jag faller lite för ofta ..-* |
*
Ett frågetecken
stort som en knuten hand
har trängt in i min spruckna näthinna
Det har kilats fast under alla smärtnerver
och det skickas ut smärtinpulser
via alla små nervbanor
med en succesivt ökande styrka
och min kropp förvrids i omätbara plågor
vid varje attack som slår till
Jag ligger på det hårda golvet i köket
när ingen är hemma
och låter kroppen skälva för varje smärtvåg
som övertar mitt sinne och lamslår min verklighet
Händerna söker sig desperat längs med
den fnasiga kanten på trasmattan i ett försök
att hålla fast vid något
och inte gå förlorad i mörkret som hotar
i ögonvrån
Det är väl livsinstinkten som spökar
skulle jag tro
Skyddsmekanismen som ska rädda oss från fara,
precis som när hjärnan stängs av
när det blir lite för mycket på en gång
Men farorna som jag borde skydda mig från
står ju hotfullt med armarna i kors i en ring
runt mig och kapar av alla nödutgångar,
det är ju dem som jag borde skydda mig från
(inte den kalla handen från andra sidan
som lugnt vilar på min axel
och viskar uppmuntrande lovord i mina öron)
Den redan så fnasiga mattkanten
är helt uppriven nu
och sönderslitna trådstumpar i olika färger
ligger nu utspridda likt oroliga solstrålar
i en regnbågsfärgad gloria runt mig
Och mina skakande händer har gett upp
och ligger nu livlösa och vilar i mitt knä
Nu
Nu orkar jag inte låtsas
att himlen inte redan har fallit ner
och gått sönder i våra ynkliga små hjärtan
Jag orkar inte låtsas att livsinstinkten
är något annat än ett hinder,
ett sätt att förvrida verkligheten på
genom att skapa genomskinliga illusioner
av hopp, glädje och kärlek
(Illusioner som alltid bleknar
så fort man rest sig
och som knuffar ner en på botten igen
när de väl har krossats)
Min värld är en vacker illusion
(du är min värld)
och jag tänker inte falla och
låta den krossas framför mina ögon
en gång till
(jag ska krossas med den)
*
|
| Kommentarer | | Tirala - 10 nov 09 - 16:07 | "Det är väl livsinstinkten som spökar"
Åh, nu dog jag lite måste jag erkänna. Jag är totalt störtförälskad i den här dikten. I språket, i känslan, i budskapet - i allt! Perfekt <3 | | idantica - 5 nov 09 - 12:13 | ...och du gör det igen. det här är så otroligt smärtsamt vackert och du griper verkligen tag i en. bilderna du målar upp sätter sig fast och det här är bara så fantastiskt helt enkelt.
men du...inte försvinna, jag finns här och som du sa, jag skulle sakna dig fastän jag inte riktigt känner dig alls<3 | | LikeBefore - 4 nov 09 - 23:36 | du är gudomlig
<3 |
|
|
|
