Flicka. Ung tonåring. Halvdöd.
Repeat. Det går på repeat.
Och klockan tickar i mitt huvud,
och gatan nedanför skriker åt mig att
hålla käften.
Men jag kan knipa med läpparna.
Det hörs ändå.
Pojke. Vuxen tonåring. Halvlevande.
Play. Det finns ingen pausknapp.
Håll käften, håll käften.
De sliter i mig. Händer överallt,
och tårarna slutar aldrig rinna.
De drar i mig, försiktigt. Kaktustaggar i hud,
men aldrig att jag följer med.
Håll käften, håll käften.
Man. Pappa. Döende.
Barnhänder drar I ögon,
torkar tårar. Skriker inombords av smärta,
men snyftar mest nu.
Rött blod på madrass,
andetag fast I halsen.
“Var är pappa?”
Tystnad.
”Han finns alltid hos dig.”
Håll käften, håll käften.
Vila i frid.
Flicka. Ung tonåring. Halvdöd.
Allt låter i samklang med gatan.
Håll käften.
Och fastän kölden biter sin väg genom
vinterjackan, når den inte ända fram.
”Smultronflicka, jag älskar dig.”
Håll käften, du lämnade mig.
Håll käften.
Kvinna. Änka. Osynlig.
”Vi kommer föralltid att älska dig.”
Dagar känns som en evighet.
Van vid att vara älskad,
står nu ensam för världen.
”Vi finns för dig gumman.”
Håll käften, håll käften.
Det finns inget att klara,
ödet vill inte se mig levande.
Pojke. Vuxen tonåring. Halvlevande.
Fastspänd, halvdöd. Öppen.
Jag är inte galen, är inte galen.
Fyra väggar, alldeles för nära.
Släpp ut mig, släpp ut mig.
”Det kommer bli bra nu,
vi vill inte förlora dig.”
Håll käften, håll käften.
Kvinna. Änka. Osynlig.
Tabletter, lite överallt.
Kvinnohänder drar i ögon,
torkar tårar.
“Jag är ingenting utan dig.”
Sprit och hårda blinkningar.
”Fall inte för hårt nu, älskling”
Håll käften, håll käften.
Vila i frid.
Pojke. Vuxen tonåring. Halvlevande.
Tom inombords, uppäten, förlorad.
Inget val, ingenstans att ta vägen.
Play. Det finns ingen pausknapp.
Pojkhänder I ögon, torkar tårar.
“Hur mår du?”
Håll käften, hall käften.
Flicka. Ung tonåring. Halvdöd.
Broräcket formar mina fingrar.
“Jag lämnar inte min flicka.”
Det fanns någon bättre,
för dig. Det fanns ingen för mig.
”Förlåt men det funkar inte.”
Kalluft mot hud. Tårar I luften.
“Förlåt.”
Håll käften, håll käften.
Vila I frid.
Pojke. Make och pappa. Levande.
Pausknappen, så nära. Alldeles inpå.
“Gubben, mår du bra nu?”
Ögonkast, evighetslånga sekunder.
10 år av smärta, fick mig att må bra.
och det regnar kyla på marken
samtidigt som jag hör min sons röst.
”Håll käften, snälla håll käften.”
Men läpparna flyttas inte alls.
Det snöar ute idag,
det snöar i hjärta idag.
To live would be an awfully big adventure
"Håll käften, håll käften."
Pausknappen. Vart är pausknappen?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| Claura - 28 dec 09 - 18:31 |
| Åh! gus vad bra skrivet! gilade som tigarflikkan (och alla andra) uppbyggnaden! :o Fin! |
vissenros - 29 nov 09 - 21:47- Betyg:  |
| :O |
| Tiggarflikkan - 20 nov 09 - 22:29 |
| Riktigt bra, jag älskar uppbyggnaden. Sättet du använder orden på (även om du kanske upprepar ''håll käften'' lite för många gånger - budskapet nåt fram ändå). Men ja, på det hela taget - wow! |
| hanochhon - 13 nov 09 - 16:58 |
åh vännen.
det gjorde riktigt ont att läsa den här, du förmedlar känslan
så otroligt bra. du är riktigt riktigt duktig <3 |
| Darkness_Angel - 11 nov 09 - 11:51- Betyg: |
så svårt att kommentera och säga nått som dom andra
inte redan sagt, för du skriver verkligen super bra
och just den här dikten fångade de lilla extra med en udda kant!
gättebra!! |
| ccooccaaccoollaa - 6 nov 09 - 22:11 |
| Hur beskriver man något såhär bra med ord? <3 |
| idantica - 4 nov 09 - 11:56 |
hjälp...och wow...och jag sitter här helt mållös. du är så otroligt bra på det här, verkligen så otroligt bra. du berör på riktigt och...wow.
jag är helt fångad<3 |
| SuicideLoveSong - 4 nov 09 - 11:18- Betyg: |
Fy fan gumman. Du lyckas igen. Du berör,krossar och allt i ett
regn av känslor. Sluta aldrig skriva |
| citronkakan - 2 nov 09 - 20:04- Betyg: |
Flicka. Ung tonåring. Halvdöd.
Allt låter i samklang med gatan.
Håll käften.
Och fastän kölden biter sin väg genom
vinterjackan, når den inte ända fram.
”Smultronflicka, jag älskar dig.”
Håll käften, du lämnade mig.
Håll käften.
Kvinna. Änka. Osynlig.
”Vi kommer föralltid att älska dig.”
Dagar känns som en evighet.
Van vid att vara älskad,
står nu ensam för världen.
”Vi finns för dig gumman.”
Håll käften, håll käften.
Det finns inget att klara,
ödet vill inte se mig levande.
+ slutet = rysningar genom kroppen.
Fan vad orginell du är<3 |
| BlackRain - 1 nov 09 - 18:14 |
dina ord är magi, önskar bara du kunde
få den lycka du förtjänar<3 |
| LikeBefore - 1 nov 09 - 00:14 |
det här var verkligen en annorlunda dikt
och vet du, jag älskade den. så otroligt mycket känsla och mass vad bäst du är Jenny!
<3 |
| EnJulia - 31 okt 09 - 23:58- Betyg: |
ohmygod.
du är bäst.
alltid!
det här var så annorlunda mot
det som jag brukar läsa.
men jag älskar det!!!!!!!!!!!!!!!!!11 |
| bonnilie - 31 okt 09 - 23:16 |
| riktigt riktigt bra! |
| Veeraa - 31 okt 09 - 22:17- Betyg: |
lika underbart som alltid.
Fast ändå snäppet underbarare än vanligt!
bästbästbäst! |
| Unsaved - 31 okt 09 - 21:27- Betyg: |
Jag har inte läst något liknande i hela mitt liv. Så jäkla annorlunda! Jag kan nästan ta på frustrationen, och allting känns så blottande och sårbart.
Du är bäst.
<3 |
| gbg_95 - 31 okt 09 - 21:13 |
| Den här var så annorlunda än det du brukar skriva, alltså helt otroligt, verkligen! Vet inte om det finns något annat att säga, men herregud va bra den var! |
