(M/M) I varje andetag - kapitel 24 |
Tack för alla kommentarer på förra kapitlet.
Allt jag har att säga nu är att det här gjorde så jävla ont att skriva.
Kapitel 24
”Ja, hallå?”
”Alex, snälla lyssna på mig nu”
”Vad vill du?”
”Jag vill få chansen att förklara mig för dig”
”Varför? Varför skulle jag ge dig den chansen?”
”Därför att…”
”Därför vad?”
”Jag vet inte, okej!”
”Nej, just det. Och vet du varför du inte vet?”
”Nej, det gör jag inte”
”Det är på grund av att du inte har någon andra chans”
”Snälla, Alex… ”
”Vad? Jag är trött på att du hela tiden ska ringa till mig och be om en chans att få förklara!”
”Alex…”
”Nej, var bara tyst och lyssna på mig nu. Jag vill inte ha något med dig att göra mer”
”Jag… ”
”Du förstår inte hur mycket du sårade mig, va?”
”Jag hatar mig själv för det jag gjorde”
” Det spelar ingen roll. Jag vill aldrig mer ha något med dig i mitt liv att göra. Lämna mig ifred. Jag ber dig?”
”Jag kan inte, inte förrän jag fått förklara mig”
”Hej då och snälla, ring mig aldrig något mer”
*
Om Christoffer ska räkna hur många gånger han faktiskt har tänkt på Alex skulle han knappast kunna räkna på fingrarna, inte ens hans tår skulle kunna hjälpa till. Vid varje vaket ögonblick har hans tankar varit koncentrerade på allting som kan sammankopplas med världens vackraste pojke. I sömnens få timmar har han drömt om honom, väldigt många och samtidigt otroligt intima drömmar. Han skulle aldrig klara av att berätta för någon om dem utan att rodna så pass mycket att hans ansikte skulle bli oigenkännligt. Det räcker med att han blir medveten om förändringen som sker i hans nedre organ vid tanken på dem.
Anledningen till varför han inte har kunnat sova något vidare, beror på att han är så fruktansvärt orolig. Alex ska flyga hem från London idag och hur mycket Christoffer än försöker förneka det, så är han flygrädd. Att sitta så högt uppe i luften som man faktiskt gör och inte kunna ha någon som helst chans att klara sig därifrån ifall det skulle bli något fel på planet, skrämmer livet ur honom. Tidigare har han enbart blivit orolig för sin egen skull, men nu är det så att en annan persons välbefinnande har krupit sig in och gömt sig i hans kropp. Han vill verkligen inte att något ska hända Alex. Det får inte hända Alex något och även om just flygplan i princip aldrig störtar, så kan dem göra det. Och han kan inte göra någonting härifrån för att stryka ordet ”kan”.
Matteus är hemma hos honom nu. De ska väl egentligen inte göra något speciellt, eller ja, ingenting speciellt som Matteus vet om. Christoffer sade bara till honom att han skulle komma hit så att de kunde titta på någon film eller något liknande. Enbart slappa och umgås sista dagen på jullovet helt enkelt. Matteus är dock på toaletten just för tillfället, så Christoffer sitter ensam i sitt rum och försöker samla mod.
Hans tankar har släppt Alex för en sekund och han försöker verkligen komma på för- och nackdelar till det han ska göra. Egentligen vill han inte göra det, men han vet om att han måste. Han måste ta risken. Det är helt enkelt så. Han förstod det på nyårsaftonen att om han ska förbli allra bästa vän med Matteus så måste han göra något han absolut inte vill göra.
”Matteus”, säger han när han kliver in och stänger dörren till hans rum.
”Ja?” Uppenbarligen förstår han allvaret i Christoffers fråga, för han säger ingenting mer. Väntar helt enkelt på att han ska fortsätta och passar på at slå sig ner bredvid honom i sängen.
”Jag måste berätta en sak för dig.” Han gör en paus, ser snabbt upp mot sin vän och tar ett djupt andetag. ”Jag har träffat någon, en person som jag verkligen tycker om, på riktigt den här gången.” Att han säger att det är just på riktigt beror på att han när han var mindre ofta kunde komma och säga till Matteus att han träffat någon som han trott sig tycka om väldigt mycket. Det är givetvis helt annorlunda med silverögonpojken och hans bästa vän har rätt att veta om det.
”Okej, vad heter hon? Känner jag henne?”, frågar Matteus med ett lättat flin. Tacksam över att det inte var något allvarligt, för så som Christoffer började trodde han att han skulle säga att han var döende eller något annat lika hemskt.
”Det är just det.” Osäkerheten griper tag i honom och han ångrar verkligen att han började säga något. Nu måste han berätta allt och han klarar inte av det.
”Vaddå, så det är någon som jag känner?”
”På sätt och vis”
”Vad menar du?”, undrar Matteus förvirrat.
”Alltså… snälla, lyssna på allt jag har att säga innan du rusar härifrån?”, ber han lågt. Såhär liten har han förmodligen aldrig känt sig tidigare. I alla fall inte på mycket, mycket länge.
”Visst, men varför skulle jag rusa iväg för?” Christoffer sluter ögonen, öppnar dem igen och förklarar med svag röst:
”För att jag är kär i den Alex som ska börja i vår klass i morgon.”
Tystnaden som följer hans ord gör honom illamående. Matteus ansikte, som blivit helt vitt, stirrar på honom, som om han önskar att det han just hörde var ett skämt, men Christoffers tårfyllda ögon talar om för honom att det inte är det.
Utan att säga ett endaste ord bryter Matteus sitt löfte om att inte gå därifrån innan hans bästa vän pratat till punkt. Framme vid dörren vänder han sig om, ser på honom en kort stund och rusar sekunden efter ut genom rummet. Dörren som slängs igen efter honom klipper av det starka, och vad dem trodde oförstörbara, bandet av vänskap som existerar mellan tonårspojkarna.
Christoffer känner hur hela hans värld krossas runt omkring honom. Blicken han fick av Matteus, den äcklade blicken av sin bästa vän. Den som visar att han är vidrig, onaturlig och ett missfoster. Tårarna börjar rinna ner längst hans kinder, han gör inget försök till att tåra bort dem. Förhoppningsvis rinner förälskelsen han har för Alex bort med det våta.
Varje del inom honom gör ont. Andningen är svår att kontrollera och han känner hur han börjar få panik. Det går inte att andas om han inte har Matteus vid sin sida.
Han visste att Matteus skulle reagera såhär, för han hade gjort det och de två har nästan alltid haft samma åsikt om saker och ting. Det har de nu med i och för sig. Christoffer avskyr sig själv för att han råkar tycka om en person av samma kön alldeles för mycket. Det är av samma anledning Matteus nu avskyr honom. Så där har ingenting förändrats mellan dem. Men allt annat har gjort det.
Allt som någonsin har betytt någonting för Christoffer Stjärnström har nu tagit ifrån honom. Självhatet mot sig själv, vetskapen om att han nu och för resten av sitt liv kommer tvingas leva utan Matteus vid sin sida, gör att han faller in i en välkomnande dvala. Han vill aldrig vakna igen.
-
Det ringande lätet som tvingar honom att slå upp ögonen kan han först inte komma på varifrån det kommer. Efter en titt på ljudkällan inser han att det är väckarklockan som låter. Irriterar för han sin hand fram emot den och pressar sitt pekfinger mot klockan så att ljudet försvinner.
Det andra som slår honom denna morgon är att han har somnat med både jeans och tröja på. Förvirrat undrar han varför, men han ångrar sig direkt efteråt. Vetskapen om varför han somnade iförd så mycket kläder sliter tag i honom. Kastar honom brutalt mot väggen och slår hela hans kropp mot den gång på gång. Det bultar smärtsamt inom honom. Allting som finns inuti en människas kropp, i det här fallet hans, tycks pressas ihop till en enda liten klump. Lungorna får inte tillräckligt med luft för att han ska kunna ta djupa rena andetag.
När hans syn blir suddig fylls han av skräck. Hur ska han klara av att spendera en hel dag i skolan då kan inte ens kan hålla tårarna borta för några få sekunder. Han kommer verkligen inte klara av det. Okej om läget hade varit annorlunda. Då hade han kunnat gå, för Mattes hade stått vid hans sida och stöttat honom, precis som den gången då Christoffers pappa lämnade honom. Men nu är det inte så. Nu rinner hans tårar just på grund av att det inte längre finns något Matteus som stöttar honom, för det har hans jävla känslor sett till.
Att han skulle vara så envis och berätta för honom om silverögonpojken. Om han inte hade gjort det så hade allting varit annorlunda nu. Då skulle hans största problem varit hur han skulle bete sig mot Alex nu när han kommer befinna sig i samma klass.
Nu är det så pass mycket värre att Christoffer enbart vänder sig om i sängen, drar upp täcket över huvudet och faller tillbaka till drömmarnas värld. Där kan han andas utan att flämta till av smärta och där kan han se utan att förblindas av tårar.
.... ja. Allt jag kan säga är väl att jag grät som fan när jag skrev det här.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | NeMriA - 13 nov 09 - 23:44 | JÄVLA MATTEUSHELVETE D:
han ska komma och be VÄLDIGT MYCKET OM URSÄKT
annars får jag anfall på riktigt. | WalkingTheDemon - 8 nov 09 - 15:34- Betyg:  | | DDDDDD: <3 | | Andastyst - 7 nov 09 - 20:22- Betyg: | .................................................. .
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!! Först satt jag med bultande hjärta och bara
"åh, nu kommer han berätta, hjälp!!" Och så förvandlades lilla gulliga
Matteus till en jävla homofobjävel!!! VARFÖR??!! Herregud, jag vill bara
slå honom i huvudet med något väldigt VÄLDIGT hårt. Men om jag gjorde det
skulle datorskärmen gå sönder. Troligen.
Matteus, gå och dränk dig. Christoffer, drick mjölk, det hjälper att tröstäta.
Alex, kom hem från London och plinga på hos Christoffer och kyss honom och säg
att du aldrig aldrig ska lämna honom OCH HÅLL LÖFTET. Då blir jag glad.
<3
Andas tyst | | EMORAiNBOW - 7 nov 09 - 18:34 | Jag hatar Matteus, jävla äckliga homofobjävel, DÖ! Jag kommer aldrig förlåta honom vad du än gör med honom, seriöst, han kan skära av sig sin äckliga lilla kuk. Jävla homofobäckelunge!!! *skrika ut raseriet*
Lille Chris då.... stackars stackars min snuttepojke..... ;___; <3 |
|
|
|
