Your Guardian Angel - 35 |
- Jag antar att ni har vant er vid att det tar tid? Men jag har faktiskt kommit på varför det dröjer så länge! På måndagar slutar jag vid tre, och vid sju åker jag till träningen. Under de fyra timmarna ska jag hinna med att äta och byta om. Det tar kanske en halvtimme-timme. De andra tre timmarna ägnar jag åt datorn. Inte skrivande, utan facebook, bilddagboken, bloggen... Tisdagen är min enda "lediga" dag i veckan, och då brukar jag va med en kompis som också har den som en "ledig dag" + att jag brukar plugga till biologi/kemiprovet som vi jämt har ett varje onsdag. På onsdagen slutar jag tjugo över tre, har träning sex och då hinner jag typ ingenting mer än att äta, byta om och kolla lite hemsidor. På torsdagen har jag träning halv sex, så då hinner jag ännu mindre än på onsdagen + att vi jämt har typ hundra läxor tills fredagen så hela torsdagskvällen går åt till pluggande. Sen på fredagen brukar jag va med en kompis, lördagar har jag match och efter det blir det lite tid till att skriva, söndagar har jag också match på ibland, annars blir de skrivande. Så de enda dagarna jag hinner skriva på är i stort sett lördagar och söndagar, för de andra dagarna är jag upptagen med olika saker. Men jag ska försöka att skriva klart en eller två delar till nu i helgen, så att jag har lite att lägga ut...
Glöm inte att kommentera, så är ni gulliga. :)
Del trettiofem
- Trying to find my way through life
Där bakom mig stod min mamma med en vagn framför sig, och jag ljuger inte när jag säger att hon såg förvånad ut. Mammas blick pendlade mellan mig och John, och jag insåg hur pinsamt det här måste vara för John.
”Öh...” sa jag. ”John, det här är min mamma Ylva”
Till min stora förvåning tog John ett kliv fram och sträckte fram handen mot henne. Han log mot henne, och hälsade, och hon hälsade glatt tillbaka, dock såg jag det frågande ögonkastet hon gav mig.
När John klev tillbaka så att han stod bredvid mig, lade jag armen om hans midja och berättade att han var min pojkvän. John lade sin arm om mina axlar också, och jag väntade spänt på min mammas reaktion.
Men hon log bara, och sa: ”Jaha! Men då kanske du har lust att följa med Maja hem till oss och äta på onsdag?”
Plötsligt blev allt mycket pinsammare. Jag kände hur jag bara ville sjunka genom jorden, försvinna bort från min pinsamma mamma. Det var första gången hon träffade honom, och hon bjöd hem honom. Hon visste ju inte ens hur länge vi hade varit tillsammans!
Men John förvånade mig ännu en gång. Jag hade alltid trott att han var den där tysta, lite halvt blyga typen (till skillnad från Linus) men den uppfattningen ändrades efter idag.
Istället log han, och nickade. ”Det skulle vara trevligt” sa han. Han vände sig mot mig. ”Jag går och hämtar resten, så kan ni prata lite under tiden” Jag nickade tacksamt mot honom, och innan han gick såg jag att han lade i en sockerdricka i korgen.
En tystnad uppstod mellan min mamma och mig. Jag visste inte vad jag skulle säga, och det visste uppenbarligen inte hon heller.
”Honom har du inte berättat om” sa min mamma tillslut.
Jag skrattade lite nervöst. ”Ne, jag har ju inte det...” sa jag. Hon började gå, och jag följde efter. Jag kunde inte låta bli att tycka att det kändes som när man var tio år och följde med föräldrarna till affären. Där gick jag, helt tyst bredvid min mamma medan hon plockade i varor i korgen.
”Hur kommer det sig?”
”Öh... det har helt enkelt inte blivit av, bara” sa jag.
”Jag tycker att jag känner igen honom” sa hon och vände blicken mot mig. ”Har jag träffat honom förut?”
”Det tror jag inte, nej” sa jag utan att tänka efter. Vart skulle hon ha kunnat träffat honom?
”Nehe...” sa hon fundersamt. ”Hur länge har ni varit tillsammans, då?”
Jag hade hoppats på att hon inte skulle ställa den frågan till mig, men insett att den var helt oundviklig.
”Ett tag...” sa jag, ville helst inte tala om hur länge för då kanske hon skulle bli ännu mer tjurig. Uppenbarligen var hon lite smått irriterad över att jag inte hade berättat något om vårt förhållande, och om hon fick reda på att vi hade varit tillsammans i ett par månader... ja, gud vet hur hon skulle reagera då.
Men hon gav sig inte. ”Hur länge? Det måste du väl veta”
Jag bestämde mig för att ljuga. ”Någon månad eller så. Vad spelar det för roll?”
”En hel månad, och du har inte talat om det för mig?!” utbrast hon. Hon såg sårat på mig. ”Varför har du inte sagt något?”
”Det har ju inte blivit av bara, har jag ju sagt”
Mamma blängde på mig, och vände bort blicken.
”Men jag måste gå och betala nu” sa jag och stannade. Mamma stannade också upp. ”Vi ses på onsdag”
”Glöm inte att ta med Johan!” sa hon.
”John” rättade jag henne, och började gå.
Jag hörde hur hon muttrade någonting om att det inte spelade så stor roll bakom min rygg, och började sedan gå mot kassorna där jag antog att John stod och väntade på mig.
Jag försökte att inte ta alltför hårt på det här.
John skulle följa med hem till mina föräldrar på onsdag, det var väl ingenting?
Jo, det var det.
Jag visste att det första mamma skulle göra när hon kom hem var att leta fram min pappa och berätta om vem hon hade stött på i mataffären och med vem. Jag visste också att min pappa inte skulle vara alltför intresserad av det hon hade att berätta, bara mumla ett kort ”Jaha...” medan han vände blad i tidningen. Efter det skulle min mamma, som den skvallertanten hon är, ringa någon av sina väninnor och berätta om att jag hade skaffat en ny pojkvän nu. Inte för att jag brydde mig särskilt mycket, men...
John stod lutad mot kylboxarna som var precis vid kassorna. Suckandes gick jag fram till honom, men han bara log åt mig.
”Du vet om att det kommer bli världens jobbigaste förhör hemma hos mina föräldrar va?” frågade jag.
Han skrattade. ”Jo, jag kan tänka mig det” svarade han och lyfte upp korgen. ”Nu betalar vi, så att vi kan komma hem någon gång”
Tisdagen gick otroligt segt. Om det berodde på att jag för tillfället var arbetslös och gick omkring ensam i Johns lägenhet hela dagen, eller om det berodde på att jag gick och grubblade över onsdagen hade jag inte en aning om. Det kanske var en kombination av båda?
Jag hade försökt att ringa till Karin, men hon hade inte svarat, varken på hemtelefonen eller mobilen. Jag hade suttit vid datorn och surfat runt och varit ute på olika sidor, men alla var lika tråkiga. Jag hade till och med försökt läsa men hade inte kunnat koncentrera mig på orden, så när John kom hem blev jag otroligt lättad. Då fick jag helt plötsligt saker att göra.
Onsdagen kom, och jag kände mig väldigt illa till mods. Jag såg inte fram emot det. Vi skulle vara hemma hos mina föräldrar vid sex-tiden, och John jobbade mellan åtta och fyra så jag fick tillbringa åtta timmar helt för mig själv. Något som jag inte behövde, då det bara gav mig mer tid till att tänka.
Vad skulle mamma vilja veta? Vad skulle jag svara? Jag kanske skulle berätta för John att jag hade sagt att vi bara hade varit tillsammans i en månad? Vad skulle jag säga om mamma ville veta hur vi hade träffats? Att säga att det var Linus före detta bästa kompis skulle inte precis låta bra, men jag kunde ju inte bara sitta och hitta på en historia där, som inte John var med på. Tänk om dem frågade honom hur vi hade träffats? Jag visste inte hur han kände inför det där med att berätta hur vi egentligen hade träffats.
Jag bestämde mig för att prata med honom om det när han kom hem.
När klockan nästan var fyra hoppade jag in i duschen, så att jag skulle vara klar med det när John kom hem. Jag skyndade mig, och tassade sedan in i sovrummet för att välja kläder. Inte för att jag hade så mycket att välja på direkt, men ändå.
Jag drog på mig ett par jeansleggings och ett vitt linne. Jag lade fram en svart kofta på sängen som jag skulle ta på mig sen, och började torka mitt hår.
Precis samtidigt som jag stängde av hårtorken kom John in i sovrummet.
”Gud vad du skräms!” sa jag, som hade hoppat till lite grann av hans entré.
Han flinade. ”Hur lång tid tar det att åka till dina föräldrar?”
”En kvart, kanske”
Han kollade på klockan som nästan var halv fem och försvann sedan in i badrummet.
Jag drog fram min necessär och gick ut till spegeln i hallen för att kunna sminka mig. Ljuset var inte det bästa, men jag skulle bara dra på lite mascara. Foundationen kunde jag fixa sen när John var klar i badrummet.
Jag mötte John i sovrummet när jag var på väg in i badrummet. Han hade fått på sig ett par ljusa jeans och en svart stickad tröja med dragkedja i halsen.
”Den tröjan har jag aldrig sett förut” sa jag och stannade upp.
Han ryckte på axlarna. ”Den låg längst in i garderoben typ” sa han.
”Den var snygg” sa jag och log. Han log tillbaka, kom fram och kysste mig på munnen och gick ut från rummet, antagligen till vardagsrummet.
Själv gick jag in till badrummet som jag hade varit på väg till och började fixa med det sista av sminket.
När jag kom ut därifrån stod John och packade ner kläder i en stor sporttrunk.
”Vad gör du?” frågade jag, både förvånat och nyfiket.
Han kollade upp. ”Jag tänkte att vi kunde bo hemma hos dig ett tag nu. Jag menar, vi har ju varit här ett tag nu och jag tänkte att det kanske inte är så kul för dig att bara ha en lägenhet som står helt tom och ändå betala för den”
”Öh, okej” sa jag, fortfarande förvånat.
”Om du vill alltså?”
”Ja, visst” sa jag och sträckte mig efter min väska. Han kom fram till mig, lade sina armar om min midja.
”Vi kan ju försöka hitta något tillsammans snart, som vi pratade om” sa han lågt i mitt öra. ”Så har vi någonting gemensamt, och slipper hålla på och dra med oss väskor...” Jag log med slutna ögon och lutade mig mot honom.
”Det låter som en bra idé” sa jag.
”Vad sägs om att börja kolla lite i helgen?” föreslog han.
”Visst” svarade jag och sneglade på klockan. ”Men nu måste jag börja plocka ihop mina saker, om jag ska hinna”
”Ja, ja” sa han och släppte mig. Jag log mot honom, innan jag gick in i badrummet igen och började samla ihop alla mina prylar.
Äntligen skulle vi börja leta efter en lägenhet.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | chulia - 21 dec 09 - 00:44- Betyg:  | "Jag hade alltid trott att han var den där tysta, lite halvt blyga typen (till skillnad från Linus)" - SNACKA om att jag fick total jäkla Linus-ångest där. Jag stannade typ upp och hela min hjärna fylldes med: "JAG-VILL-HA-TILLBAKA-LINUS-"tankar. Linus </3333
Jag tror du har gjort mig kär i Linus. Du är fan ond Malin. Först ba: Ja, jag hittar på värsta karaktären som Julia kan bli störtkär i och sen dödar jag honom :D
Nej. Fan alltså. Inte okej.
Dessutom skriver du fenomenalt jäkla bra. Och det gör ingenting bättre. | | SoakedInLuxury_ - 20 nov 09 - 21:09- Betyg: | | Superdupermega BRA(Y) | | JessicaKarlsson - 17 nov 09 - 22:46- Betyg: | åååh han är ju typ så himla gullig och jaa allt!!
meeeeejla. | | LetMeJump - 16 nov 09 - 15:12- Betyg: | | så jävla bra, mejla nästa xd | | WhyJustMe - 15 nov 09 - 21:23 | | Ge mig John. GE MIG HONOM! Han är ju så söt och snäll och go. Jag vill bara ha honom. Och samtidigt vill jag ha din talang när det gäller att skriva. Snälla? | | murrwels - 15 nov 09 - 18:41- Betyg: | | kalas bra :) säg gärna till när nästa del är ute! | | WalkingTheDemon - 15 nov 09 - 14:45 | | Bra! | | the-rose - 15 nov 09 - 14:09- Betyg: | äntligen ska de flytta ihop=D
du skriver jättejättebra, men hoppas att det kommer gå bra under middagen ;) | | faktisssss - 15 nov 09 - 12:19- Betyg: | | mejla ;DDDD | | PsychicPlay - 15 nov 09 - 11:38- Betyg: | | yeeey, så himla bra. :D <3 | kickan2212 - 15 nov 09 - 00:29- Betyg:  | | mejla nästa :'D | | maaliinT - 14 nov 09 - 23:18- Betyg: | | jätte bra! :) mejla :D | | J_love - 14 nov 09 - 22:26- Betyg: | SUPER!!:D
Mejla nästa^^ |
|
|
|
