på med.
Tränade, det var såklart att Mario tränade, för till ett perfekt ansikte behövdes en perfekt kropp som alla kunde gå och dregla efter. Fan vad han hatade Mario och allt det där perfekta som lyste igenom hans ögon.
”Bio…”
”Ja, vad är det med det?”
”Det låter kul” Senaste Liam varit på bio kunde han inte minnas. Det måste varit flera år sedan, men han mindes att det var roligt. Filmen spelade inte så stor roll, men att sitta där och äta popcorn och suga kolsyrad dryck ur ett sugrör. Den tanken gillade han, men det lät han inte Mario se. Han kunde behålla sina perfekta biobesök för sig själv.
”Är du duktig på att rita?”
Liam visste inte om han var det, han hade inte visat någon, ingen utom Erik. Erik sa att hans bilder var helt underbara men Liam visste inte riktigt. Självkritiken gjorde det inte så lätt att lista ut om det var något att ha eller inte. Men någonstans var han ganska säker på att det antagligen dög bra. Eftersom att han varje år, innan anmälningsdatumet gick ut sökte bild på gymnasiet. Detta var andra året i rad han kommit in utan att han en tanke på att börja.
Skolan slutade han efter han gått ur nian sen fans det ingen tid för att börja, det fanns bara tid till att försöka ta sig igenom en dag i taget.
Hans antagningsbrev hade kommit för bara ett par dagar sedan, han hade visat det för Erik. Erik som tvingat honom till att börja skolan, men Liam skakade på huvudet. Hur skulle det gå för honom om han började där? Det kändes som en omöjlighet att fixa ihop hans liv till någorlunda normalt igen. Åren hade bara dragit förbi och nu var han fast i sig själv och det han gjorde. Det var nästan som en drog. Många av pojkarna där använde sig av droger, inte Liam han hade inte fastnat i just det beroendet. Aldrig att han skulle göra det heller, han hade lovar Erik och tänkte hålla det.
Liam hade fastnat i det där beroendet av att om han fortsatte att leva som han gjorde var det alltid någon, som för en lite stund om dagen skulle uppskatta honom. Till och med betala för att bara vara med honom. Liam visste själv att de inte var så, vem som helst kunde sätta en påse på hans huvud om utseendet inte dög. Men han fick ändå bekräftelsen om att han ändå, trotts det lite konstiga utseendet var värd någonting. Tillräckligt mycket för att förstöra flera års äktenskap eller bara rädda en stackars gubbe från ensamhet. Helt idiotiskt även i Lims huvud men det var precis så det kändes när han satt där och hoppades på någon kanske skulle vilja ha honom någon dag. Just därför började han inte skolan, det skulle förändra hela hans liv och förändringar var han rädd för. Det spelade ingen roll om det var för det bättre, han orkade inte.
”Får jag se något?”
”Jag har det där uppe” Liam kom inte på någon bättre ursäkt, han ville inte visa Mario, Mario kanske skulle skratta och visa honom hur man egentligen skulle måla ett ansikte.
”Bor du där?”
Liam himlade lite med ögonen, såklart att han bodde där, varför hade han annars sina ritgrejer där uppe. Lagt dem på taket i tillfällig brist på fantasi, så uttråkad var inte ens Liam under dagarna, även om vissa verkade vilja ha död på honom genom att se till att allt var tråkigt.
”Ja, på andra våningen…”
Pojken med filmkameran verkade bli överlycklig när han hörde det där om att Liam bodde någonstans och inte på gatan. Men Liam tänkte inte visa sitt hem, det var trasigt, smutsigt och långt ifrån hemtrevligt. En annan bra anledning hade varit om Erik legat kvar dör uppe, men han hade bestämt sig för att gå ut nu när febern försvunnit och han hade börjat äta lite igen.
Liam fick syn på en bil som helt klart var hans och ingen annans, det var inte så många ute som kunde råna honom på kunden.
”Får jag följa med?”
Liam vände sig om mot pojken med kameran som såg uppspelt ut, kunde han verkligen vara så dum i huvudet att han ville följa med. Det fanns inget han kunde använda som en bra anledning till att ens göra det.
”Vill du filma när jag knullar en gubbe?” Vilken idiot, pojken nickade och verkade vara redo med kameran till varje pris. Liam gick med på det, vad gubben i bilen skulle säga var en annan sak men för Liam spelade det ingen roll.
”Jag heter Kim”
Liam brydde sig inte om namnet på pojken som berätta det ändå, precis som Mario också sagt det utan att fråga om Liam ville veta.
”Sitt där bak och försök hålla tyst och göm den där” Liam pekade på filmkameran och satte sig i framsätet.
”Min… praktikant” Sa han och kom verkligen inte på något bättre att säga. För en gångs skull tittade faktiskt Liam på gubben som satt där. Han såg snäll ut, antagligen en av de där ensam som egentligen inte ville, men kunde inte låta bli småpojkarna. Precis så såg han ut att vara.
”Tur att det slutade regna…” gubben hade en vanlig platt röst, kanske lite skakig, möjligen en förstagångare.
”Skippa kallpratet” Liam hade verkligen inte lust att sitta och småprata med människan som såg helt förstörd ut, som att han inte kunde fatta att han faktiskt precis plockat upp Liam. Det kanske var tur, för Kims skull, det skulle antagligen inte gå så vilt till. Kim skulle slippa allt otrevligt som kunde hända ibland, det skulle han vara glad för.
De flesta gubbar körde till samma motell, eller åtminstånde de som låg i samma prisklass. Det mest värdelösa man kunde tänka sig. Men inte denna nybörjare (Liam kallade honom det för att han kändes som en) stannade utan för ett välskött vandrarhem.
Liam höjde förvånat ögonbrynen men brydde sig inte om att påpeka det, precis som alla andra skulle han också lära sig. De klev ur bilen och Liam var tvungen att hålla i Kims arm så att han inte skulle vandra iväg åt fel håll.
”Håll dig här” Mumlade han lågt och följde efter gubben in i ett rum. Gubben var äldre än vad han var van vid men det var inget som störde honom.
Kim höll sig längst en av väggarna, han smög säkert med kameran eller något i den stilen. Liam stod mitt i rummet och väntade på att stackaren skulle få fram något. Men det enda som kom från gubben var stammande ord om kläder och nått som Liam inte kunde höra. Hur roligt han än ansåg att det kunde vara att driva med gubben drog han ändå av tröjan och slog ut armarna.
”Ska…” Gubben pekade på Kim som stod och hade händerna innanför sin jacka. Han tog av jackan och la den på en stol. Liam var ganska säker på att jackan täkte en filmkamera.
”Peka inte på mig” Tjöt Kim och blängde på gubben. Liam skakade på huvudet åt gubben.
”Se min inte röra, fantisera och förföra” Liam tyckte att gubben tog lite väl mycket tid på sig, han hade inte hela dagen längre. Så han gick fram till gubben och knäppte upp byxorna på honom.
”Kan inte ni två…” Gubben nickade mot Kim men Liam skakade bara på huvudet igen, det kanske hade varit trevligt med någon i sin egen ålder men det var inte därför Kim var med. Egentligen hade han ingen aning om varför Kim var där, han kanske tände på ageplay, eller så tänkte han verkligen ha med lite sexscener i sin film.
För att Liam skulle få det hela att gå lite snabbare puttade han till gubben så hårt han kunde. Gubben ramlade ner i sängen, Liam slet av byxorna och satte sig på sängen. Blyga lilla Liam förvandlades till den där Liam som stängde av allting och bara gjorde det som han skulle göra. Men Liam han inte ens att börja innan det var han som låg där på rygg med jeansen nere vid fotknölarna. Det var inte så ofta det hände att gubbarna ville suga av Liam. Men när det hände, som det gjorde nu tvingade Liam sig själv att gilla det. För om han gillade det så gillade gubbarna det ännu mer och det betydde pengar. Liam blundade och försökte tänka på någon snygging, han behövde inte tänka långt. Kim som stod där mot väggen var inte ful. Liam kanske skulle kunnat fantisera ihop den perfekta kille om det inte var för alla de där ljuden som gubben gav ifrån sig, det var faktiskt väldigt distraherande.
Liam fick tag på en kudde som han gömde sig i, gubbens ljud försvann och Liam koncentrerade sig på något annat.
Mario, han ville inte ens erkänna det för sig själv, men varje gång han försökte tänka på ett ansikte som skulle kunna funka i fantasin dök det där huvudet upp med de där mörka lockarna i nacken. De där som man bara ville dra mellan fingrarna och känna hur mjuka de var. Ögonen som alltid var så fulla av liv. De där alldeles lagom stora händerna som Liam inte ens kunde tänka på vad de var kapabla till.
Liam blev förvånad över hur mycket detaljer han visste om Marios utseende med tanke på att han undvek att titta på honom. Men hur som helst funkade det ganska bra att ha Mario som en extremt snygg fantasi, det spelade ingen roll att Liam hatade honom för tillfället. Om han kunde tjäna mer pengar på att Mario såg bra ut var det väl bara att utnyttja det.
För ovanlighetens skull behövde inte Liam gå tillbaka och han hade kommit lindrigt undan också. Puckogubben verkade inte veta att han just köpt sig en pojke för ett par minuter. Om han nu förstod det hade han antagligen ingen aning om varför och det var med största sannolikhet både första och sista gången.
”Stick nu” Liam viftade iväg Kim när de klivit ur bilen och den stackas gubben försvunnit runt ett hörn. Gubben hade tur, precis när han försvann bakom en byggnad dök en polisbil upp. De hände att de körde förbi ibland och ställde frågor eller tog någon på bar gärning. Men denna körde bara förbi, polisen i passagerarsätet höjde handen. Liam log och gjorde samma sak innan han bestämde sig för att gå in igen.
Kim försvann vilket var lika bra, han hade väl fått men för livet efter det där, om Liam sett det skulle han antagligen fått det själv. Som de där äcklarna som envisades med att dra Liam till rum med speglar i taket. Vissa saker ville han faktiskt inte se.
Erik satt på en stol i köket med händerna knäppta på bordsskivan. Det betydde att Erik satt och funderade på hur han skulle säga något som han inte ville. Liam satt sig mitt emot, så mycket värre kunde det faktiskt inte bli.
”Du har blivit långhårig” Erik tittade upp och log ett glädjelöst leende. Det var alltså så det skulle vara, de skulle kallprata med varandra.
”Jag kan klippa det”
”Eller låta det växa”
”Säg det bara” Liam kände inte för att dra ut på det hela, och nu när han var på ganska bra humör kanske han skulle kunna hantera det bättre.
”Det är inget egentligen” Erik lät inte tveksam så Liam trodde honom, men det verkade ändå vara något som Liam behövde veta.
”Men du måste lova mig, att lova en sak som du får veta efter jag berättat, okej?”
Liam nickade, han behövde inte veta vad det var han skulle lova, om Erik ville att han skulle lova något som gjorde han det.
”Jag ska flytta… om man nu kan kalla det flytta”
Liam tittade oförstående på honom, man kunde väl inte flytta om man inte bodde på något särskilt ställe.
”Vart?”
”Hospice, i övermorgon”
Liam funderade en stund, han var tvungen att tänka efter lite innan hann fortsatte. Så att han inte skulle säga något helt konstigt för att han missförstått något.
”Men är inte det bra? Där får man väl vård och sådant?”
Erik skakade på huvudet samtidigt som han nickade, men sedan skakade han på huvudet igen.
”Om jag börjat med bromsmediciner för… några år sedan… så kanske, det är försent nu”
Hakan small nästan i köksbordet, hade Erik haft det i flera år men bestämt att inte säga något förrän han blev så sjuk att han inte kunde dölja det. Liam hissade upp hakan igen och suckade.
”Så du ska vara där tills du… dör?”
Erik nickade bara. Liam fattade inte hur han gjorde det, han vara bara arton år och dödsdömd. Men ändå satt han bara där som om det inte vore något alls. Det var verkligen så lite livsglädje de hade, Liam önskade att han kunde byta plats med Erik, men det gick inte. Liam skulle gärna be Erik att smitta honom också, men det skulle Erika aldrig gå med på.
”Vad ska jag lova?”
”Att inte hälsa på mig varje dag”
Liam nickade, han hade lovat och han skulle hålla det också. Även om det skulle bli svårt, väldigt svårt.
”Men du ringer?” Liam menade att Erik skulle ringa när han blev sämre om Liam inte fått reda på det på annat sätt. Men han ville inte säga ’ring när du håller på att dö’ även om Erik säkert tog det så.
Erik nickade och reste sig upp, ha såg faktiskt ut att må lite bättre men Liam visste hur snabbt det kunde ändra sig.
”Ska vi gå till affären och köpa något” Liam ville hålla humöret uppe så gott han kunde och mat gjorde honom alltid lite extra glad. Nu när Erik var pigg nog för att orka följa med var det ännu bättre.
”Köpa vadå?”
”Choklad” Liam ville ha choklad och han ville ha glass och pannkakor.
”Trodde du var laktosintolerant”
”Visst ja” Liams humör sjönk en aning, han orkade inte med det där med svälld mage och illamående. Men han kanske kunde köpa något annat som var ungefär lika gott. Erik log och klappade Liam på axeln, något han aldrig gjort tidigare.
”Kom så går vi”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Goldenbird - 4 apr 10 - 13:11 | | åh..Lilla stackars Liam <3 | WalkingTheDemon - 23 nov 09 - 23:08- Betyg:  | | bra :) | | Mp3 - 23 nov 09 - 22:02 | Åh.
Du vet, det här gjorde väldigt, väldigt ont att läsa.
Herregud. Du skriver så otroligt bra, människa.
<3 | | SoGetLost - 23 nov 09 - 21:45- Betyg: | taskigt, fick inge omdöme:(:P
så:D | | SoGetLost - 23 nov 09 - 21:44 | | wiiiiiieeee:D:D:D jätte bra:D gilllar den väldigt väldigt mkt:D mejla nästa(A):D |
|
|
|
