(M/M) I varje andetag - kapitel 29 |
Först: Tack för alla kommentarer på förra kapitlet.
Sedan: Jag vet inte om jag ska publicera det här kapitlet eller radera det. För alltså, haha. Det är helt sjukt. Och jag dör av skratt.
Kapitel 29
”Alex mobil, det är Hugo”
”Hur kommer det sig att det alltid är du som svarar då jag ringer?”
”Du lyckas väl ringa så precis när jag håller i den eller något”
”Hur var det den här gången?”
”Jag höll i mobilen och Alex var på toa”
”Jasså”
”Ja”
”Kan jag få prata med honom?”
”Han ruskar på huvudet, så jag antar att han inte vill prata med dig”
”Men kom igen. Jag behöver prata med honom”
”Vad finns det att säga som du inte redan sagt?”
”Jag har inte fått förklara mig”
”Men du vet ju om att han aldrig kommer lyssna på någon”
”Det är vad ni alla säger och tror, men jag vet att han kommer lyssna”
”Så du påstår att du känner honom bättre än vad vi gör?”
”När det kommer till det här så skulle jag säga ja”
”Och hur kommer det sig”
”För jag vet att han inte vill lyssna på någon förklaring, men jag vet också att han kommer göra det”
”Men varför skulle han det om han inte vill?”
”Det är här jag känner honom bättre”
”Berätta för mig”
”Han vill inte höra, men han är samtidigt väldigt nyfiken över vad det är jag har att säga. Om han inte lyssnar på mig, kommer han ångra det i resten av sitt liv”
”Jag tror att du har fel”
”Men jag vet att jag har rätt”
”Hej då!”
*
Christoffer har absolut ingen aning om hur Alex lyckades få hem honom till sin lägenhet, för det enda han egentligen minns är hur det kändes att få hoppet krossat. Han har för sig att han brast ut i gråt så snart de lämnat skolan, men efter det är det rätt svart. Förmodligen tog det så mycket på hans krafter att ens kunna andas mellan tårarna och hålla sig uppe med hjälp av Alex armar kring sin kropp att han inte lade märke till vad som hände runt omkring honom.
Det enda han riktigt säkert vet om nu är att han ligger i silverögonpojkens säng, nerbäddad under täcket. Var pojken som äger sängen befinner sig har han dock ingen aning om, men just för stunden spelar det ingen roll. Att enbart ligga i den säng Alex sover i om nätterna gör honom lugn, för den luktar som honom. Hans doft gör honom avslappnad.
”Så du har vaknat nu?”, frågar en röst vid dörren och han vänder förvånat blicken mot den.
”Ja, uppenbarligen”, svarar han och ser frågande på människan som skulle kunna vara så otroligt lik Alex, men som faktiskt inte är lik honom trots allt.
”Alex skulle iväg och göra en sak, vad vet jag inte, men han kommer tillbaka snart”, säger Skorpan och ler mot honom. Christoffer nickar till svar och sluter ögonen igen.
Han tänker på att relationen han och Skorpan tidigare hade verkligen har förändras. Förr var de kompisar på en ytlig nivå, de festade tillsammans och sade hej när de mötte varandra någonstans. Nu är det så mycket mer. Blickarna han får av honom visar att han bryr sig om honom, för han har förstått att hans bror verkligen trivs i Christoffers sällskap. Den Alex bryr sig om bryr Skorpan också sig om. Så är det bara.
Nästa gång han hör hur någon talar till honom behöver han inte vrida på huvudet för att titta mot dörren, för den här gången sitter Alex på sängkanten och säger hans namn. Precis som han gjorde igår, fast då var det i hans rum och det var Alex som sov.
”Vill du ha något att äta?” Han skakar på huvudet som svar på hans fråga. Han är inte alls hungrig, trots att han faktiskt borde vara det, då det förmodligen var ett bra tag sedan han stoppade någonting i sig.
”Vad är klockan?”, undrar han och funderar på hur länge han har sovit egentligen.
”Hon är tjugo i fyra.”
”Oj, då har jag sovit i en evighet ju”, säger han smått chockat, fast ändå väldigt förvånad över att han fortfarande är läskigt trött.
”Ja, och du är säker på att du inte är hungrig?” Han ler mot Alex och skakar på huvudet.
”Ja, jag är inge hungrig.”
”Säger du det så.”
”Du själv då? Är inte du hungrig?”
”Jag åt tillsammans med Jonas tidigare, men ville inte väcka dig då.”
”Okej, men då kan du lägga dig bredvid mig istället för att sitta där på kanten och prata om mat som ingen av oss ändå vill ha”, ler han och sträcker fram en hand, som för att få honom att snabbare lyfta på täcket och krypa ner vid honom.
”Så du tycker att vi ska ligga här hela dagen”, flinar silverögonpojken och kysser honom lätt. Christoffer svarar inte på det, utan lägger istället en hand runt Alex nacke så att han inte kan dra sig tillbaka. Han håller hårt om den blonda pojken samtidigt som deras tungor bekantar sig med varandra. Tungorna verkar ha guldfiskminne eftersom de hela tiden måste påminna varandra om att de faktiskt träffats upprepade gånger tidigare. Det är inte så att han och Alex försöker få dem att skapa ett bättre minne heller. De har ju inget emot det så att säga.
Det lustiga med just tungorna är att de även får resten av kroppsdelarna att vilja lära känna varandra.
Christoffer, som ligger på rygg, låter sin hand smeka över Alex hår, drar fingrarna genom blonda hårstrån, trycker honom närmre. Alex, som i sin tur lutar sig så pass mycket över den grönhåriga människan för att kunna komma åt att kyssa hans läppar, tittar finurligt på honom.
”Och varför ser du så mystisk ut då?”, skrattar Christoffer fram och lägger sin högerhand på hans rygg. Vill ha honom nära, mycket nära.
”Nej, jag kom bara att tänka på en sak”, svarar silverögonpojken och flyttar ner den ena av sina händer som leker med Christoffers hår ner till hans midja. Där platsar den betydligt bättre.
”På vaddå?”
”Ehum…” Alex tittar generat åt ett annat håll, vilket gör att han börjar skratta, högt. Inom vilket område pojken liggandes över honom tänker på är inte så svårt att räkna ut.
”Nååå?”, får han fram mellan skratten. ”Berätta nu för mig vad du just tänkte på.”
”Äsch, det var bara en dröm jag drömde för några dagar sedan.” Svaret chockar honom, men på samma gång så kanske det inte var ett oväntat svar ändå. Vem som helst har väl drömt såkallade sexdrömmar någon gång? Tråkigt för den som inte gjort det.
”Och vad handlade den drömmen om då?” Frågan följs av ett retsamt flin.
”… sex.” Silverögonpojken svarar med rodnande kinder och ett brett flin på läpparna.
”Hur var den sexakten uppbyggd då?” När Alex brister ut i ett asgarv inser Christoffer att frågan kanske var lite väl konstig, men sanningen är ju den att han faktiskt vill veta. Han vill veta allt om den ljushåriga människan han tycker så mycket om.
”Den… eh… alltså… nej, jag tänker då inte säga till dig vad den handlade om.”
”Och varför inte det?”
”Jag skulle rodna ihjäl.” Fortfarande skrattandes snurrar han runt dem så att det är han som ligger över Alex och inte tvärt om.
”Jag räddar dig innan du dör. Jag kan mun-mot-mun-metoden”, säger han och tittar på honom. Han förstår verkligen att dinosaurierna hoppar så pass mycket som de faktiskt gör där nere i magen, för synen av Alex gör honom nästan svimfärdig. Det blonda håret ligger rufsigt kring huvudet och ögonen glittrar av skratt. Han är verkligen vacker och det röda som lyser genom hans kinder förstärker det hela.
”Hur ska jag vara säker på att du verkligen kan den? Du får allt visa mig först så att jag inte sedan ligger här och dör.” Christoffer för sitt ansikte närmre hans och kysser de läppar som är formade till ett leende. Låter hungrigt sin tunga slinka in i hans mun.
”Okej, jag tror dig. Du kan den där metoden mycket väl.”
”Så vad handlade din dröm om?” Aldrig att han kommer låta Alex komma undan med det här, tänker han och ska precis dra bort en hårslinga som ramlat ner framför ögonen, när han känner en annan hand, en som inte tillhör honom, svepa bort den. Berörningen får hela hans kropp att skälva till.
”Jag sa ju att den handlade om sex.”
”Ja, men jag vill veta mer detaljerat än så”, påpekar han och i samma stund han kommer på sig själv med att han fnittrar ytterst omanligt. Alex tar hans manlighet ifrån honom, men samtidigt så känner han sig mer manlig än någonsin. Det kan ha med att göra att ett av hans organ, det som visar att han tillhör det manliga släktet, reagerar på diverse berörningar från en viss pojke.
”Den handlade om dig, mig och onaturligt lite kläder”, förklarar Alex, fortfarande med rodnande kinder.
”Vad gjorde du och jag för någonting då? Med tanke på att vi inte hade några kläder på oss.” Såhär säker har han nog aldrig känt sig tillsammans med Alex. Det har alltid varit något som stoppat honom då han har velat prata med silverögonpojken på det här viset, det här lättsamma och skämtsamma sättet.
”Vi, eller du… alltså… ja, du eh…” Precis som han aldrig har pratat på detta vis, så har heller aldrig Alex talat till honom såhär, stammandes och högröd i ansiktet.
”Vad gjorde jag?”, frågar han leendes, trots att han börjar förstå vad han faktiskt gjorde mot den ljushåriga pojken i hans dröm.
”Du utförde oralsex på mig.” Kanske är det för att Alex faktiskt är så pass generad som han är, som han avfyrar ett leende mot honom, drar av dem täcket och kryper ner längst Alex kropp. Han ser in i silverögonpojkens silvergnistrande ögon och lirkar upp hans byxor, låter sin hand vandra innanför det andra tyget som finns där.
Christoffer fattar tag i både byxorna och kalsongerna, drar dem långsamt av honom och låter, för första gången, sina läppar snudda vid hans vänstra ljumske. Utan att säga ett endaste ord, utan att bry sig om att självhatet mot sig själv river och sliter i honom, tar han Alex i sin mun och förverkligar hans dröm.
Några sekunder senare öppnas dörren försiktigt och Skorpan sticker in sitt huvud för att fråga om Christoffer skulle ha mat eller inte, men innan han öppnar munnen för att fråga ser han faktiskt vad hans lillebror med tillhörande pojkvän sysslar med. Fortare och tystare än en myra drar han tillbaka sitt huvud och stänger dörren. Slår sig själv i huvudet en gång för att påminna sig själv om att aldrig, aldrig mer gå in i sin lägenhet utan att väsnas likt en hel orkester. Om han inte gör det kommer han snart att bli blind. Det är en sak som är säker.
Måste jag säga att jag älskar att jävlas med Jonas/Skopan/Whateverhannuheter? Och jag är kär i Christoffers repliker, eheheh.
Eftersom jag egentligen inte hade tid att publicera detta kapitel, så kräver jag kommentarer. Så det så.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | masan732 - 16 apr 10 - 20:01 | | Stackars skorpan XP typ garvade ihjäl mig, skadeglädjen är den enda sanna glädjen :P | Andastyst - 29 nov 09 - 13:43- Betyg:  | Höhöhöhö... *pervoflin*
Ojojoj, stackars Skorpan. Garvade som en.. öh... någonting,
i slutet. Hehe. Höhö. Okej, nu ska jag sluta flumma och fortsätta
läsa, mwöööh. | | MoRoTpOwEr - 22 nov 09 - 19:04 | HAHAHA x'D
Jag kan Inte Kommentera just nu :o | | NeMriA - 22 nov 09 - 16:12 | ALLTSÅ JESUS <3
1. vilket fint kapitel :H
2. jag är väldigt glad att Skorpan är en smart pojke som tyst smyger ut från rummet, och inte vrålar: OMG VAD GÖR NI? OOOPPPS :O som alla andra pantade puckon. <3 på honom
3. öhöhrm. *väntar tålmodigt på nästa kapitel* | | WalkingTheDemon - 22 nov 09 - 15:32- Betyg: | | AHHH SÅ BRA 8D <3 |
|
|
|
