SonnyhjärtaLiam [M/M del 8] |
Sonny
Mamma satt på min säng när jag vaknade. Hon log.
"God morgon lilla sockervadd", kvittrade hon och log ännu bredare.
"Sockervadd?" undrade jag.
"Du är lika söt som sockervadd", sa hon och skrattade kort.
Jag kunde inte låta bli att le tillbaka.
"Jag vet inte om jag kan hålla med dig på den punkten", sa jag och satte mig upp i sängen.
Hon smekte mig över håret, log, och reste sig sedan upp och sa:
"Du är så otroligt lik din pappa".
Hon gick ut ur rummet.
Jag klev ur sängen och ställde mig framför spegeln som fanns i mitt rum. Mitt svarta hår hade jag fått från min pappa, medans mina blåa ögon var samma som min mammas.
Innan pappa dog hade jag fått höra ofta att jag var så lik min pappa, men inte en ända gång efter olyckan. Jag log för mig själv, jag hade saknat att få höra det.
Jag klädde mig snabbt och gick sedan ner till köket.
Mamma satt vid matbordet och drack sitt kaffe och läste dagstidningen, precis som varje morgon.
Jag åt inte frukost, det hade jag inte gjort sedan jag började sjuan. För mig var det bara onödigt slöseri med tid. Mamma tjatade ofta på att jag skulle äta hemma, men jag skakade alltid på huvudet och sa att jag åt i skolan.
Jag mötte Ben på vägen till skolan, han mötte min blick och sedan gick han snabt förbi mig med blicken nergrävd i asfalten. Han och Bea hade tydligen gjort slut. Eller det var nog mer Bea som hade gjort slut med Ben, hade jag hört. Ben hade tydligen vart otrogen och spenderat natten med någon annan på fyllan.
Jag brydde mig inte särskilt mycket. Ben och jag var inte vänner längre, jag hade ingen anledning till att bry mig.
Liam väntade på mig utanför skolan när jag kom dit. Han hade ena armen inlinad i ett bandage.
"Hej!" ropade han och vinkade glatt.
Jag log till honom som svar.
"Hur har din helg varit då?" frågade han när jag kom fram till honom.
Jag ryckte på axlarna.
"Helt okej, själv då?"
"Jag sov hemma hos Zac", svarade han och vi började gå mot skolan.
Vi sa inget mer till varandra förns vi var tvungna att skiljas åt för att komma till våra skåp.
"Vi ses på matten", sa Liam.
"Japp", sa jag och nickade, sedan gick vi åt varsitt håll.
På första lektionen meddelade magistern att nästa vecka var det höstlov. Det var något jag redan visste, men lärarna har som vana att mala på om något som ska hända fem veckor innan händelsen.
Jag kännde hur den vibrerade till i min jeans ficka, jag hade glömmt att lämna mobilen i skåpet. Jag halade ur mobilen ur fickan och gömde den under bänken så att magistern inte skulle se.
Jag hade fått ett sms från Liam.
Vad ska du göra på lovet? :)
Jag hade inte alls några planer på vad jag skulle göra under det kommande lovet så jag lät bli att svara, jag kunde berätta det för honom senare. Jag lade ner mobilen i fickan igen och försökte konsetrera mig på vad läraren hade att säga. Jag hängde inte alls med, så till slut slutade jag att lyssna och sjönk in i mina egna tankar.
Jag märkte knappt när magistern sa att det var dags att sluta. Ända anledingen till att jag inte satt kvar var att jag märkte att alla andra började gå ut ur klass rummet, så jag följde efter dem.
Jag var inte alls förvånad över att se att Liam stod och väntade på mig brevid mitt skåp. Han hade gjort det de senaste veckorna. Han log brett.
"Värst vad du värkar glad i dag då", påpekade jag och öppnade mitt skåp.
"Så vadå?" svarade han. "Det är en underbar dag och du är ju här".
"Väntar du fortfarande att jag ska känna samma sak för dig som du gör för mig?" frågade jag, stängde skåpet och vi började gå mot nästa lektion.
Han ryckte på axlarna.
"Man kan ju alltid hoppas", sa han och såg ner i golvet. "Och i mitt fall är det ju bara att hoppas lite extra".
Jag nickade. Jag visste inte hur det skulle bli. Jag visste inte vad jag hoppades. Jag ville bara leva i nuet. Ta en dag i taget.
"Liam", sa jag och stannade.
Han stannade också och såg hoppfullt på mig.
"Ja".
"Du är min bästa vän. Men det är allt. Jag älskar dig Liam, men bara som en vän".
Han nickade långsamt och vände sig om och började gå därifrån.
Det högg till i min mage. Jag hade sårat honom, det visste jag. Jag hade utplånat det lilla hop han hade om att vi en dag skulle bli ett par.
Jag tyckte synd om honom.
---------------------------------------- -------------------------------------------------- ---------------------------------
Sonnyhjärta Liam är tillbaka! WOOHOO :D jag är super glad över att jag äntligen kan lägga upp en ny del ^-^
hoppas ni gillar den :)
ta hand om er<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | sweet-92 - 10 dec 09 - 09:59- Betyg:  | | Bra :) | xSuperCookieDuck - 8 nov 09 - 21:20- Betyg:  | WOHO!!! *hoppa upp och ner i glädjeskutt*
Nej då jag har absolut inte väntat på den här xD | | LisaHoglund - 8 nov 09 - 18:20- Betyg: | Woho! :D :D Åh, har saknat denna! <3
Superbra som vanligt! Sonny är så söt :) Och stackars Liam... Jag hoppas att du tänker ändra på det, att de bara är vänner, menar jag? :o
I alla fall: Jättebra! | | WalkingTheDemon - 8 nov 09 - 15:35 | | bra! |
|
|
|
