du kan inte sparka bort stolen under mig ..-* |
Du står där på andra sidan
av din egen avgrund
och hesa skratt lämnar dina
spruckna läppar
med en knapp kraftansträngning
varje gång du särar på dem
De beblandas med de brinnande dödslågorna
som ger ifrån sig skärande skrik
i svartnande plågor
och hatiska gnistor slungas ut
ur din vidöppna mun med brutalitet
och de svävar osäkert
på din varma andedräkt i rädsla
att gå förlorade
Och jag iaktar varje liten detalj
från ovan där jag sitter fastspänd
med osynliga kedjor av outtalad vrede
Jag ser hur huden knottras
av din sjuka spänning
och dina vilda ögon bekräftar din omättliga
frustration över min blotta extstens
Du ser mig inte ännu
men dina lungor höjs och sänks i en
ofattbar hastighet
som om en insides radar i ditt sinne
var programerad med mig som måltavla
och genomskådade min dolda närvaro
uppe i de askgrå molnen
Men än så länge
ska jag inte låta dina långa armar
nå min spruckna hud
jag ska inte låta dina vassa ord
punktera mig riktigt än
och jag ska fortsätta att livnära mig
på dina uppenbara misslyckanden
Jag ska fortsätta att andas
så länge du lever
(för du ska inte få känna på lyckan
av att se mig förlora, på riktigt)
|
| Kommentarer | | idantica - 29 okt 09 - 21:46 | | och du gör det igen. du är så underbart bra på det här. du skapar stämningar som om du vore dom och du griper tag i en med varje ord. så otroligt bra! |
|
|
|
