Nani Haole [del 8] |
Gabriel:
Jenna satte sig ner på sängkanten och tittade stilla på mig. Jag kände hur hennes ögon brände rakt in i mig och såg hela min fula själ.
- Hur är det? Har det hänt något?
Hon pratade lågt eftersom vi båda kunde höra pappa och hans fru prata i rummet bredvid. Min blick fastnade på den lurviga mattan som låg på golvet.
- Jag har gjort något dumt, något som inte var planerat.
Jenna var bara tyst, vilket jag uppskattade.
- Jag låg med henne. Jag tog hennes oskuld.
Jenna spärrade upp ögonen och drog efter andan som för att förbereda sig på att säga något, men hon stängde munnen igen.
- Jag vet att det var fel av mig, men hon var så vacker och... och jag tror att jag älskar henne.
Nu tvekade inte Jenna.
- ÄLSKAR? Du ska ju hem imorgon. Hem till ett land på andra sidan jordklotet, typ. Du vet att du inte kan stanna här.
Jag visste det, det var ju anledningen till att det jag hade gjort var så motbjudande.
- GABRIEL, du är ju förfan...
- Jag vet!!
Rynkan i hennes panna kändes som knivsår på min hud. Det fanns ingen människa som jag respekterade lika mycket som Jenna och hennes åsikter satte alltid ett stor avtryck på mig.
- Helvete, jag måste ut.
Jenna följde efter mig och det kändes skönt att inte vara ensam.
Noelani:
Alana låg med huvudet i knät på en kille som hon tydligen hade träffat under dagen. Jag måste erkänna att jag verkligen var avundsjuk på hennes lätta sätt att leva, hennes självkänsla och att hon bara kunde ha kul med turisterna. När jag tänkte på Gabriel nu så fick jag en klump i magen. Han skulle snart vara borta och då skulle jag troligen aldrig se honom någonsin igen.
- Noe, du har varit så tyst hela dagen. Har det hänt något?
Jag skakade på huvudet och tittade på dom mörka vågorna från havet. Jag hörde steg och kände hur någon satte sig bredvid mig.
- Hej Kui!
Alana satte sig upp och gav Kui en kram.
- Det var längesen man såg dig ju.
Han nickade och kramade henne tillbaka. Vemodet fyllde mig mera när Kui inte ens hälsade på mig. Jag förstod inte vad som var hans problem. Jag hörde ett skratt och sedan någon som landade i sanden bredvid mig.
- Hej.
Jenna vita leende var så glatt och spontant att jag bara var tvungen att le tillbaka. Men leendet försvann fort. Jag kunde känna honom närma sig, min kropp reagerade genast på hans närvaro.
- Hej Noe.
Jag visste inte vad som flög i mig men inom tiden i en sekund var jag i hans famn och hade hans starka armar omkring mig.
- Kyss mig.
Jag viskade det så tyst så bara han kunde höra det och han gjorde mig till viljes.
- Du är då lite fräck.
Jag ryckte till och vände mig om. Kuis ögon var mörka och fyllda en en känsla jag aldrig sett i honom någon gång under alla dom åren vi känt varandra. Han reste sig och tog tag i min handled och kastade ner mig mot sanden med en sådan kraft att det tog andan ur mig. Innan någon hunnit reagera var Kui uppe i luften. Gabriels hand var runt hans hals och höll upp honom i luften utan att ens se ut att tycka det var jobbigt. Kui klöste honom desperat på armen men Gabriel hud verkade vara lika mycket stål som hans blick. Jenna hoppade upp på fötter.
- Gabriel, släpp honom. Andas, kom ihåg vem du är.
Gabriel satte ner Kui på fötterna igen.
- Om du någonsin gör Noe illa igen, så lovar jag dig att jag dödar dig.
Sedan kastade han Kui i marken, på samma sätt som jag hade hamnat där, fast hårdare. Sedan gick han.
Gabriel:
Skammen brände i min kropp och minnet av skräcken i Noes blick var som ett rakblad mot min hud.
- Gabriel.
Mina muskler spände sig när jag hörde Noelanis röst.
- Du kanske förtjänar att veta allt om mig nu.
Hon satte sig tyst ner på sanden bredvid mig och nickade mot mig.
- Jag har rätt att veta nu.
Jag svalde och tittade ut mot havet. Snart skulle hennes vackra ögon titta på mig med avsmak och hat.
- Jag ät sjuk i huvudet, Noe.
Hon var bara tyst och väntade otåligt på att jag skulle fortsätta.
- Jag brände ner min mammas hus när jag var liten, och jag njöt av det. Jag är en jävla pyroman.
Jag svalde igen, att prata om allt i mitt förflutna var inte lätt och jag visste nästan inte hur jag skulle fortsätta.
- Jag var 10 då och min mammas man hade nästan slagit ihjäl mig. Precis den dagen jobbade min mamma natt. Så när han hade somnat tände jag eld på huset och hoppades att han inte skulle ta sig ut därifrån. Jag ville att han skulle dö. Men det gjorde han inte. Jag hamnade i fosterhem och dom ville inte ha mig. Tillslut så struntade jag i allt. Jag flyttade in hos min enda kompis. Vi slogs och tände eld på öde byggnader. Folk var rädd för mig, dom hatade mig.
Jag sneglade på Noe för att se hur hon reagerade men än så länge såg hon lugn ut.
- Men det kunde ju inte alltid gå bra. Vi tände eld på en skola, vi trodde att den var tom, men det var den inte. En vaktmästare jobbade sent och han kom inte ut. Vi sprang. Först försökte jag komma undan skulden som rev i mig men jag kunde inte. Jag gick till polisen och erkände allt. Men det gillade inte min kompis och en dag försökte han döda mig. Han lyckades inte, men jag dödade honom.
- Det var ju i självförsvar.
- Visst, men jag slog ihjäl honom i vilket fall. Jag hamnade i fängelse men kom snart ut för bra beteende. Min pappa hade fått veta allt och jag bodde hos honom ett tag. Sen ville min mamma ha tillbaka mig. Killen hennes hade lämnat henne med ett liten barn och hennes alkoholvanor gjorde det svårt för henne att ta hand om min lilla bror själv, så jag tar hand om honom.
Jag tog ett andetag.
- Jag har också en egen dotter. Hon fyller snart 4. Om det inte var för hennes skulle jag stanna här med dig. Men det går inte nu.
Noe var tyst en lång stund med hennes ansikte visade inga som helst känslor och det började snart krypa i skinnet på mig. Varför sa hon inget.
- Vad heter din dotter?
- Ellen.
- Var är hennes mamma?
- Borta, hon ville inte ha något barn, eller så var det kanske bara att hon inte ville ta hand om mitt barn.
Noe satte sig på knä framför mig och kysste mig sakta.
- Jag älskar dig, Gabriel.
- Jag älskar dig.
Hon lutade pannan mot min panna och så satt vi länge.
- Föreställer din tatuering?
- Eld, ja.
Hon försjönk i tystnad igen.
- Älska med mig, Gabriel. Älska med mig här och nu.
Jag var hennes slav och gjorde precis som hon sa. Smärtan i mitt hjärta var stor, jag skulle säkert aldrig hitta en tjej som kunde acceptera ett hemskt förflutet.
---------------------------------------------- ----------------------
Jag vill ha Gabriel.
KOMMENTERA!
|
|
|
|
