...stormen... |
Du sa att en dag,
när mitt liv blev svårt
skulle jag tala med dig
detta blev vårt löfte
att tala med varandra
om vart vi stod för stunden
När din storm kom
slöt du dig
som om du plötsligt
men alldeles för stunden
kommit på
att jag inte var att lita på
undrar bara varför jag inte dög
som din vän,
i din svåra tid
Önskar att du förstod
att jag gjort samma sak
dolt det jag inte velat säga
det är där skrattet kommer in
det är där jag låtsas le
förstå mig rätt
gillar skrattet och leendet
men allt är fejk
Man kan inte se
det ingen säger
om det göms inombords
för om du inte visa det
på sätt som är förståeliga
kan jag aldrig hjälpa dig
Jag tog kniven
precis som du
satte den emot mitt bröst
för att se
om jag kanske skulle våga
men jag var för svag
kanske är jag starkare nu
eftersom jag svikit er alla
Jag säger inte detta
som en bön för er att förstå
utan för att se
för att bevisa
att utan ord
eller en verklig vink
kan vi aldrig hjälpa varandra
så som jag vill hjälpa dig
men nu kanske allt är försent
...ett liv är förlorat ikväll...
|
|
|
|
