For you Only [Hp/Dm-Hg/Ll] del 2 |
Ok, inte lika lång som förra xD men aja hoppas ni gillar den
komentera gärna.
Kapitel två.
Harry.
Dörren öppnades och en suddig Hermione kastade sig om mig.
”Harry!” jag kämpade för att andas och hade aldrig blivigt så glad över att hör Rons skrattande röst säga:
”Hermione, du kväver honom” hon släppte mig och såg på mig med den där oroliga blicken som jag kände att jag såg allt för ofta just nu.
”Hur mår du?” Frågade hon ängsligt, jag suckade och sa att jag mådde fint. Jag tog på mig glasögonen och såg på Hermione, hennes tjocka bruna hår hade växt och blivigt ganska långt det stod år alla håll precis som förr men hon såg ändå bra ut. Ron slog sig ner bredvid henne och såg precis lika dan ut som vanlig, sitt röda hår låg prydligt på huvudet.
”När kom du?” Frågade Ron och såg på mig, jag berättade hur jag hade kommit hit kvällen innan och genast blivigt skickad till säng av hans mamma. Ron skrattade åt tanken, jag såg mot Hermione som såg ut att vara mer nervös än hon hade varit innan hon gjorde sina OWL förra året.
”Hermione, mår du bra?” Frågade jag och försökte imitera hennes röst så gått jag kunde, hon himlade med ögonen och Ron skrattade.
Hermione.
Jag reste mig från Harrys säng och gick mot fönstret och såg ut, jag ville berätta så gärna men jag kunde inte hitta orden.
”Jag har en sak att säga” sa jag långsamt, jag vände mig om och såg på dem.
”Ja?” sa Ron frågande.
”Jag har träffat någon” sa jag, det kändes som om jag retades och dem såg på mig med stora ögon och Ron såg ut som om han skulle svimma och jag hade inte sagt att det var Luna än.
”Ni känner… personen men jag vet inte vad ni tycker om det” sa jag, Ron stirrade på mig och utbrast:
”Det är väll inte Draco?!” jag kunde inte låta bli att skratta men slutade när jag såg hur Harry reagerade, han hade sätt sig upp och plötsligt sätt ganska ängslig ut.
”Nej, det är… Luna” det sista viskade jag knappt hörbart.
”Va?” Frågade Harry, jag suckade nu eller aldrig.
”Det är Luna” sa jag i vanlig ton, dem var tysta, för tysta. Ron såg på mig som om jag slagit honom i ansiktet Harry såg ut som om han fått en dunkare mellan benen.
”Luna?” sa Harry tillslut, jag nickade med ett litet leende. Harry reste sig upp ur sängen;
”Hur länge?” Frågade han.
”Sedan somras, vi har väll träffats i nästan ett halvår”
”Och du har inte sagt något?” sa Harry och plötsligt log han.
”Harry” sa jag och slog till honom på armen, han skrattade och kramade om mig det kändes som all vikt och oro från mitt bröst flög iväg.
”Bara du är lycklig Hermione” sa han och klappade mig på huvudet som om jag vore en hund, jag himlade med ögonen och såg bort mot Ron som såg ner i golvet.
”Ron?” Frågade jag, han såg upp på mig.
”Det är lugnt, som Harry sa, bara du är lycklig” jag gick fram till honom och kramade om honom.
Draco.
Jag satt vid matbordet och åt frukost, mamma satt och snyftade medans hon åt av sin paj, själv petade jag bara i äggröran framför mig. Jag såg mig omkring i matsalsrummet och fastnade på familjefotot på väggen, min far hade sin hand på min axel, hans andra på sin käpp. Igen skulle nog ens tro mig om jag sa vilket rövhål han var. Mamma klarade inte av att sitta vid samma bord som mig längre så hon reste sig och kastade hennes fat i väggen på vägen ut. Två husalfer började sopa upp skärvorna från det kalla gråa golvet. Jag brydde mig inte om dem, jag reste mig också och gick ut i trädgården. Jag slog mig ner på sten bänken som stod vid två buskar och en liten fontän. Jag såg på vattnet och försökte förstå varför min mamma hatade mig. Det var ju inte jag som skickad honom till Azkaban, men kanske är det just anledningen, hon är besviken för att jag var den som satt kvar medans Potter och min far stod i frontlinjen. Hon skulle nog vara gladare över att ha Potter som son, han skulle vara drömprinsen. Det blev kallt eftersom den kyliga vinden började blåsa hårdare, jag reste mig och gick in igen. Husalferna hade städat klart och plockade nu av disken från bordet, jag gick upp mot mitt rum och tog av mig mina kläder. Jag stod i bara kalsongerna och såg in i min stora spegel som hängde på väggen. Tänk om man kunde se alla ärr på utsidan som man har på insidan? Hur skulle min kropp se ut då? Jag granskade min undernärda kropp och bleka ansikte, jag ruskade på huvudet och tog på mig min morgonrock och planerade min resa till Diagongränd.
Harry.
Hermiones avslöjande hade inte varit så svårt för mig att smälta, värre för Ron som jag visste hade ett öga för Hermione. Vi gick just nu i Diagongränd och skulle köpa allt vi behövde, vi skulle också träffa Fred och George och kolla in deras nya affär. Hermione och jag gick bakom Ron och Ginny som svängde in till bokhandeln, Hermione hade ett leende på läpparna som jag inte sätt på längre, trotts allt som hände runt omkring oss. När vi gick in efter Ron och Ginny gick jag rakt in i någon och föll bak och knuffade till Hermione. Jag såg upp, perfekt Draco Malfoy.
”Visste väll att du skulle falla för mig någon gång Potter” sa han spydigt, jag såg surt på honom tills jag kände hur jag faktiskt rodnade, jag reste mig och såg bort från honom. Helvete, hoppas ingen såg det där.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Swejk - 12 nov 09 - 14:24- Betyg:  | | Jey!!!!! annu ett kapittel! maila nästa? <3 |
|
|
|
