N a t t m o r d. (del 3, sista!) |
När de kom tillbaka till polishuset gick de igenom alla fakta med kommissarie Zettersköld.
- Vänta lite, sa Zettersköld och skrev in något på datorn när de berättat färdigt och lyssnat på förhören. Titta! Jonatan Walström finns i våra register. Han har fått samhällstjänst för ett halvår sedan för skadegörelse.
- Jag tror såhär: Jonatan har varit otrogen gång på gång med Fredrika. Men varje gång ber han om ursäkt och lovar att det inte ska upprepas. Mikala är kär och förlåter honom, men på festen får hon nog. När Fredrika sticker följer Mikaela efter och slår ihjäl henne med första bästa sten hon hittar. Sedan lyckas hon bära in kroppen en bit in i skogen och flyr därifrån i panik. Vad tror ni? Sa Nicklas stolt.
- Det skulle kunna vara så, medgav Josefine.
Zettersköld nickade.
- Vi får helt enkelt vänta på obduktionen. Det lär inte ta mer än någon dag till.
På onsdagen tog de in Mikaela för ytterligare förhör.
Nicklas drog sin teori för Mikaela, som satt mellan sina föräldrar i det lilla förhörsrummet.
- Tror du… Tror du att jag skulle mörda min bästis?! Stammade hon och torkade en tår som var på väg att rulla nerför kinden.
- Låter inte det trovärdigt?
- Jag skulle aldrig mörda någon, och speciellt inte henne!
- Skulle ni kunna vänta utanför? Sa Nicklas till föräldrarna.
Först så vägrade dem men när Mikaela sa att de skulle gå löd dem genast.
Nicklas böjde sig närmare Mikaela.
- Var det du som mördade henne?
- Nej, har jag sagt.
Efter ett tag var Nicklas tvungen att låta henne gå, för han fick inte ut något av förhöret i alla fall.
När obduktionssvaren kom blev de förvånade. Marie Johansson, rättsläkaren, berättade vad hon fått reda på.
- Det fanns inget hudskrap från Mikaela Palmsten under Fredrikas naglar, men jag provade med Jonatan Walström, och DNA:t stämde!
Nicklas, Josefine och Zettersköld tittade förvånat på varandra.
- Hon hade blivit våldtagen också. Och det fanns sperma från Jonatan på hennes kläder. Hon hade medelhög halt alkohol i kroppen, men tillräckligt mycket för att göra en femtiokilos flicka berusad. Annars hittade jag inget som tyder på att hon var drogad, och dödsorsaken vet ni väl redan; kraftigt slag mot huvudet, antagligen av en sten att döma på formen av skallens krossning.
- Tack Marie! Ropade Zettersköld när han skyndade iväg med de andra.
- Så det var alltså Jonatan Walström som mördade henne… Sa Josefine när de satt sig fikarummet för att gå igenom nya teorier.
- Antagligen. Men varför? Undrade Nicklas.
- Vi får ta in dem båda på förhör igen, sa Zettersköld.
Josefine nickade.
Josefine hade inlett förhöret och startat bandspelaren som nu stod på spelar in. I ett annat förhörsrum satt Zettersköld och Niklas med Jonatan Walström.
- Var det verkligen det du sa sist som hände? Var det vad ni bråkade om?
- Jag… kan inte säga vad det var.
- Snälla, du måste.
Mikaela var tyst en lång stund.
- Jonatan brukade våldta henne. Hon berättade för mig, men jag låtsades som inget för honom eftersom jag är så kär i honom. Fredrika ville att jag skulle göra slut med honom, men jag kunde verkligen inte. Flera gånger var jag nära, men jag önskade att det inte var sant att han gjorde så mot Fredrika. Fredrika sa att om hon inte gjorde som han sa skulle han slå henne. En gång, så sa hon emot, så gav han henne en riktigt stor blåtira, och sen tvingade han henne att säga att hon gått in i en dörr. På festen så viskade han till henne att hon skulle komma till skogsdungen bakom vårt hus, och hon sa till honom att hon skulle gå på toa och komma sen. Så hon sprang till mig och berättade, och hon sa att hon skulle springa hem istället och lura i sina föräldrar att festen var tråkig. Men han fick tag på henne, för sen kom han till mig och hade panik, och hotade mig att han skulle mörda mig också om jag inte sa att han varit på min fest hela kvällen.
Mikaela skakade av gråt när hon berättat klart, och Josefine tröstade henne och sa att han skulle bli satt på ungdomsanstalt.
- Vänta här! Sa hon och rusade iväg till det andra förhörsrummet där hon tog ut Zettersköld.
Hon berättade hela historien, och de kom överens om att de hade tillräckligt med bevis för att det skulle klara sig genom en rättegång, och att Jonatan inte skulle kunna skickas hem igen.
Josefine och Zettersköld klev in i förhörsrummet syntes det tydligt på Jonatans uppgivna ansiktsuttryck att han hade insett att det inte skulle komma någon väg ut ur bestraffning för mord.
- Var det du som mördade Fredrika Ljungdahl? Frågade Nicklas än en gång.
Jonathan suckade, tittade ner i bordet och drog ett djupt andetag.
- Ja, det var jag... Jag erkänner.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | WhoIAm - 9 apr 10 - 14:34 | | Har läst alla delar! jättebra! :) | | JessicaKarlsson - 2 nov 09 - 22:02 | | bra! (: | Bolliz - 2 nov 09 - 20:08- Betyg:  | | JÄTTE BRA:D |
|
|
|
