SonnyhjärtaLiam [M/M del 9] |
Liam
Mamma, pappa och Kenny satt tysta vid frukost bordet när jag kom in i köket. Mamma och pappa med en varsin tidning och varsin kopp te, pappa tillät inte kaffe i huset, det var för ohälsosamt sa han, och Kenny med en kopp varm choklad och näsan djupt begraven i sin biologi bok. Jag fixade en smörgås till mig och satte mig sedan brevid mamma och mitt emot Kenny. Ingen såg upp och ingen sade ett ord. Jag åt i tystnad.
Jag hade precis ätit upp min smörgås och gjorde mig redo för att gå där i från när pappa såg upp från sin tidning, slog i hop den och slängde den till mig.
Jag läste rubriken på första sidan.
"HOMOSEXULLA FÅR NU GIFTA SIG I KYRKAN"
Jag kännde hur ett rus av glädje for igenom mig. Och jag reste mig snabt upp och gav alla runt bordet en varsin kram.
Mamma log mot mig.
"Hur känns det?" frågade hon försiktigt.
"Super!" ropade jag och gav henne en kram till.
Kenny såg upp och log mot mig. Jag log tillbaka.
Den ända som inte log var pappa, han satt där med händerna hårt slutna om sin kopp och läpparna ihop pressade till ett rakt sträck. Jag visste vad det gällde, pappa hade alltid haft svårt att acceptera mig. Han ville ha en perfekt, normal familj. Han prayade aldrik om min läggning med någon. Inte äns med mig.
Men jag visste ändå att han var glad för min skull. Det var ju trots allt han som hade visat mig rubriken.
Jag log mot alla en sista gång innan jag gick ut i hallen och satte på mig min jacka och mina skor. Jag ropade hejdå och sedan gick jag ut på gatan och började gå mot skolan.
Jag hade precis kommit dit när jag fick fyn på Sonny.
"Hej!" ropade jag och vinkade.
Han log mot mig.
Jag frågade hur hans helg hade varit.
"Helt okej, själv då?", svarade han.
"Jag sov hemma hos Zac", sa jag och vi gick mot skolan.
När jag väl satt på första lektionen uppsattade jag inte ett ord av vad läraren sa, hon bad mig att upprepa det hon nyss hade gått igenom, men jag bara skakade på huvudet. Hon suckade och började om en gång till på det hon ville betätta, den här gången lyssnade jag. Hon informerade om lovet nästa vecka. Det hade jag helt glömmt bort. Lov, det skulle bli skönt att få slippa skolan i en hel vecka! Och så var det halloween under lovet, min favorit högtid. När jag var liten var jag alltid ut klädd till pumpa och mamma brukade följa med mig och Kenny ut på bus eller godis. Vi lyckades aldrig få så mycket godis som vi hade hoppats. I vårt kvarter bodde då bara äldre par, och de ville sörja sina döda och hade aldrig hört talas om något som hette halloween. Men Kenny och jag var alltid lika nöjda med det vi lyckats samla in och när vi kom hem sprang vi genast upp på mitt rum och gämförde vår inkomst.
Sen slutade vi när Kenny började skolan och det vart ocoolt.
Jag skickade ett sms till Sonny.
Vad ska du göra på lovet då? :)
Jag gömde mobilen i knät och väntade resten av lektionen på ett svar, det kom
aldrig.
När lektionen var slut sprang jag till mitt skåp, bytte ut mina böcker och sprang sedan vidare för att vänta på Sonny vid hans skåp. Jag behövde inte vänta länge. Jag fick syn på honom bara några minuter efter att jag kom dit.
Jag log brett mot honom när han fick syn på mig.
"Värst vad du värkar glad i dag då", sa han och öppnade sitt skåp.
Han hade antagligen inte läst tidningen.
"Så vadå? Det är en underbar dag och du är ju här".
"Väntar du fortfarande att jag ska känna samma sak för dig som du gör för mig?" frågade han.
Jag kännde hur jag rodnade och ryckte på axlarna.
"Man kan ju alltid hoppas", sa jag och tittade ner i golvet. "Och i mitt fall är det ju bara att hoppas lite extra".
Han nickade.
"Liam", sa han tyst, nästan som en viskning, och stannade.
Jag stannade också och kännde hur hoppet steg innom mig.
"Ja".
"Du är min bästa vän. Men det är allt. Jag älskar dig Liam, men bara som en vän", sa han efter en kort stund.
Jag kännde hur allt inom mig bara rasade. Den här degen som skulle bilvit så bra vart helt plötsligt misslyckad.
Jag nickade långsamt till svar och vände mig om pricis innan tårarna började rinna ner för mina kinder.
Jag gick in på en toalett, låste dörren och satte mig ner på toasitsen.
Nu började jag gråta på riktigt. Och just då grät jag inte för att jag var ledsen över det Sonny hade sagt, utan för att jag var arg på honom. Jag var arg för att han inte ville ha samma känslor som jag.
Jag släppte böckerna på golvet och började rota i mitt penfodral. Jag hittade snart det jag letat efter, en liten pappers sax.
Jag lade den i mitt knä och lindade snabt upp bandaget runt min arm.
Såren lyste röda och texten var så extremt synlig att det gjorde ont i mig bara av att se på dem.
SonnyhjärtaLiam
Det kändes så långt borta nu. Och det var det, det var något som aldrig skulle hända.
Jag plockade upp saxen och förde den mot min arm, började långsamt radera texten med fler röda, blödande sår.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | WalkingTheDemon - 9 nov 09 - 18:48- Betyg:  | | Men ,___, | | LisaHoglund - 9 nov 09 - 16:18- Betyg: | | Neeeej, han får inte göra så ju :( Stackars Liam <3 | | Fiiiaaas - 8 nov 09 - 21:39 | As bra :) har läst alla delarna nu å du är grymt bra!
Väntar spännt på fortsättningen
mejla är du gullig :) | | Pumisa - 8 nov 09 - 21:34- Betyg: | | jättebra skrivet | | xSuperCookieDuck - 8 nov 09 - 21:24- Betyg: | Gahhhhhhh! *glädjeskutt vs. fangirlscream*
Hej ! xD |
|
|
|
