Fattar inte.... |
Tar ett stort kliv in i salen,
gissa vem som kommee in, Jo socialen.
mamma hade ringt och gått bakom min rygg,
hur ska man nånsin kunna känna sig trygg
vad händer nu? vad ska jag göra?
varför ska jag lyssna? varför ska jag höra?
när de ändå e ingen som något vill göra
för mig, för de, för oss som lider
försök förstå att de e våra hjärtan som svider
de e vi som lever hårda tider.
Ni sitter där och vrider och vänder,
men ni vet inte ett skit om vad som händer.
Fosterfamilj, snart behandlingshem,
jag rymde därifrån, sen rymde jag igen
på behandlingshemmet var de inge bra
de va ingen som lyssnade på vad jag sa
kompisarna schyssta, nån snubbe som var fin
men friheten var allt som fanns i fantasin
en p12:a blev resultatet på allt
de var händelsen som gjorde mitt hjärta så kallt
ett stort hål inom mig har jag fått så de känns
vjag kan inte förklara vet bara att de bränns
de e nåt som fattas, men nåt som inte finns kvar
jag har mina lungor och mitt krossade hjärta,
men utöver de finns bara hat och smärta
De e nåt som fattas, de e nåt jag inte minns
Jo Nu Vet Jag....
vart är de min familj finns?? / Natalie
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | arnefredriksson - 21 jul 17 - 22:25- Betyg:  | | Känner bara tystnad när jag läser din dikt, en kniv som skär i hjärtat. Utlämnande och gripande. |
|
|
|
