~ Du. [ 2 ] |
Egentligen finns det lyckliga stuner i denna .. berättelse. Saker som hänt, har blivit ren lycka. Underhållande stunder, skrattande stunder. Och såklart är Du orsaken till det.
En dag jag aldrig kommer glömma är bion .. Du, jag, H och P. Vi hade verkligen jätte roligt, vi skrattade och hade kul. Och såklart går vi ju och ser världens töntigaste film också.
Chiuauan I Beverly Hills.
~
Jag satt hos tandläkaren och väntade på min tur. Mamma var redan där inne, och jag satt och väntade. Plötsligt ringde det, videosamtal. Svara kunde jag verkligen inte göra, eftersom det skulle bli högtalar telefon. Jag ignorerade alltså samtalet, eftersom det även var Dolt Nummer. Rodi och Henrik brukade nämnligen busringa då och då. Lite senare ringde telefonen igen, och jag svarade.
Dock hördes bara nervöst skratt, så jag la på. Istället fick jag ett sms, och texten var kort.
" Vill du följa med på bio med h***** r*** och o****. "
Svarade på sms med ett " Jag är hos tandläkaren " och log lite ironiskt, och stoppade sedan ner den i väskan eftersom det var min tur.
Gick in gjorde jag, och kom ut runt tio minuter senare. Då jag kommit ut tog jag upp min mobil igen, och såklart hade jag fått ett sms. Mina svar blev rätt oklara, och dom flesta bestod av :
" Är ni seriösa, eller ? "
Under hela hemresan messade vi om det, och visst .. När jag väl kommit hem ringde dom, och det första samtalet blev rätt kort.
H: Öh. Säg nu R ..
R: Jag .. vågar inte.
Jag la på, eftersom dom bara babblade med varann tyst.
Men så ringde dom igen, och sa :
" LÄGG INTE PÅ !! "
Jag svarade lite nervöst, och dom fortsatte.
H: R, säg nu !!
R: Öhm, okej ..
Jag mumlade lite, och tittade på klockan.
R: Vill du .. följa med på bio ?
Jag: Öhm .. Okej.
R: Okej !!
Sen la dom på, och jag log ännu mer nervöst.
Dagar fortsatte i tystnad, och sms blev det ända sättet att på något sätt prata.
Tids bestämning, alvarliga saker. Men .. 2 veckors väntan, det gick upp och ner.
Tillslut var allt bestämt, tiden. Stället. Vad vi skulle se. När. Hur.
Fredagen blev bättre än väntat, och prata började vi.
Frågorna från nyfikna människor kom fram ..
" Är det en dejt ?? "
" Hihi, gillar du L eller ?? "
På något sätt var det ingen skam längre, på något sätt verkade dom gilla att prata om det.
Fredagen innan helgen då allt skulle ske var allt konstigt, men ändå bra på något sätt.
Jag kommer ihåg hur mycket vi fyra planerade, och eftersom både Julia, Emma och Amanda var sjuka fick jag vara med er. Då vi slutade så gick jag ner till gungan, och du och din kompis kom efter. Vi tillbringade runt en halv timme där, och skratt var det som hördes. Skämt, ord. Allmänt galna människor ..
Helgen gick segt, och en stor klump bildades i magen. Den bestod av nervositet och rädlsa, var allt kanske bara ett lågt skämt ? Under lördag kvällen låg jag där i sängen, och bara väntade. Väntade på att jag skulle somna, och sen vakna. Men det tog tid .. Jag bara stirrade, och skrattade åt tanken att jag säkert såg ut som ett lik. Jag ångrade nästan att jag sagt ja, och var nära på att ringa upp dom .. Men eftersom jag egentligen var full av förväntningar fortsatte jag att vänta på sömn, och göra det.
~
Jag gick upp tidigt dagen efter, eftersom P skulle komma vid 9-tiden. Direkt åt jag frukost, och klädde på mig. Sedan satt jag bara där i soffan, hyperventilerade med datorn i knät. Fortsatte tänka att det kunde vara ett skämt, att när vi väl kommit ner till skolan skulle du och din kompis stå där. Med ett hånflin på läpparna och sedan .. göra nåt hemskt.
Pam kom efter ett tag, och jag sa hejdå till mina föräldrar. Nervöst gick vi skogsvägen, och när vi kommit mer än halvvägs så fick jag ännu ett sms från Henke.
" Kommer ni eller?? " Jag ignorerade det, eftersom jag redan såg skolan. När vi väl var där, stod ni där. Egentligen såg ni inte så onda ut, men jag kände hur klumpen växte. Mer än bara nervostitet och skräck fanns nu där, även tårar. Tårar som snart skulle komma ur ögonen. Jag tog ändå till mig mod och följde med in över bommen. I tystnad gick vi mot tunnelbanan, och pratet började när vi väl satt på tåget. Det började smått, och när vi satt på bussen började det egentligen .. Oendligt babblande, som bara bestod av mer och mer ord. Mer galna saker .. mer normala saker. Det fortsatte så, länge. Inne i Heron City var det fullt av folk, och uppmärksamheten drogs mot oss. Eftersom mitt hår var överdrivet rödrosa tittade folk, och saken blev ju knappast bättre när vi kom där som två par. Plötsligt kom det bara, skratt. Jag vet inte, men jag fick något slags skrattanfall. Ännu mer folk tittade, och du puttade på mig lite försiktigt.
- Ja, jag kände dig. Och ja, jag känner dig. Men ibland .. har det bara inte kännts som om jag ens gjort det. Under perioder har jag bara dött. -
Efter runt en timme var det bio, och såklart var vi dom enda som var över 10 där inne ..
Vi satt längst bak, och hade popcornkrig. Där nedanför satt småbarn och skrattade åt den usla filmen, medans vi garvade åt det roliga vi hade. Tillslut ramlade jag av biostolen, och nu ekade skrattet i biosallongen. Vi var tvugna att dämpa oss, annars kunde vi bli utslängda. jag kände någon slags lycka, men visste ändå att den bara skulle vara en tid.
Så var det alltid, jag antar att du alltid bara .. lekt med mig ? Som om jag vore en leksak, som snart skulle låsas in i garderoben eftersom det kommit en ny som var mycket roligare.
Jag misstänker att jag blev utnyttjad, men ändå inte. Det var äkta .. Men vem vet ?
~
När vi väntade på bussen hem var alla helt .. skumma. Vi hade ätit och haft matkrig med en främmande människa, och skrämt människor genom att vara oss själva.
Vi var ute en långstund, och skrik och skratt var som bakgrundsmusik i en film.
Dagen slutatde med att jag skulle hem och äta, och vi hade hamnat hemma hos Henke.
P följde med mig, och dom stannade kvar .. där.
~
Dagen efter i skolan berättade man om sin helg, och alla nämnde att dom varit på bio. Alla hade ändå fått reda på det, och varje gång nån av oss sa bio så sa dom saker .. Vad vi hade gjort. Nu rodnar antagligen alla såfort någon tar upp det, och undviker ämnet " Bio på Heron City " Alla verkar ha fått reda på det, och fortfarande så kan det nämnas lite dolt i olika meningar.
|
|
|
|
