På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

[M-preg] Emil & Filip, PROLOG

Vette fan om det här har gjorts på Dikta förut eller inte. I alla fall; detta är, underförstått, en M/M novell, men även en M-preg. För er som inte har den blekaste om vad det är... mja, ni lär väl få en chock när jag kommer så långt i historien att jag avslöjar det.
Anyways. Det här är inte på allvar; hela tjofräset bör klassificeras som bad!fic eller bara allmän crack. Så sit back and enjoy the ride.

”HERREGUD. HERRE. JÄVLA. GUD.”
”Du, tro mig, jag blev minst lika chockad själv.”
”Hur fan tror du jag känner mig, då?!”
”Med ta det lugnt, Filip. Det kommer gå bra. Vi kommer ta oss igenom det här. Tillsammans.”
”Lätt för dig att säga, inte du som kommer få dras med... det här i mer än ett halvår!”
”Men vadå, det kan väl inte vara så farligt?”
”Emil?”
”Ja?”
”Jag hatar dig.”

+

Två månader tidigare

Emil vaknade den morgonen med ett leende på läpparna. Efter hur den föregående kvällen hade utspelat sig kände han sig berättigad till det; efter ex antal drinkar på nattklubben nere i stan (där vissa av shotsen kan eller inte kan ha varit bodyshots), hade han och Filip tillslut tagit sig hem och landat i den mycket efterlängtade sängen: fyllesex var alltid mycket roligare än vanligt sex. Med alla dess akrobatiska ställningar och ohämmade fnissattacker på de mest opassande ställen fanns det nästan ingenting som kunde slå det.
Pojken fnittrade till lite, gäspade sedan så stort att han nästan hörde sin käke knaka, och sträckte sig över till andra sidan av sängen för att lägga en arm runt sin pojkväns varma midja. Hans hand landade dock på ett svalt lakan istället, och med rynkade ögonbryn och en förundrad grymtning satte han sig upp på armbågarna och tittade dumt på den gapande platsen bredvid honom. Ingen Filip. Det var annorlunda, tänkte han grumligt, samtidigt som han slängde benen över sängkanten och hävde sig upp i en sittande position. Filip hatar att gå upp tidigt, och mer än det så älskar han att sova länge efter en natt av... intensiva träningspass. Emil gnuggade händerna över ansiktet och blinkade ett par gånger för att vakna till. Hans hjärna ville inte arbeta med honom. Den var fortfarande grötig efter alla de där drinkarna--
Hans tankar avbröts tvärt av en plötslig doft av pannkakor från köket. Hans mungipor kröktes uppåt och snart satt han med ett brett flin på läpparna och bara absorberade vetskapen om att hans älskade underbara pojkvän hade vaknat tidigt för att steka pannkakor åt dem båda. Emil fick en plötslig lust att kyssa pojken sanslös, så utan eftertanke ställde han sig upp och var precis på väg att ta det första nätta steget mot köket när hans huvud snurrade till ordentligt och nästan fick honom att tappa balansen.
”Aj som...” mumlade han bittert, och satte sig ner på sängkanten igen.
Höll händerna för det svarthåriga huvudet och blundade hårt. Aldrig mer tequila. Någonsin. Han var just på väg att fördömma resten av innehållet i likörskåpet när ännu en bris från takfläkten i sovrumstaket förde med sig en våg av pannkaksdoft. Emils mun vattnades lite. Filip och pannkakor var en inbjudande kombination.
Upprymd av tanken på att möjligtvis få slicka sirap och grädde från sin pojkes läppar ställde han sig upp igen och började försiktigt röra sig i riktning mot köket, huvudet bultande och hjärtat nästan överfullt av kärlek och ömhet gentemot sin bättre halva.
”God morgon,” hälsade Filip från där han stod vid spisen, iklädd en av Emils något för stora t-shirts och ett par lila Björn Borgkalsonger.
”Morron,” muttrade Emil och kisade lite mot det starka dagsljuset som strömmade in genom köksfönstret, men gled smidigt upp bakom den blonderade pojkvännen och lade armarna om hans tunna midja.
”Haft en trevlig sovmorgon?” undrade Filip glatt och vände på en pannkaka i stekpannan.
”Jag hade en ännu trevligare natt,” fick han till svars, Emils läppar tätt pressade mot hans nacke, precis där de gyllene små fjunhåren upphörde och övergick i perfekt solbränd, felfri hy.
Filip armbågade honom lekfullt i sidan så gott han kunde. Rodnade lite grann.
”Och jag vaknade av att du inte var där. Deprimerande värre, ska du veta,” försäkrade Emil med en falsk upprördhet.
”Någon av oss var ju tvungen att gå upp och göra frukost.”
Emil skrattade lätt och placerade en kyss på Filips kind. Sedan satte han sig ner vid det vita, knappt-stort-nog-för-två köksbordet och började läsa i den färska tidningen som någon (Emil misstänkte gravt en blond, för tillfället pannkaksstekande pojke) hade varit så duktig och hämtat in redan. Två sekunder senare fick han en pisksnärt av en kökshandduk på armen.
”Aj!”
”Hallå där. Du tar bara för givet att jag ska serva dig, hmm?”
Filip log mot honom, men hade höjt ett frågande blont ögonbryn. Emil frustade till.
”Tja, det kanske inte skulle vara en så dålig idé, med tanke på att det är min lägenhet och att det är jag som låter dig bo här med mig?”
Filip himlade med ögonen. Sedan böjde han sig ner och pussade den svarthårige pojkens läppar med ett ljudligt smack innan han satte ner två tallrikar med vad som såg ut att vara torn av pannkakor framför dem.
”Jag älskar dig,” sade Emil uppgivet och med stora ögon när han såg portionerna.
Filip skrattade åt honom och hämtade en förpackning spritsgrädde från kylskåpet.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

NeMriA - 23 nov 09 - 22:53

men herregud, vad har jag missat?! o.o
och öhö. jag listade ut helt själv vad m-preg är. visst äääär jag duktig -.-

angel_wings - 10 nov 09 - 20:13

Den var väldigt bra

Bolliz - 9 nov 09 - 20:50- Betyg: