...genom dimma och tårar... |
Jag kan inte se er
för tårarna i mina ögon
för den dimma som ligger
och vilar över mig
ni skulle aldrig märka
om kniven föll
över mitt hjärta
för ni finns inte där
min dimma trycker er bort
bort ifrån mig och alltihop
om ni ändå såg
det jag länge sett
genom dimma och tårar
Aldrig förut har jag sett er
i det hemska skedde som nu
i mina ögon som fyllts
av en dimma och en sorg
ni har aldrig sett något
aldrig hört mitt hjärtas skrik
trots att jag inget annat gör
än skriker i mitt inre
så som ni ibland gör
jag har aldrig skiftat sida
jag bara lägger en dimma,
en slöja över mitt sanna jag
en motverkan mot mitt gift
Ni står där
som ni alltid har stått
och tror att tårarna ni fäller
har en mening
men inte har jag sett
verkan tårarna ska ha
inte har världens bekymmer
försvunnit när två tårar fallit
över en död själ,
precis lika död som min
era tårar ska hela och hjälpa
när inget annat görs
för att hela en brustet själ
En dag önskar jag kunna
torka tårarna och se
hur ni står och ser på
med blickar som säger;
vad är fel?
varför är du så knäpp?
men ännu orkar jag inte
ta de blickar ni ger mig
jag ska stanna där jag är
tills jag funnit styrkan
funnit modet
att torka mina tårar
för att se blickarna
mina tårar och dimman
har gömt
dagen jag tar mig
genom dimma och tårar...
|
|
|
|
