(M/M) I varje andetag - kapitel 23 |
Seriöst, det var i förrgår jag skrev förra kapitlet och detta kapitel skrevs i princip enbart under den tid jag spenderade på bussen till och hem från skolan. Så ni får tacka skolan för att jag går där, eller busssaksgrejerna, för att det tar så extremt lång tid att åka från mig till skolan. Bestäm själv.
Och jag gillar verkligen det här kapitlet. Är väldigt nöjd med det. Vad ni tycker återstå att se. Tack så otroligt för kommentarerna på förra kapitlet. Jag älskar att läsa dem och det gör verkligen att man vill skriva nästa del så fort som möjligt.
Kapitel 23
”Hej, det är Alex”
”Hej…”
”Vad vill du?!”
”… snälla?”
”Snälla vad?”
”Låt mig få förklara”
”Nej, jag vill inte höra någon förklaring”
”Jag tror inte att du förstår, Alex”
”Vad är det jag inte förstår?”
”Att jag kommer att dö ifall jag inte får förklara”
”Ge dig. Du kommer inte att dö”
”… jo”
”Och varför skulle du göra det i sådana fall?”
”För jag står inte ut med att leva med det jag har gjort”
”Det skulle du ha tänkt på tidigare”
”Jag vet… ”
”På vilket sätt skulle det underlätta för dig ifall du fick förklara”
”Allt skulle bli så mycket bättre. Du skulle kanske förstå varför jag gjorde som jag gjorde och… ”
”Det finns inget att förstå”
”… och jag skulle kunna gå vidare med mitt liv”
”Du kan göra det i alla fall”
”Nej, det kan jag inte. Jag har fastnat här tills du låter mig förklara”
”Jag kommer aldrig låta dig förklara”
”Så du menar att du ska låta mig stå alldeles still i mitt liv? Då kan du lika gärna avsluta mitt liv för då finns det ändå inget att leva för”
”Ungefär så som du gjorde mot mig?”
”Vad menar du?”
”När du gjorde som du gjorde kändes det som om jag skulle dö. Jag ville dö”
”Jag…”
”Du vad?”
”Snälla, Alex, kan jag inte få fem minuter att förklara”
”Nej har jag sagt. Hej då”
”Alex…”
”Hej då!”
*
En klocka som tickar. Varje sekund som passerar förbi. Christoffer ser upp mot det tickande föremålet. Hon är 23.41. Om några få minuter är det midnatt. Om några å minuter kommer hela himlen bli fylld av gnistrande ljus i alla möjliga färger och hela staden kommer inramas i höga smällar, men fortfarande är det nitton minuter kvar.
Det är nyårsafton och han sitter inne på sitt rum. Han ska alldeles strax gå ut till de andra. De andra som i det här fallet syftar på Julia, deras mamma Helena och Matteus. Att han inte är med dem just nu beror på att han tycker att det hela känns så fel. Ett nytt år ska alldeles strax börja och då ska man väl ändå vara med de personer man vill vara med? Nog för att han verkligen vill tillbringa det sista av år 2008 med dem tre, men det är någon som fattas. Den där någon som han inte träffat sedan juldagen, vilket känns som en evighet sedan.
Att Christoffer inte har spenderat någon tid ihop med Alex beror på att den sistnämnda har rest bort. Han och Skorpan fick tydligen i julklapp av någon släkting att de skulle åka iväg till London under ett par dagar. Så pass många att han inte kommer hem förrän dagen innan skolan börjar igen.
Christoffer undrar verkligen hur han ska stå ut. Han vill vara i silverögonpojkens närhet. Han förstår det nu. Det spelar ingen roll att han får använda flera minuter varje dag precis när han vaknat till att försöka stänga in hatet gentemot sig själv i en liten glasburk.
”Skynda dig nu, Christoffer. Klockan blir ju förfan snart tolv”, ropar Matteus och han kan inte låta blir att le. Om han skulle missa tolvslaget skulle hans bästa vän aldrig förlåta honom, för Matteus älskar verkligen över gången mellan två år. Han behöver absolut inte göra någonting speciellt, men som han förklarade när Christoffer frågade, så ville han enbart vara med honom. Det övriga sällskapet spelade ingen roll vilka det var. Så är det fortfarande.
”Jaja, jag kommer nu”, skriker han till svar då en hand rycker upp hans rumsdörr. Ägaren till handen sticken in titt huvud som pryds av ett brett flin.
”Komsi komsi, Christoffi”, skrattar Matteus fram med en småbarnsröst. Han sträcker ut sin hand mot honom och den mörkgrönhåriga pojken fattar tag i den, leendes. Tillsammans skuttar de ut genom hans rum och vidare ut mot ytterdörren, för att slita upp den och fortsätta den allt annat än normala färden ut på familjen Stjärnströms snötäckta trädgård. När de närmar sig de två levande varelserna av kvinnligt kön tar de i ända från tårna och sjunger högt och falskt på Här kommer Pippi Långstrump.
”Herregud, hur jäkla mycket har ni druckit egentligen?”, frågar Julia samtidigt som hennes klingande skratt blandar ihop sig med deras mor och pojkarnas sång.
”Det undrar faktiskt jag också”, fyller mamma Helena in med.
”Vaddå? Så du menar alltså att vi måste vara aspackade som in i helvete för att skutta fram på nyårsafton?!”, undrar Matteus med spelad ilska. ”Ni tyckte inte att det var konstigt när vi var åtta”, fortsätter han med. Vid hans ord får Christoffer der plågsamt med att försöka hålla ett argt ansiktsuttryck, precis som ordens talare.
”Kan det bero på att ni var just åtta år gamla då?”, skrattar den äldsta personen i sällskapet fram.
Christoffer och Matteus ger varandra en kort blick, en sådan som visar att de båda är överens, och de släpper argansiktet och lär sig istället med breda flin som går från öra till öra. Givetvis går leendet inte bokstavligen från öra till öra. Det skulle se lite konstigt ut.
”Äsch, nu ska vi skärpa till oss lite”, Matteus gör en paus och säger sedan med en mycket dramatisk röst: ”för nu mina kära vänner ska vi ta farväl av vårat ytterst trevliga år och snart välkomna nästa”. Vid hans ord börjar Christoffer undra hur mycket Matteus faktiskt egentligen har druckit. Han måste ha bytt ut sin vanliga och hederliga läsk till något som innehåller betydligt mycket mer alkohol. För den här nyårsaftonen har de, eller ja, i alla fall inte Christoffer, druckit en droppe av något som innefattar barnförbjuden dryck.
”Och nej, kära Christoffer med tillhörande familj, jag har inte antastat barskåpet, trots att ni alla tre tycks tro det. Jag dömer er inte dock, så mitt uppförande nu ikväll varit något annorlunda, liksom mitt sätt att tala på, men det beror helt enkelt på att jag känner på mig att nästa är kommer bli riktigt bra och ja-”.
”Håll tyst nu va. Du pratar värre än vad min kusin gör och du vet lika bra som mig att då är det illa”, avbryter Julia Matteus med ett skratt. Sanningen är den att Julia har rätt. Att prata sådär mycket i så få andetag som Matteus gjorde nyss gör att han kan tävla med deras kusin Viktoria i vem som snackar mest.
En sommar för några år sedan kom deras kusiner upp till dem för att spendera två veckor i sina släktingars hus och den sommaren fick Matteus det bevisat att Viktoria kunde prata på ordentligt. Trots att hon var jämngammal med Julia, så var det otroliga skillnader mellan de båda flickorna. Vitoria verkade så mycket yngre och Matteus enda kommentar efter det att han tvingats stå ut med henne i två veckor var att han troligtvis hade fått stora köttsår i öronen av allt lyssnande. Hennes röst gick liksom inte att stänga ute heller. Det var bara att stå ut. Tack och lov var det ett bra tag sedan de träffade henne och förhoppningsvis är det någon som har sytt igen munnen på henne tills nästa gång de ses.
”Jag tycker då att hon pratade helt normalt mycket jag”, svarar Matteus Julia allvarligt.
”Aldrig. Nu ljuger du, för den som störde sig allra mest på henne var ju du”, säger Julia, som uppenbarligen missade sarkasmen i Matteus kommentar.
Christoffer som stått och betraktat de båda skakar leende på huvudet. Han vet om att Matteus och Julia tjafsar med varandra om småsaker, för Matteus bryr sig otroligt mycket om Julia och han ser henne som sin egen lillasyster. Han vet även om att Julia ser Matteus som sin storebror. Det är inte så konstigt egentligen med tanke på hur otroligt mycket han och Matteus faktiskt är med varandra. Det blir liksom så att de får två familjer båda två, varandras.
”Sluta stå och tänk orena tankar nu, Christoffer. Hjälp mig istället med att hålla koll på klockjäveln”, flinar Matteus och han frustar till. Om det var orena tankar han just tänkte så undrar han verkligen vad orena i hans betydelse är för Matteus. Att fundera på hur man på allra bästa sätt har sex med en ekorre kanske? Mycket troligt.
”Är ni beredda då? Vi räknar ner från tio tillsammans”, säger Christoffer och börjar med att säga siffran tio. Snabbt hakar de andra på och tillsammans står de nu och räknar in det nya året.
”Tre… två… ett… GOTT NYTT ÅR!”, skriker alla fyra samtidigt som himlen beskjuts av oräkneliga raketer. Himlen gör dock motstånd och slår sönder de flygande föremålen så att de exploderar och färgar himlen i ett färgglatt glitterregn.
I exakt samma ögonblick som han skrek ut de tre orden vibrerade hans mobil till. Först nu, några minuter efteråt får han chansen att se efter vem det var som vibrerade i hans ficka och vad personen ville meddela honom.
Några snabba klick och han får upp textmeddelandet som är skickat ifrån självaste silverögonpojken. Ett brett leende placerar sig på hans läppar och en obeskrivlig värme fyller hela hans kropp.
Matteus, som uppenbarligen märkt av hans snabba förändring, ser på honom en stund och ger honom en frågande blick, men han skakar bara på huvudet. Håller med Matteus i tysthet om det där han sade om att han känner på sig att det kommer bli ett riktigt bra år i år. Han tror också att det kommer att bli det.
Gott nytt år, Christoffer. Det hade dock varit en trevligare start på året ifall du hade varit här, hos mig med armarna kring min hals och läpparna lekandes med mina. Puss :*
..
Detta var då kapitel 23. Så ja, nu får ni gärna kommentera. Så det så.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | WalkingTheDemon - 7 nov 09 - 17:48- Betyg:  | | Aww :J | | idantica - 7 nov 09 - 11:10 | | mwaah och mums på pojkarna! och jag älskar som alltid dina beskrivningar. så väldigt bra, som alltid:) | | Andastyst - 6 nov 09 - 19:52- Betyg: | Ååååååh, fredag och underbar novell och chips, dagen är fulländad!
Jag älskar också det här kapitlet (såklart) och nyårstemat ger mig
en massa bra vibbar. Vill också titta på fyverkerier med de små söta
pojkarna. :( Men åh, nu måste jag äta middag. Kan itne kommentera mer,
men FORTSÄTT SKRIV! Jag diggar starkt att du lade upp den här delen så
snabbt, precis som jag diggar din långa bussväg. Mohahaha!!
<3 <3 <3 | | NeMriA - 6 nov 09 - 19:31 | "att se efter vem det var som vibrerade i hans ficka" <-- jag tyckte det var jättekul -.-
jesus, mer kapitel, nu! o.o | | EMORAiNBOW - 6 nov 09 - 18:50 | Hah, så ironiskt att jag just suttit och funderat på hur jag själv ska fira nyår, haha xD
Jag håller med dig om att kapitlet ägde! Det var så mysigt och fint och åh, jag älskar nyår och jag älskar det här och jag älskar hela världen just nu!! Åh så bra du är!!!! |
|
|
|
