Drowning in Shadows {Kapitel ett/HPfanfic} |
OK, jag ändrar lite (som vanligt) ok nu utspelar den sig i DH. MEEEEN Dumbledore är vi liv =) ok alla med?? Då börjar kapitel ett =)
Kapitel ett
Jag lutade mig mot väggen i familjen Dursleys kök, Moody stod och pratade med Harry om kvällens plan. Ett år har det gått sen jag valde att gå med i Ormens Sällskap. Jag stod nu i Harrys mosters kök och brydde mig inte om att lyssna på Moody. Jag såg ut genom fönstret, jag visste mycket väll att Dödsätare gömde sig där ute och det var så smärtsamt att jag inte kunde varna dem. Men order är order, jag var tvungen att vänta. Jag stoppade ner handen i fickan och började leka med min ring, alla medlämmar får en ring, den är gjort i silver och är formen av en orm som slingrar sig runt ditt finger. Jag kunde inte ha på mig den eftersom jag var spion åt dem, mitt jobb var att berätta allt jag fick veta om Fenix Orden till dem. Under den senaste tiden var det inte så mycket jag fått reda på, vilket hade gjort mästaren irriterad, hon hade nu beordrat mig att bli medläm. Dagen jag blev 17 blev jag just det, men inget nytt kom fram till mötena, jag oroade mig över att dem kanske visste om att jag var spion.
”Granger! Lyssnar du?” Vrålade Moody åt mig, jag såg inte upp från platsen på golvet som jag stirrade på och valde att inte svara heller, mitt humör var inte det bästa just nu. Speciellt inte eftersom jag inte fått träffa Peter på nästan tre månader. Peter, han var vampyren som tog mig till Sällskapet för första gången, han och jag blev väldigt bra vänner under väldigt kort tid, han var som min själsfrände, han utnyttjade mig inte som Harry och Ron hade börjat göra under dem senaste åren. Han var smart, underbart rolig det ända felet var egentligen att han hela tiden skickades i väg från mig.
”GRANGER?!” Moody lät riktigt arg, jag orkade inte med det här längre, jag skulle avsluta mitt uppdrag. Jag såg upp, dem rosa gardinerna hängde i fönstren jag såg i fönstret ett bekant ansikte, Peter.
Det är dags Hermione, du ska komma hem Hans klingande röst hördes i mitt huvud, jag log mot hans bleka ansikte samtidigt som han drog på sig huvan och dolde hans ansikte. Jag vände mig mot Moody, jag såg på hans stora blåa öga och sa:
”Vad?”
”Hörde du vad jag sa, du åker med Kingsley” sa han surt, jag tog ett djupt andetag.
”Nej” Moody vände sig långsamt om och såg på mig igen.
”Nej?” Frågade han.
”NEJ! Jag tänker inte riskera mitt liv för någon som bara utnyttjar mig och tror han ska klara allt det här själv! Men då så Potter, jag ska låta dig klara allt själv” Jag vände på klacken och gick ut genom köksdörren där Peter grep tag i mig, jag drog min stav snurrade på platsen och med en smäll försvann vi från platsen.
Vi anlände utanför byggnaden där Sällskapets hemliga order gömde sig, han kramade om mig, hans kalla hy nuddade vid min kind.
”Tro det eller ej Mione men jag har saknat dig” sa han med ett litet skratt, jag log och släppte taget om honom och han om mig. Vi gick in genom dörren och började gå längst dem kalla korridorerna igen. Jag kunde inte låta bli att störa mig på smeknamnet Peter hade gett mig Mione, va dumt. Men ändå ganska gulligt. Vi kom in i rummet där mästarna satt, jag tog upp ringen ur fickan och säte på mig den och gick in med Peter tätt efter mig.
”Miss Granger, Mr Kan” Mäster Karla Katyl var ledaren, hon gick ner mot oss och la en hand på min axel.
”Jag har gjort en deal, där du kommer in” sa hon, hon började gå med oss bort och in mot en av de mindre rummen med tre stolar utplacerade.
”Miss Granger, du ska från och med första september spela ett spel med Draco Malfoy. Saken är, Lucius Malfoy gjorde en deal med oss, han spionerar på dödsätarna åt oss och vi ser till att någon tar över hans uppdrag. Problemet är att dem hade inte säga vad hans uppdrag är till någon annan än dödsätare” hon gjorde en paus, vi satt tysta och väntade på att hon ska fortsätta.
”Så, Lucius berättar just nu för Draco att du har blivigt förhäxad till att tro att du älskar honom, och att han ska få dig att vilja bli dödsätare” Jag satt med gapande mun och tittade på henne.
”Du måste lura alla om att detta är sant, Peter kommer följa med dig till Hogwarts och vaka över dig, utan att någon märker så klart” sa hon, jag visste inte vad jag skulle säga.
”Men Harry och Ron?”
”Du kan inte säga något till dem, dem får inte veta något” Men hur skulle jag kunna lura Dumbledore?
”Även Dumbledore” sa hon precis som om hon hade läst mina tankar. Kan man ens göra det? Lura Dumbledore?
risa och rosa xD
|
| Kommentarer | | konfettiregn - 23 nov 09 - 01:10 | åååååh äntligen!
jag trodde att alla alla ff's om hp gått och dränkt sig eller något! INGEN skriver längre!
denna verkar bli sjukt bra, och jag älskar draco/hermione ! även fast det i mina drömmar är draco/jag (a)
haha, maila när kap 2 är ute:) |
|
|
|
