~ Du. [ 3 ] |
3.
Jag hatar dig. Jag verkligen hatar dig. Du får väl ta och bestämma dig hur du egentligen ska betee dig ? Jag klarar itne av pressen att vara " kompis " på deltid, om det nu är det du tänker. Du kan inte utnyttja mig sådär ? Jag är inte bara en docka, en leksak. Jag vet inte vad du vill ? Skulle det inte bara vara mycket lättare att bara .. Du sjunker lägre och lägre i mina ögon, vattnet drar ner dig.
Jag vill komma övöer dig, vilket dock är svårt. Eftersom ... minnen dödar mig, äter upp mig innefrån.
~
Jag har känslan att jag egentligen begär för mycket av dig ? Att jag är för blyg - feg.
Tankarna om att jag egentligen inte får någon uppmärksamhet, beror det på att jag egentligen aldrig tar steget ? Att det är du som ska behöva bjuda in mig ..
På något sätt kanske du tappar hoppet lika mycket som jag ?
~
Hövdinga .. Fritiden .. Allt började bara den där dagen.
Jag gick där, med min gråa mössa inne på fritids, och då kom du. Du drog av mig den, och började springa. Jag sprang efter, och det blev som någon lek. Plötsligt sprang du in till hobbyn, och jag följde efter. Jag ville bara ha min mössa. Ville du att jag skulle komma .. ?
Förrådet bredvid sprang du in i, och som hypnotiserad förföljde jag dig.
Såklart låser du, och inne sitter du nu. Utan mössan, som du gömt någonstanns.
Jag drabbas av någon nervös chock och börjar plötsligt asgarva, och ramlar nästan baklänges eftersom jag trampar på en låda. I runt 5 minuter står vi där inne, och jag tittar lite skumt runt i det väldigt lilla rummet.
Jag vet inte hur det gick till, men helt plötsligt lekte jag någon zombie lek med dig och dina kompisar, som egentligen är mina kompisar med. Ända till sex sprang vi omkring, skrattade högljudt. Jag såg att du dolde något, men vad ?
~
Under nästa dag hade vi lika roligt, speciellt på slöjden. Vi satt där lite småskrattande, och du verkade lika förväntansfull som jag.
Mitt i lyckan blev jag nästan lite misstänksam, varför du blivit såhär .. just nu ?
Jag hade aldrig vart med om nåt sånt här .. Aldrig någon frivillig kontakt ..
Inget tvång. " Snurran " hade ju vart som en mötesplats där alla bara kom, där man kunde gömma sig bakom nåt annat.
Men nu .. Det var inte så nu ? Du ville verkligen vara med mig, och jag .. ville vara med dig.
" Vi är skapta för varandra " skulle Emma kunna säga, och sedan skratta med mig och Julia.
Även fast det är seriöst, är det .. konstigt.
~
Dock slutade dagen annorlunda jämnfört med den tidigare.
Eller, egentligen inte.
Vi var där uppe på fotbollsplanen, skrattade. Inte på samma sätt som förut, nu var det mer ..
Almänt barsnliga var vi verkligen, lekte barnlekar ..
Redan dagen efter så verkade .. det glada ta slut.
Steget närmre än vänner verkade vi aldrig komma.
Visst, vi skrattade även då ..
Då jag kom tillbaka efter helgen så var jag en i mängden? En som alla andra, inget speciellt. Jag var bara helt normal.
~
Det här är bara en av alla vändningar .. Fortfarande går det upp och ner, och vad jag egentligen ska tänka vet jag inte.
|
|
|
|
