(m/m) we're gonna make it after all - del 5 |
jag vet att det tagit väldigt lång tid med det här kapitlet. men nu har jag i alla fall skrivit klart det. det är mycket kortare än dom andra kapitlen, men bättre än ingenting alls? ;)
kommentera :)
Jag hade inte känt mig så trött men vi måste ändå ha somnat för jag vaknade av att jag hörde steg i hallen. Jag blinkade till några gånger för att få ögonen att vänja sig med mörkret. När dom gjort det så var det Jennie jag såg. Hon verkade dock väldigt noga med att undvika att se mot oss och jag förstog varför. Jag hade också känt mig en aning generad om jag sett Jennie och någon kille tätt omslingrade, i princip helt nakna, i soffan. Och jag kände mig inte heller särskilt bekväm just nu. Men Jennie sa ingenting utan skyndade in på sitt rum istället. Matthew sov tungt bredvid mig. Jag strök honom mjukt över kinden och la sen armarna om honom. Det var så här det skulle vara. Vi skulle vara i varandras famn.
”Matthew”, sa jag tyst och petade lite på honom.
Nästa gång jag hade vaknat hade det varit ljust och jag ville väcka Matthew innan Jennie skulle vakna.
”Mm?” mumlade han men fortsatte blunda.
”Vi måste gå upp nu.”
”Nej”, mumlade han och la armarna om mig istället.
”Jo, om du inte vill att Jennie ska se dig naken”, flinade jag.
Det fick honom i alla fall att öppna ögonen och han såg sen uppskattande ner på min kropp.
”Det här kan jag lätt vänja mig vid sen”, flinade han.
”Jag med”, log jag och satt mig sen upp.
Vi tog på oss kläderna och efter en stund såg vi ganska anständiga ut igen. Matthew hade tagit upp sin mobil och han rynkade pannan när han såg ner på skärmen.
”8 missade samtal. 5 sms”, suckade han.
Jag bet mig lite i läppen. Även om jag varit världens lyckligaste igårkväll så hade nog inte Susan varit det.
”Vad sa du till henne igår då? När du gick hit?”
”Att jag skulle träffa en kompis bara. Fast jag sa inget om att jag skulle sova över..” Han suckade igen och la ifrån sig mobilen. ”Jag ska prata med henne ikväll.”
Jag nickade och såg på honom.
”Gör det när du känner för det.”
Men desto snabbare desto bättre tänkte jag. Jag ville att han bara skulle vara min. Han log och kramade om mig.
”Ska vi göra lite frukost tills Jennie vaknar? Eftersom vi kanske jagade iväg henne igår”, flinade han.
Lagom till att frukosten var uppdukad kom Jennie in i köket. ”Vi gör en riktig söndagsfrukost”, hade Matthew sagt och det hade verkligen blivit en rejäl frukost, trots bristen på skinka, salami och andra icke vegetariska pålägg.
”Men oj, vad gulligt av er!”, sa Jennie glatt och satt sig ner vid bordet.
Jag tyckte fortfarande det var lite pinsamt att Jennie sett oss i soffan, men jag var i alla fall glad att vi inte gjort något precis då. När jag råkade möta hennes blick en kort stund förstog jag att hon också tyckte det var lite genant. Matthew däremot som var glatt ovetande om det pratade på.
”Så du gillar London?” frågade han och la på en skiva ost på sin macka.
Jennie nickade med ett leende.
”Jaa verkligen. Det känns verkligen som det här är min plats.”
Precis tvärtemot vad Matthew hade sagt igår. ”Konstigt att vi inte träffats en enda gång hittills.”
Matthew nickade och la diskret handen på mitt lår under bordet. Jag hade berättat för Matthew att jag pratat med Jennie om allt som hänt så han behövde inte låtsas något inför henne. Vi fortsatte äta och efter en stund reste Jennie på sig.
”Tack för frukosten killar. Jag kan plocka undan sen”, log hon och lämnade oss sen i köket.
”Jag borde väl ringa Susan”, suckade Matthew och lutade sig bakåt i stolen.
Jag nickade sakta.
”Jag.. går och borstar tänderna så länge.” Jag ville inte höra honom prata med Susan.
Jag gick in till badrummet och fastän jag inte ville höra kunde jag inte låta bli att spetsa öronen lite ändå. Men han pratade så lågt så jag hörde bara lite lösryckta ord.
”..slutar du?..” ”Kompis.. Logan.. jaa..”
Jag sköljde munnen och lyssnade sen igen och han verkade ha slutat prata. När jag öppnade dörren kom han precis ut från köket.
”Susan slutar 3 så.. jag ska försöka prata med henne hemma då.”
Jag nickade och log lite.
”Blev hon arg?”
”En aning. Jag är inte hennes favorit just nu om vi säger så.”
Jag drog lite på munnen.
”Det kommer inte jag heller vara.”
Men jag längtade faktiskt. Jag ville få kalla Matthew min igen.
”Vad ska vi göra tills klockan 3 då?” frågade Matthew men tillade snabbt. ”Om du vill göra något med mig alltså.”
”Det är klart”, log jag mot honom.
Men det hade varit lättare att komma på vad vi skulle göra om vi hade bott i Jacksonville. Då hade vi kunnat dra ner på stranden eller gått till vårat favoritfik eller gått till skejtparken. Nej vi brukade inte skejta men vi hade gått dit första gången för flera år sen och skejtkillarna hade varit helt okej att kolla på. En gång hade till och med en av dom kommit fram och frågat ifall vi ville testa. Dom hade antagligen inte trott att vi var där för att spana, som tjejerna var. Jag hade sagt nej på en gång. Jag skulle aldrig få för mig att ställa mig på en liten bräda på hjul. Jag klarade mig bra utan brutna armar och ben. Men Matthew hade sagt ja och glatt följt med snyggingen. Jag hade känt mig som en nervös mamma när jag stått och tittat på dom. Matthew hade sett ut som bambi på skateboard på is. Och det var ett under att han bara skrapat upp hakan.
”Kan du inte visa mig någonting? Det är ju du som bor här.”
Han flinade lite och såg på mig.
”Har inte Jennie redan guidat dig?”
Jag nickade.
”Jo men jag vill ha dig som guide nu.”
Han skrattade lite och rufsade om mitt hår.
”Du är knäpp, men okej då.”
En stund senare satt vi på tunnelbanan. Matthew hade inte sagt vart vi skulle än men jag njöt av att bara vara med honom. Jag såg ut genom fönstret men möttes bara av mörker. Och den senaste tiden så hade mörker börjat få mig att tänka jätte mycket. Så som på kvällarna då jag försökte somna. Dom första månaderna efter att Matthew hade flyttat så hade jag knappt vågat gå och lägga mig. Och dom få dagarna det var fult väder och mörkare ute så hade jag tänt varenda lampa inomhus. Så nu när jag satt i mörkret i tunneln började jag tänka en massa igen. Matthew skulle göra slut och jag hade sagt att jag ville ge honom en chans till. Men jag skulle snart åka hem och varför skulle det bli lättare den här gången?
”Vad tänker du på?” Matthew avbröt mina tankar och jag möttes av hans lite oroliga blick.
”Nej inget”, log jag.
”Det såg inte ut så..”
Jag ville inte göra honom ledsen genom att ta upp det. Han hade antagligen tillräckligt många tankar i huvudet redan om hur han skulle berätta för Susan att han ville göra slut. ”Det var verkligen inget”, log jag igen och tog tag i hans hand. ”Vart ska vi någonstans?”
Han såg på mig och verkade gå med på det jag sagt. Han log sen lite.
”Det är inte särskilt spännande. Bara ett ställe jag brukade gå till när jag saknade dig extra mycket.”
Det värmde faktiskt att han hade haft ett speciellt ställe där han tänkt på mig. Jag som hade trott att han helt slutat tänka på mig.
”Här ska vi av”, sa han och reste sig upp.
När vi kommit upp från tunnelbanan och befann oss på marknivå igen var vi en bra bit ifrån stan och det var mycket mindre folk.
”Vi får gå en bit bara”, sa han och började gå, fortfarande med min hand i ett fast grepp.
Det såg nästan ut som vi befann oss på landet. Det var få hus och det åkte nästan inte förbi någon bil alls på vägen som vi gick bredvid. En bit bort syntes en åker och intill den fanns en bondgård.
”Bor dina föräldrar här?” frågade jag förvånat. Jag visste ju faktiskt inte vart dom bodde. Dom kanske hade flyttat ifrån den där lägenheten i stan. Han skakade på huvudet.
”Nej dom bor kvar i stan. Typ på andra sidan stan än vart din syster bor.”
Jag nickade och såg mig omkring igen. När vi gått en stund till kom vi fram till en skog och Matthew fortsatte in i den.
”Jag sa att det inte var spännande”, flinade han och såg på mig. ”Men det är ganska fint.”
Jag klev över några rötter och log.
”Jaa det är det. Inte som i Jacksonville direkt”, sa jag och såg mig omkring bland allt det gröna.
I Jacksonville var allt mer torrt och brunt. Här var det fuktigt och grönt och luften kändes väldigt frisk. Vi fortsatte ganska långt och efter en stund hade jag ingen aning om vilket håll vi kommit från. Förhoppningsvis hade Matthew det.
”Här brukade jag sitta”, sa han och nickade mot ett träd med bred stam. Det såg jätte gammalt ut.
Jag log lite och gick fram till trädet och satt mig sen på marken framför och lutade ryggen mot trädet.
”Varför gick du just hit?” frågade jag nyfiket.
Han gick fram och satt sig bredvid mig.
”Jag fick vara ensam här”, sa han och drog upp knäna lite.
Jag nickade men kunde sen inte låta bli att flina till lite retsamt.
”Och så satt du här och filosoferade och funderade över alla världens stora frågor?”
Han skrattade och knuffade till mig.
”Oh ja, och så lärde jag mig en massa olika fågelläten så att jag kunde locka på dom.” Han flinade och letade runt lite i fickan innan han fick fram mp3:n. Han räckte mig den ena hörsnäckan och startade sen musiken. Och ett tag satt vi bara där alldeles tysta och lyssnade på musiken. När en speciell låt kom kastade jag en snabb blick på honom. Det här hade verkligen varit vår låt. Jag hade faktiskt inte lyssnat på den en enda gång sen Matthew flyttat. Det hade gjort för ont. Han mötte min blick och log. Han lutade sen huvudet mot stammen och började tyst sjunga med i låten. Jag tog diskret ur min hörsnäcka och lyssnade på Matthews ord istället.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SoGetLost - 3 nov 09 - 21:18- Betyg:  | | ÄNTLIGEN!!!!!:D:D:D*jätte glad*:P super gulliga är dom<33 fortsätt nuuuu!!!!!!! | | xXfreaKo - 3 nov 09 - 19:44- Betyg: | bra bra BRA!
du skulle bara våga sluta skriva! :o
mejla nästa? | | Mp3 - 3 nov 09 - 19:06 | Alltså. Mojmoj.
Denna är så söt så söt.
<3 |
|
|
|
