Nani Haole [del 5] |
Noelani:
Jag skruvade upp volymen på stereon och log. Jag älskade 80-talets musik. Jag blundade och rörde mig till musiken. Jag dansade inte hula. Jag dansade min dans. En blandning av alla danser jag kunde. Tempot i Shan Di - He's a dream var helt perfekt. Svetten rann och mitt hår, som var uppsatt med klämman jag hade fått av Gabriel, studsade mot min ryggen.
- Du är verkligen vacker.
Jag snubblade till och trodde jag skulle ramla med Gabriel fångade mig.
- Du skrämde mig.
Han var tyst. Men hans händer gled upp för min rygg innan han lade ett finger under min haka och vände upp mitt ansikte. Han kysste min passionerat och tryckte upp mig mot väggen. Som på något magiskt sätt hade hamnat precis bakom mig.
Väckarklockan väckte mig. Alla fula ord jag någonsin kunnat flög fram i mitt huvud. Varför var det där tvunget att vara en dröm.
- Du måste stiga upp nu, Noe.
Jag tittade upp och såg min 4åriga lillebror stå och titta på mig.
- Mamma vill att du ska ta med mig in till stan så att du kan hjälpa mig köpa nya skor.
Jag satte mig upp och suckade. Klockans visade 5:30. Jag kunde höra min mamma spela hög musik från köket. När jag väl kommit upp ur sängen smög jag och min lillebror ner för trappan. Jag och alla mina syskon älskade detta lika mycket. I köket stod min mamma framför spisen. Musiken var sådär perfekt hög.
A man walks down the street
He says why am I soft in the middle now
Why am I soft in the middle
The rest of my life is so hard
I need a photo-opportunity
I want a shot at redemption
Don't want to end up a cartoon
In a cartoon graveyard
Bonedigger Bonedigger
Dogs in the moonlight
Min mamma hade på sin vanliga blommiga klänning och hennes hår hängde fritt och var lika svart som mitt dock med några gråa hår. Hennes höfter gungade med musiken och hennes vackra röst sjöng med. Min mamma var känd för min vackra röst och för att hon var så vacker hela hon. Folk brukade säga att vi var lika varandra, men jag visste att det inte var sant.
Far away my well-lit door
Mr. Beerbelly Beerbelly
Get these mutts away from me
You know I don't find this stuff amusing anymore
If you'll be my bodyguard
I can be your long lost pal
I can call you Betty
And Betty when you call me
You can call me Al
Min min lillebror gick in i köket och min mamma gav honom en tallrik full med mat.
- Här har du lilla Keoni.
Hon ruffsade håret på Keoni.
- Ska du också ha mat, Noe?
Jag skakade på huvudet. Jag hade inte tid att äta.
Min lillebror hade mera intresse i mode än jag hade och han var liten. Jag var helt slut efter att han sprungit med honom hela dagen och han hade inte hittat ett enda par skor han verkligen ville ha. Det var bara skor han verkligen ville ha som man kunde köpa, annars använde han dom inte.
- Dom här vill jag ha.
Äntligen. Jag tog skorna och tittade på prislappen och kände hur mitt mod sjönk. Jag skulle aldrig ha råd med dom här skorna.
- Vi har inte råd med dom.
- Då vill jag inte ha några skor.
Det kändes som att jag skulle börja gråta av frustration. Jag ville verkligen få detta gjort. Jag menar, vem vill spendera en lördag med att köpa skor åt sin störiga lillebror. Keoni och jag hade olika pappor. Jag visste inte säkert vem som var Keonis pappa. Allt vi visste var att det var en turist som mamma hade haft ett förhållande med. När vi frågade mamma varför hon inte kontaktade pappan och bad om hjälp sa hon bara att det var omöjligt. Jag trodde att det var som Alana sa. Mannen hade säkert varit gift.
- Jag ska ha dom här skorna.
- Vi har inte råd!
Jag tog skorna ur hans händer och satte tillbaka dom på hyllan och tittade mig omkring efter ett par skor som kanske liknade skorna han ville ha.
- Jag hatar dig.
Suck, alltid samma. Detta var anledningen till att mamma alltid tvingade mig att göra det här.
- Hej Noe.
Rösten fick mig genast att tänka på drömmen och jag rodnade.
- Aloha Gabriel.
Jag tittade upp på honom och han log mot mig.
- Vad har du för dig?
- Köper skor åt min lillebror.
I ögonvrån såg jag hur Keoni tog ner skorna igen och gick fram till mig.
- Vi har inte råd sa jag!
Gabriel förstod inte vad jag sa men han kunde inte missa det irriterade tonläget.
- Är det något problem?
Jag suckade. Jag skulle låta mamma veta att jag aldrig någonsin skulle hjälpa Keoni att köpa skor. Aldrig.
- Han vill ha dom här skorna och inga andra och jag har inte råd.
Gabriel tittade på prislappen och log.
- Men det har jag.
Innan jag hann protestera var Gabriel redan vid kassan och skorna var snart betalade.
- Jag lovar att jag ska betala på nått sätt.
Gabriel gav påsen till min överlyckliga lillebror och drog mig till sig och kysste mig.
- Fråga om han vill ha glass.
Jag gjorde det och det ville såklart Keoni. Jag menar alla barn vill väl ha glass?
Jag satt på sanden och väntade på att Gabriel skulle komma. Min mamma hade inte blivit glad över att någon okänd (för henne i alla fall) hade betalat för skorna och ännu surare blev hon när hon fick veta att jag kände honom. Men hon hade låtit det vara. Hon visste ju hur det var att vara kär och hoppades på att det skulle gå över.
- Hej igen.
Med en duns satte sig Gabriel bredvid mig. Inte för att jag visste varför men jag kände mig nervös. Skulle han förvänta sig att jag skulle gå långt med honom ikväll.
- Keoni är ganska mycket yngre än dig.
- Ja.
Ljudet från havet var som viskningar i luften och på den del av stranden vi var hördes nästan inga ljud från staden.
- Du är tystlåten ikväll.
Gabriel lade sig ner i sanden medan han sa det. Jag tänkte påpeka att hans hår skulle bli smutsigt men jag kunde se att han inte brydde sig.
- Gabriel?
- mm.
- Dansa med mig.
Han öppnade ögonen och log åt mig.
- Jag kan inte. Speciellt inte utan musik.
Jag funderade en stund och reste mig upp. Han gjorde det samma. Jag började springa in mot hotellet och hörde att han följde efter mig. När vi var framme vid vår träningslokal stannade jag.
- Du har bra kondis, flämtade Gabriel bakom mig.
Jag skrattade åt honom. Jag visste att man kunde ha hur vältränade muskler som helst och inte ha någon kondis alls. Han verkade vara en sådan person.
- Kan du känna i stuprännan där och du når nyckeln.
Han gjorde som jag sa och fick snart ner nyckeln. Jag låste upp dörren och tände lampan och sen satte jag på stereon. Det måste vara Alana som hade dansat här inne sist för Celine Dion var det som var i. Jag hoppade lite tills jag hittade en låt som var helt okej och sen gick jag fram till Gabriel som stod mitt i rummet och såg osäker ut. Jag stannade först när det bara var några milimeter mellan våra kroppar.
- Visa nu vad du kan.
Han lade en arm om min midja och drog mig helt mot honom. Vi gungade i takt till musiken. Det visade sig att han faktiskt var riktigt bra på att dansa. Han lutade mig bakåt som man bara ser i gamla filmer och kysste mig sen på munnen. När han drog upp mig slutade jag dansa och kysste honom hårt. Han luktade gott, en parfym jag aldrig känt lukten förut. Först då insåg jag att detta var nästan exakt som min dröm. Jag backade bakåt och drog med mig honom. Snart stod jag med ryggen mot väggen.
- Noe.
Hans röst var inte mera än en viskning.
- Mm.
Jag slutade inte kyssa honom och han besvarade mina kyssar lika ivrigt.
- Vi måste sluta nu.
Jag tittade förvånat upp på honom. Han såg inte arg ut men hans ögon var helt förändrade. Mörkare skulle man nästan kunna säga. Mörkare blå än i vanliga fall. Men jag blev inte rädd. Jag kände snarare ett obekant sug i magen.
- Varför?
- Annars kommer vi gå längre än vi borde.
Han strök mig över kinden med knogarna innan han tog ett steg bort ifrån mig.
- Vill du inte ha mig?
Jag sänkte blicken mot golvet.
- Jo, mer än jag borde. Men du är oskuld, det är inte jag. För oskulder ska det inte gå till såhär.
Han var underbar, perfekt. Jag kände hur jag verkligen blev kär.
3 och en halv vecka innan han skulle hem.
------------------------------------ -------------------------------------------------- ---
Jaha ja..
KOMMENTERA NU! SHIIET!
=)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JessicaKarlsson - 29 okt 09 - 16:46- Betyg:  | | jätteebra! mejla =)) |
|
|
|
