över and out |
Sry, jag vet inte varför jag skriver det jag nu kommer att skriva, någon/ några orsaker finns det nog. Jag mår helt enkelt inte så jävla bra idag!
Ni vet de gånger de slår en att vart steg man tar är en avgörande faktor i livet? . Eller är det bara jag som tänkt den tanken?
Iaf. den senaste tiden har VART enda steg jag tagit buret med sig den tanken, vart enda ord jag sagt har jag funderat den tanken efter.
Jag berättade det för en nära person idag. och kommentaren jag fick var: "Du är helt enkelt rädd för att leva."
Tanken har aldrig slagit mig, men jag är tamefan rädd för att leva.
Jag är rädd för att göra fler misstag, att ta fel väg ytterligare en gång. Att säga fel ord eller att inte agera då jag egentligen borde.
därför bryr jag mig inte heller längre om hur jag mår, att min kropp börjar svälta mig själv.
Jag skulle inte ens bry mig om min dödsdag skulle vara i morgon.
JAg är helt enkelt rädd för att leva och döden skrämmer mig inte ett dugg längre.
Men det som skrämmer mig mest, det är att skapa ett förhållande med någon jag gillar, Jag är rädd för att behöva gå igenom exakt samma saker som jag gjorde i mitt förra. Att behöva må lika dåligt som jag gjorde i det förhållandet, Att behöva lida och stå ut med de saer jag gjorde.
Jag är rädd över att det kommer finnas någon som bryr sig om mig, Någon som kommer att förstå hur dåligt jag faktistk mår och börja bry sig och själv må dåligt och vilja hjälpa mig.
Jag skulle inte klara av det.
JAg orkar inte ha det så igen.
JAg vill leva mitt egna liv, men samtidigt klarar jag inte av det heller.....
Jag är rädd för mig själv just nu.
Jag är rädd för världen.
Jag är rädd för alla människor.
Jag tror helt enkelt att nästa steg jag tar kommer att vara mitt sista....
Jag kan inte reglerna i detta spelet, jag är inte skapt för denna värld.
Och jag har inget facit i hand!
Förlåt...
Har kommit till en återvändsgränd. hur tatr jag mig vidare?
Finns det någon som känner som jag ?
|
|
|
|
