[M/M] Morgondagen är aldrig långt borta 'del 3' |
Ursäkta mitt språk, emn det kommer antagligen inte vara så fint språk i någon av delarna. Så jag kan ju varna för det...
Kommentera, för det är det rutan är till för. Suger jag så klaga på mig :/ HEJ HOPP ja jag är elak
Liam Strand
Det var tyst i lägenheten när Liam öppnade dörren och klev in, tyst men inte tomt, precis som han lämnat det. Han tassade in i sovrummet där Erik somnat, från fickan drog han fram ett par sedlar. Mycket väl medveten om vad Erik tyckte han saken tog han hälften av sedlarna och stoppade ner i fickan på Eriks byxor.
För att inte störa Erik mer än nödvändigt gick han tillbaka ut i vardagsrummet och la sig i soffan. Klockan närmade sig morgonen, han hade kämpat hela natten men det hade inte alls gått som han ville. Bara massa snåla gubbar som Liam tvingats tacka ja till, bara för att Theo lyckats komma över den rikaste torsken i hela staden. Jonathan också, bara för att de var yngre. Liam hade fastnat med någon äcklig gubbe som ville se honom runka och ett annat pucko som hade de mesta konstiga förslagen en människa kunde tänka sig. Liam ville helst inte tänka på det, men det var svårt att låta bli eftersom att han fått en bula i skallen.
Han hade inte sovit på väldigt länge men kände sig inte trött, inte trött som att han ville sova utan mer utsliten. Även om han bestämde sig för att försöka sova ville han ändå inte se bilderna i huvudet som dök upp så fort han blundade. Därför bestämde han sig för att hålla ögonen öppna en stund till i alla fall.
Det spelade ingen roll hur mycket Liam försökte, ögonen gled ändå ihop tillslut, bara för att spärras upp ögonblick senare. För att slippa det gick han ut i köket och öppnade kylskåpet. Där inne förvarade han sina morötter, det lät kanske helt idiotiskt men han älskade morötter. Det var tuggmotstånd och hade ett trevligt knaprande ljud när man tuggade på dem.
Han skalade en och satte tänderna i den innan han letade upp ett knäckebröd som han släppte ner på golvet. Oscar var där på två sekunder och började knapra på det. Liam gled ner på golvet och strök råttan över huvudet. På något sätt kändes det skönt att inte vara helt ensam i lägenheten (När Erik inte var där förstås) Även om det bara var en råtta kunde man höra de små klorna skrapa över det slitna trägolvet.
”Ska jag köpa lite ost senare kanske, vill du ha det?” Typiskt Liam att hålla på sådär, en ost kunde ju vara skitdyr, kanske inte för andra, men för honom var dem det. Fast Oscar skulle väl slippa annat än knäckebröd. Hur råttan klarat sig innan Liam flyttat dit visste han inte, men råttor åt väl det mesta så det var antagligen ingen fara.
Liam reste sig upp och sträckte ut benen, då fick han syn på Erik som stod i dörröppningen mellan sovrummet och vardagsrummet.
”Är du frisk nu?”
Erik skakade på huvudet, han såg inte riktigt fris ut, men han såg ut att må bättre.
”Men du mår bättre?”
Erik log, Liam log också. De var inte som andra kompisar, de som kanske skakade i hand, klappade varandra på axeln eller en dunk i ryggen. Inte heller de som kramades eller kysste varandra på kinden. De hade ett mentalt förhållande skulle man kunna säga. Så många ord byttes inte ut, de tittade på varande, log och nickade. Men så förändrades Eriks uttryck som att det var något han ville få ur sig. Men det gick inte riktigt, Liam ville inte pressa vad det än var ur honom. För de brukade inte prata med varandra så mycket, de förstod det mesta ändå.
”Jag är positiv” Sa han tillslut, Liam tittade förvånat på honom. Var det inte värre än så, det var ju bra att han var positiv till att må bättre.
”Det är jag med” Liam svarade med en lugn röst och ett litet dolt leende. Erik tog ett par steg mot honom, stannade upp och tog ett par steg till. Hans händer placerades på Liams axlar och de där grå ögonen trängde in i hans bruna.
”Nej, jag menar att jag är positiv”
Liams mod sjönk ner till fötterna tillsammans med hjärtat. En kyla spred sig kroppen på Liam som han bara känt en gång tidigare, första gången. Han skakade på huvudet och backade ett par steg. Att tårarna forsade var antagligen en underdrift. Han såg inte ens någonting, allt blev suddigt och Eriks siluett blev utdragen åt alla håll. Som ett konstverk, Erik såg ut som ett konstverk. Perfekt på alla sätt och i en annan värld skulle han tillåtit sig själv att älska honom mer än något annat.
”Liam”
Liam torkade bort tårarna med armen så att han skulle kunna se igen. Eriks röst lät orolig, lite skakig och kanske till och med rädd. Liam ville inte att han skulle låta rädd, han ville att Erik skulle vara som han alltid var när han var frisk.
”Men, man kan leva med det, i flera år…” Liam kved även om han försökte att låta bli, det gick inte för han visste att inte var så i Eriks fall.
”Jag har inga bromsmediciner, det är för dyrt” Det där sista orden försvann ut i luften, som att Erik inte ville säga dem högt med tvingade sig själv till att göra det. Tårarna började rinna på Liam igen, Erik kunde inte göra så mot honom. Det var han som alltid pratade om skydd hit och kondomer dit, hur viktigt det var. Erik köpte till och med kondomer och delade ut på gatan fast än att det inte heller var det billigaste. Hälften av pojkarna utanför var också redan drabbade och Liam visste att nästa gång kunde det vara hans tur om han inte var försiktig. Filip som var Liams äldre bror följde med Liam en gång i halvåret för att testa sig. Det var gratis då, annars kunde det kosta upp mot tusen kronor beroende på vilket sorts test de tog. Men även om det billigaste kostade två hundra lappar klagade Liam ändå på att en ost var dyr. Det där som gjort Liam så ledsen övergick till ilska, hur kunde Erik göra så mot honom? Bara släppa den bomben och hoppas på att Liam skulle klara sig själv där ute. Det skulle han inte, han hade aldrig varit ensam. Men nu var framtiden om den saken ganska oklar. Ingen av pojkarna utanför hjälpte varandra, eller ens låssades att de var vänner. Alla utom Erik och Liam förstås, nu ångrade Liam att han det blivit så. Men när han tänkte tillbaka på den livrädda taniga trettonåringen som stått och stirrat blint över gatan ångrade han det inte. Den ett år äldre pojken hade gett honom mer mod än han känt i hela sitt liv, utan det skulle han inte klara en dag.
’Det känns aldrig lättare’ Hade han sagt och Liam förstod vad han menade redan andra dagen, det blev värre. Så illa att alla känslor bara rann ur kroppen på en och man började fungera som en robot eller en sexmaskin.
”Vi kan fixa det, jag kan hjälpa dig”
Erik skakade bara på huvudet och Liam visste att Erik hade rätt. Men känslan av att alltid känna sig så hjälplös fick honom att tappa hoppet om allting. Och nu när Erik praktiskt taget berättat att han skulle dö inom en snar framtid blev bara för mycket.
För att inte säga något som han visste att han skulle få ångra vände han sig om och gick därifrån. Erik skulle vara kvar när han kom tillbaka. Nu var han mest koncentrerad på att gå och köpa den där jävla osten som kostade lika mycket som ett HIV test, den där jävla sjukdomen som precis fått hans värld att rasa samman.
Det gick inte att beskriva vad han kände, han kunde inte ens beskriva det för sig själv. Det var en sak att Erik fått skiten, det var en helt annan sak att han inte kunde försvara sig mot den. För det var precis så det var när det kom till alla i de där kvarteret, de kunde inte försvara sig. Det var som marionett dockor som gjorde som det blev tillsagda, allt för att ha råd att leva. När det inte ens var säkert att de skulle göra det ändå.
Utanför porten slog han ihop med någon, den där killen från igår som tryckt kameran i ansiktet på honom. Hade inte han filmat färdigt där än?
”Flytta på dig jälva efterblivna idiot!” Liam använde alla fula och elaka ord han kom på, efterbliven var det enda. Det var inte snällt att säga så, men han kände sig inte direkt på bra humör därför orkade han inte bry sig. I vanliga fall skulle han aldrig sagt så, eller sagt det och bett om ursäkt sekunder senare.
”Vart ska du?”
Kunde inte den där långhåriga feminina idioten lämna honom ifred?
”Håll käften!” Liam stormade iväg mot Ica med sina nytjänade hundralappar, kände han Erik rätt skulle han lämna tillbaka det som låg i hans ficka. Om så var fallet tänkte Liam inte att emot dem, han förtjänade sin sista tid med lite lyx i alla fall. Från och med nu skulle Erik bo med honom så länge som det behövdes.
I affären rynkade folk på näsan när Liam gick förbi, Liam kunde inte annat än förstå dem, kläderna var smutsiga och han luktade antagligen skit blandat med en väldigt dyr parfym. Håret ville han inte ens nämna och att ögonen var rödsprängda gjorde inte saken bättre.
Han ställde sig vid ostdisken och tittade på alla ostar, hur skulle han kunna veta liken som Oscar föredrog. Någon som han kanske skulle tänka sig att tycka om själv. Efter en stund tog han bara en, en ganska liten med ett namn han inte kunde uttala. När han ändå var där köpte han lite mat också, makaroner det var billigt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Goldenbird - 3 apr 10 - 23:42 | | Stackars Liam <3 | Blinkblink - 26 dec 09 - 22:53- Betyg:  | | *snyft* | | Mp3 - 17 nov 09 - 23:07 | Jag tycker redan så mycket om den här historien.
Du skriver otroligt.
<3 | | SoGetLost - 17 nov 09 - 19:58- Betyg: | super super super bra:D gillar den väldigt mkt:D dock är den hemsk:/
mejla mig nästa=) |
|
|
|
