SonnyhjärtaLiam [M/M del 12] |
Sonny
Pierre hade stannat över natten, jag hade hört dem från mammas sovrum. Stöningar och dunsar gör det ganska svårt att sova.
Mamma satt ensam vid köksbordet när jag kom in. Jag satte mig mitt emot henne.
Hon såg upp från tidningen hon hade framför sig.
"Vad?" sa han och så frågande på mig.
"Var är Pierre?"
"Han har åkt, han sa att han hade att viktigt möte", svarade hon och åter gick till sin tidning.
"Hade ni kul i går kväll?"
Hon såg upp på mig igen.
"Hörde du oss?" frågade hon och rodnade.
"Japp. Åh Pierre, lite till, åh Pierre".
Jag log mot henne.
"Jag är glad att du träffat någon. Men det betyder inte att jag kommer tycka om honom".
"Jag är glad att du säger så", svarade hon. "Och jag hoppas att du ändrar dig".
Jag skakade på huvudet.
"Kommer aldrig hända".
Hon suckade och log mot mig.
"Tycker du jag går för fort fram med Pierre?"
Jag ryckte på axlarna.
"När träffades ni?"
"Förra veckan, utanför terapeutens kontor."
"Lite för fort", sa jag, reste mig upp, gick runt bordet och gav henne en kram.
"Ska du gå?" frågade hon och besvarade min kram.
"Skolan", sa jag och log ursäktande mot henne.
Hon nickade och jag vände mig om och gich ut ur köket.
Det var en lättnad att se att Liam stod som vanligt och väntade på mig när jag kom till skolan. Han såg inte lika glad ut som vanligt, mer nervös och orolig, man jag var glad över att se honom.
"Hej", sa jag och öppnade mitt skåp.
Han svarade inte, bara stod där och såg ner i backen.
Jag vände mig mot honom. Sträckte ut armarna.
”Kram?”
Han svarade inte, såg inte upp. Han bara tog ett steg in i min famn.
Vi stod där ett bra tag utan att säga ett ända ord till varandra.
När jag väl släppte taget om honom hade allas lektioner börjat och vi stod ensamma kvar i korridoren.
”Kan vi gå hem?” frågade Liam, fortfarande med blicken i golvet.
”Snälla?”
Jag nickade, var osäker på om jag ville gå, och vi gick.
Vi gick hem till Liam.
Det var första gången jag var här. Deras hem var ljust och öppet. Mysigt. Det märktes att det bodde en familj i det här huset. Det kändes.
Liam och jag satt i soffan i deras vardagsrum Tvn stod på och Liam lutade sitt huvud mot min axel.
”Sonny?” sa Liam tyst.
”Mm”, svarade jag.
”Jag vet inte vad jag ska säga”, sa han och stirrade blint in i tvn.
”Du behöver inte säga något”, sa jag och log för mig själv.
Han vände upp ansiktet mot mig, såg mig i ögonen, hans hopp var tillbaka.
Allt gick så fort. Jag var inte bered på det. En underlig känsla dök upp i mitt inre. Mitt hjärta slog minst två extra slag i sekunden, min mage pirrade. Jag visste precis vad känslan kallades, även om det var första gången jag kände den.
Jag sköt undan känslan, stängde in den, ignorerade den. Jag ville inte ha den.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sweet-92 - 13 mar 11 - 11:38 | | va kul det var att läsa de delar jag inte läst,har inte varit inne på sidan på evigheter men den är lika bra som förr =) | | YourRomance - 29 nov 09 - 15:44 | HAN VILL VISST HA DEN :O eller hur? <:
du skriver brraaaaaaaaaaaaaaaaaaa! | LisaHoglund - 19 nov 09 - 22:31- Betyg:  | | ÅH! Du skriver så sjukt bra, och nu blev det asspännande ju! :o :D FORTSÄTT! | | WalkingTheDemon - 19 nov 09 - 07:20 | | Bra :) | | xSuperCookieDuck - 19 nov 09 - 07:00- Betyg: | | :O! :D! :D! :D!<------inteligent kommentar xD <3 | | xXThisIsMyWayXx - 18 nov 09 - 22:21 | | vad korta delana blir nu förtiden :O |
|
|
|
