Drowning in Shadows {Prolog/HPfanfic} |
Drown in Shadows.
Utspelas. Under HBP
POV- Hermione
Parrings – Hermione/Lucius Hermione/Bellatrix Hermione/Peter(min karaktär)
Prolog. Strax efter Hermiones femte år
Den mörka kalla korridoren såg ut att aldrig ta slut, det var fuktigt och kallt och klänningen jag tvingats ha på mig var så lång att jag snubblade över den hela tiden. Jag viste inte hur många det var bakom mig, jag visste inte vart jag var. Men jag antog att det var dödsätare som skulle använda mig för att komma åt Harry. Jag var mest rädd för att dem skulle lyckas få honom att komma efter mig.
Jag och mannen som ledde mig fram kom fram till en dörr, dörren öppnades och han ledde in mig i den stora salen, salen var prydd med ormar vilket fick mina misstankar mot dödsätare att stärkas. Jag fördes fram, varsamt mot en av stolarna i mitten av rummet. Mannen gjorde en vinkning mot stolen och jag slog mig ner. Plötsligt fylldes salen av ett starkt ljus, runt mig stod flera personer, jag kunde inte se deras ansiktet eftersom dem alla bar masker. En kvinna kom fram till mig, hon stannade precis framför mig och såg ner på mig. Hon var klädd i en svart klänning, ganska lik den jag själv hade blivigt tvingad att ta på mig. Hennes långa svarta hår låg längst hennes rygg, hon nickade mot mannen bredvid mig som tog av sig huvan och såg ner på mig med sin klar gröna ögon.
”Hermione Granger, vi har haft ögonen på dig” hans röst var klar och lätt, hans bleka hy och sättet han rörde sig på fick mig att dra slutsatsen att han var vampyr.
”Vi vill erbjuda dig en plats här” jag förstod inte, dem var inte dödsätare eller fenixorden medlämmar, så vilka är dem?
”Vi är Ormens Sällskap” sa han som om han läst mina tankar, han log mot mig och jag kunde inte låta bli att besvara leendet.
”Vi skyddar trollkarlarna, vi tar ingen sida i kriget som pågår” sa han lätt, jag nickade, jag vågade inte tala.
”Om du tackar ja, så kommer du skickas tillbaka till platsen där vi hämtade upp dig, sen får du vänta tills vi ger dig nya order. Säger du nej, skickar vi tillbaka dig men du kommer inte minnas något av det här” Detta kom lite lagom fort, jag visste inte vad jag skulle säga, men sättet dem såg på mig gav mig känslan om att jag inte hade lång tid på mig att välja…
kort..men aja
|
|
|
|
