Kärleksnystan del 4 [F/F] |
"Okej, kill me."
"Why?"
"Sara! Jag hatar henne!" Det där var inte sant, vilket Henrik även påpekde.
"Hm." muttrade jag surt.
Vi satt mittemot varandra på ett av stans kafén och fikade efter skolan.
Det var måndag och vi slutade realtivt tidigt, tre.
Jag tog ett stort bett på min smörgås och drack lite vatten till. satte i halsen och hostade nästan ut all smörgås på talriken framför mig.
"Hur gåre? Fåru nån luft?" frågade Henkan oroligt. Nästan varenda gång jag satte i halsen (det vill säga dagligen) brukade maten fastna i halsen så att jag nästan kvävs.
"Ja," svarade jag halvkvävt och rinnande tårar.
"Usch, blä, fy," stönade jag när jag fick luft igen.
"Vi måste göra något åt dig och dina ätvanor vet du," kommenterade Henkan och tittade på mig som om jag var ett barn som just något det vet inte är tillåtet.
"Det är inte mitt fel att allt jag äter gillar mina lungor bättre än min magsäck!"
"Så, berätta, varför hatar du Sara?" frågade han och bytte ämne.
"För att jag tror att jag älskar henne, och hon är dubbelt så gammal som jag är, och förmodligen inte homo! Jag hatar mitt liv! Verkligen!" Jag suckade och kollade ut genom fönstret - och satte nästan i halsen igen.
Sara stod utanför, med ryggen mot oss och pratade med en man i samma ålder som henne själv.
"Och för att hon förföljer mig och gör allt hon kan för att förstöra mitt liv!" la jag till.
"Hm, jag det verkar nästan som om hon förföljer dig, läbbigt." Åt den sista kommentaren brast han ut i ett skratt så jag var förvånad att inte alla vände sig om och kollade på honom, som dom gjort när jag satte i halsen.
"Okej, sorry för det sista," sa han när han slutat skratta. Han visste att jag tyckte det var okej med sånna dåliga skämt, från hans sida.
Min mobil började ringa och jag fiskade upp den ur fickan.
Knepiga Brorsan stod det på displayen.
"Tja," svarade jag och nickade när Henkan gissade på Wille.
"Tjenare lill syrran! Vart äru nån stans?"
"På stan med Henkan, dårå?"
"Nä, ville bara kolla så att du lever, inte har blivit kidnappad, mördad eller våldtagen eller så."
"Hm ... jo, du vet ... jag vet inte hur jag ska säga det här. Jo! Jag blev just allt det där av en okänd kille innan vi gick in för att ta oss en fika på Café Swanen."
"Asch då, det var ju inge vidare." Han skrattade.
"Okej, vad var det du verkligen ville?" frågade jag.
"Nä, jag hade tråkigt."
"Och då ringer du mig? Du är den konstigaste jag känner. Det är tur för dig att du är min bror, annars hade jag brytit kontaken för länge sen, vet du."
"He, jo du har påpekat det ett antal gånger. Nej, nu kommer bussen, tja." Han la på.
"Och han ville?"
"Öh ... det vet jag inte, jag tror att han hade tråkigt bara."
"Wierd."
"Som om!"
När vi hade fikat klart och strövat runt på stan ett tag började min mobild surra av ett inkommande sms.
Okänd stod det på displayen.
"Det kommer aldrig att gå, jag är ledsen. Jag vill berätta, men kan inte, det går bara inte."
"Va?" frågade jag och stirrade på meddelandet.
"Vafan? Vem mer?" frågade Henkan.
"Ingen, tror jag, och jag känner inga fler, om inte du och Wille får räknas," svarade jag förvirrat.
"Sorry man, men vi är kanske maskulina."
Senare på kvällen, när jag visade Wille och Denise sms:et kom båda två fram till att jag hade en hmelig beudrare.
Men vem?
Det var till den frågan jag somnade och vaknade till.
|
| Kommentarer | | xXThisIsMyWayXx - 25 nov 09 - 19:57 | | NICE! | | quefer - 19 nov 09 - 22:27 | | ÅHH :D vad bra du skriver! meeer (: |
|
|
|
