(m/m) we're gonna make it after all - del 4 |
jag åker till en kompis på fredag och kommer inte hem förrän på tisdag så jag vet inte ifall jag hinner skriva någon mer del innan dess, men hoppas ni gillar den här i alla fall :) kommentera ;)
Mitt goda humör hade försvunnit ganska snabbt ändå. När vi kommit fram till Jennies lägenhet hade Matthews mobil ringt och jag hade förstått på en gång vem det var. Jag hade ingen rätt alls att bli svartsjuk, Susan var tillsammans med Matthew och hon fick ringa så mycket hon ville till honom, men det blev jag. Jag ville inte tänka på att det var Susan som skulle sitta bredvid Matthew i soffan ikväll och att det var dom två som skulle sitta och äta tillsammans och att Susan skulle få ligga bredvid Matthew i sängen och hålla om honom.
”Shiet, du ser alldeles blek ut. Mår du dåligt?” frågade Matthew.
Jag hade inte ens märkt att han lagt på.
”Va? Nej. Jag mår bra”, sa jag och tvingade fram ett leende. ”Vi hörs väl något.”
Matthew nickade och gav mig en snabb kram igen och ännu en gång snuddade hans läppar vid min kind. Och jag var så nära att vrida på ansiktet en liten liten bit bara för att få känna hans läppar mot mina istället. Fast jag vågade inte. Men minnena av dom häftiga kyssarna igår fick det att fladdra i magen. Men just då hade jag inte vetat att han hade en tjej.
”Hejdå”, log han och började sen gå.
Jag drog snabbt upp dörren till lägenheten och gick uppför trappen.
När jag öppnade dörren in till Jennie möttes jag av en blommig doft och det var alldeles mörkt i hallen.
”Logan?” hördes min systers röst ifrån vardagsrummet och en liten stund senare dök hon upp i hallen.
”Hej! Hittade du hit ändå?”
Jag skakade på huvudet.
”Nej Matthew följde med mig. Men vad är det som luktar?”
Hon skrattade lite.
”Jag fick ett tips förut om några doftljus som skulle vara väldigt lugnande. Och dom luktar asgott ju!”
Jag såg på henne och flinade lite och fortsatte in i vardagsrummet. Även där var det släckt men en massa små ljus lyste upp rummet istället. Dom små ljusen stog på bordet, i bokhyllan, på byrån, jaa lite överallt faktiskt.
”Du är knäpp”, flinade jag och drog sen av mig den blöta huvtröjan. T-shirten var åtminstone torr.
”Hur gick det nu då?” frågade Jennie nyfiket.
”Ganska bra. Vi pratade en hel del. Tog igen lite vi missat dom här åren.”
Hon log och nickade.
”Vad bra. Ni satt ju praktiskt taget ihop förut.”
Jag slog ner blicken och nickade. Jag mindes så väl hur jag hade hållit Matthews hand på flygplatsen. Hur jag inte hade velat släppa.
”Hey, bli inte ledsen. Det var dumt att säga så där”, sa Jennie och såg på mig.
”Det är lugnt. Vi kanske ska träffas något mer.”
”Känns det bra?”
Jag bet mig lite i läppen.
”Jaa.. jag vill ju vara med honom. Men samtidigt vet jag att det kommer göra ännu ondare när jag ska åka hem igen..” Men jag ville helst inte tänka på det just nu. ”Skulle vi gå på bio eller?” frågade jag innan hon skulle hinna fråga något mer om Matthew.
”Jaa, vill du käka här hemma innan eller ska vi äta ute någonstans?”
”Bönor, sallad, mer bönor..” sa jag och letade runt i kylskåpet. ”Här då, är det här grillkorv? Sojakorv!”
Jag stängde kylskåpet igen och såg på Jennie.
”Hur kan du äta sånt här?! Har du ingen vanlig mat alls?” flinade jag.
”Vegetarisk mat är faktiskt väldigt gott. Jag tänkte inte på att köpa hem något annat!” försvarade sig Jennie och flinade. ”Vi kan ju alltid äta tacos igen? Eller så går vi helt enkelt ut och äter och så går vi och handlar hem mat imorgon som du kan äta.”
Det lät bättre. Jag skulle aldrig kunna bli vegetarian som Jennie. Det fanns alldeles för god mat man skulle missa då. Som kyckling.
”Okej det kan vi göra”, log jag.
Gatlyktorna kastade ett mjukt, varmt sken på trottoaren där vi gick men det var verkligen inte varmt. Jag kanske skulle behöva köpa en jacka om jag skulle överleva hela veckan.
”Vad vill du äta?” frågade Jennie och såg sig lite omkring. ”Hamburgare? Pizza, sushi, kina?”
”Sushi skulle vara gott”, log jag. ”Finns det något vegetariskt där då?”
Jennie nickade.
”Jaa dom har en jätte god sort med avokado och wasabi.”
Det tog inte lång tid att gå till sushirestaurangen och när tallrikarna ställdes framför oss kände jag verkligen hur hungrig jag var.
”Ska du smaka?” frågade Jennie och sköt sin tallrik lite åt mitt håll.
Jag såg tveksamt ner på hennes sushi. Jag hade aldrig varit så mycket för grönsaker.
”Du kommer inte bli förgiftad. Jag lovar”, flinade Jennie.
Jag tog upp en liten bit med pinnarna och stoppade den sen i munnen.
”Min är mycket godare!”, sa jag då jag hade svalt.
Hon skrattade lite.
”Men du dog inte av det.”
När vi hade ätit klart gick vi ut i den kalla kvällsluften igen och började gå mot bion. Vilken film vi skulle se hade vi inte bestämt än.
”Jag är säker på att den är jätte bra”, sa Jennie efter att ha förklarat lite av handlingen till den romantiska komedin. Hon åt några popcorn från kartongen hon höll i och såg på mig. ”Men eftersom du är gäst så får väl du bestämma”, flinade hon.
”Men.. okej vi gör så här då, ingen action, ingen romcom. Vi tar en helt annan..”, sa jag och såg upp på tavlan där dom olika filmerna som visades stog. ”Typ.. den där i salong 2? Namnet låter ju bra i alla fall”, flinade jag.
Så vi chansade på den filmen, köpte våra biljetter och gick sen in till salongen och letade på våra platser. Även om filmen kanske inte skulle vara superbra så var det i alla fall kul att gå på bio. Det var ju en helt annan känsla än att sitta hemma och se en film.
Jag blinkade till några gånger och reste mig upp. Att säga att jag inte hade blivit tagen av filmen skulle vara en lögn. Det hade varit en dramafilm med romantik. Inte alls som dom andra filmerna jag hade sett. Och den hade fått mig att fundera mycket. Killen i filmen hade varit jätte förälskad i en tjej men hon hade varit skolans ”tönt” och han hade inte vågat säga någonting. Dom hade hamnat i samma engelskagrupp och dom hade pratat lite, han hade fallit mer och mer för henne, men han hade fortfarande inte vågat säga någonting alls om vad han kände. Det hade gått flera månader. Och han insåg till slut att han struntade i vad alla skulle tycka. Men lagom till att han bestämt sig för att berätta så slutade hon komma till skolan. Inte ens på skolavslutningen var hon med. Hon kanske hade flyttat.. Men han gjorde ändå ett försök och sökte upp henne på sommarlovet för att säga hur han kände. Men det var försent. Det han inte hade vetat var att tjejen led av en lungsjukdom. Det hade plötsligt blivit värre och hennes kropp han inte orkat med det. Hon hade inte överlevt.
Jennie vände sig om mot mig när vi kommit ut.
”Gud vad sorglig den var! Men jätte bra.”
Jag nickade och kastade min tomma läskmugg.
”Jaa verkligen..”, sa jag och kände i fickan efter mobilen. Jag kunde inte vänta. Jag ville inte. Jag ville säga det nu på en gång.
Vi gick ut från bion och Jennie fortsatte prata om filmen men jag lyssnade inte särskilt noga.
”Jag måste bara ringa till en..” avbröt jag henne och slog mobilnumret jag aldrig glömt med fumliga fingrar.
”Hallå?”
”Hej, det är Logan..”, sa jag tyst.
”Hej! Det har inte hänt något va?”
Jag blinkade till några gånger. Det brände bakom ögonlocken. Det kanske var försent.
”Jag älskar dig Matthew. Jag älskar dig hur mycket som helst. Jag har aldrig slutat med det. Jag älskar dig verkligen.”
Det blev helt tyst i luren. Matthew sa inte ett ord. Jag hade varit en idiot. Vem slängde ur sig sånt där i telefon?
”Gör du?” hördes till sist Matthews tysta röst.
”Jaa. Jag borde verkligen inte ha sagt det så här men jag kunde inte vänta. Så nu vet du.” Jag väntade inte på vad han svarade utan la på. Shiet.. Jag visste inte om det jag nyss gjort var bra eller helt idiotiskt. Och det gick inte att se på Jennie heller vad hon tyckte. För först såg hon helt chockad ut och sen började hon le jätte stort.
”Logan! Hade du.. planerat det där? Vad sa han? Varför ringde du precis nu?”
Jag kunde inte låta bli att le lite.
”Jag vet inte. Det kändes bara rätt.”
Vi satt i soffan i vardagsrummet och spelade kort medans regnet smattrade mot rutan. Och jag förlorade stort hela tiden. Jag kunde inte tänka klart. Matthew kanske tyckte jag var helt dum i huvudet nu, eller så hade han blivit glad. Eller så hade han kommit fram till att han visst älskade Susan och så skulle han inte vilja träffa mig något mer nu för att det skulle kännas konstigt. Eller så skulle han visst vilja träffa mig och sen skulle det bli jätte hemskt när vi skulle skiljas åt igen.
”Alltså Logan, ska vi köra något enklare? Typ finns i sjön?” avbröt Jennie mig och flinade lite.
Jag såg på henne och log lite.
”Sorry, jag tänkte bara..”
Jennies gälla ringklocka ljöd genom lägenheten och hon reste lite förvånat på sig.
”Vem kommer så här sent?”
Jag såg efter henne men vände sen ner blicken mot korten och fortsatte fundera.
”Shiet, det var länge sen man såg dig...Jaa han är här”, hördes Jennies röst från hallen och hon ropade sen på mig.
”Logan, det är någon som vill träffa dig.”
Hon kom in i vardagsrummet och gav mig en snabb blick och ett leende.
Jag fick näst intill en chock när jag kom ut i hallen. Där stog Matthew, med regndroppar rinnande ner från håret och med blöt t-shirt.
”Vad gör du här?” fick jag fram.
Men istället för att svara drog han mig hårt intill sig och kysste mig lika hårt. Först var jag för förvånad för att ens kunna besvara kyssen och sen flög en bild på Susan förbi i huvudet, men jag struntade i den och kysste Matthew samtidigt som jag rörde händerna över hans blöta rygg.
”Herregud Logan. Du fattar inte hur lycklig du gjorde mig”, sa han och drog sakta läpparna ifrån mina. Vi vände sen blicken åt sidan båda två när Jennie kom ut i hallen.
”Ni ska få prata ifred. Jag ska iväg till en kompis”, sa hon snabbt med ett leende, tog på sig skorna och lämnade lägenheten.
Jag var tacksam att min syster var så förstående. Jag såg på Matthew igen och strök handen över hans rygg igen.
”Du är alldeles kall ju..”
”Jag ska göra slut med Susan”, sa han istället för att svara på det jag nyss sagt och jag såg chockat på honom.
”Va?”
Han nickade.
”Jag älskar ju dig. Jag kan inte.. distrahera mig längre. Jag vill vara med dig ju.”
Jag såg tyst på honom och kände mig alldeles lycklig. Han ville göra slut med Susan.. Men det skulle inte ändra det faktum att vi bodde på helt olika platser.
”Menade du verkligen vad du sa?” frågade han. ”Att du älskar mig?”
Jag nickade och log.
”Det är klart jag menar det.”
”Skulle du vilja vara.. tillsammans med mig igen? Kan jag få en chans till?”
Jag nickade igen. Tårarna brände bakom ögonlocken igen. Just nu brydde jag mig inte i att vi bodde på olika platser. Jag älskade Matthew och han älskade mig. Det var det som spelade roll nu. Matthew tryckte sina läppar mot mina igen och jag lät honom göra det. Jag hade varken styrkan eller viljan till att putta bort honom.
”Kom”, andades jag fram och drog med honom mot soffan. Jag släppte honom inte medans jag gick mot soffan utan jag hade ett fast tag om hans krage. När vi var framme dunsade jag ner i soffan och drog med mig Matthew. Han mötte mina läppar och började dra av mig min huvtröja, hans händer var ivriga. Trots att jag var så lycklig för tillfället så kom jag ändå att tänka på Susan igen.
”Susan då..”, sa jag och mötte hans läppar igen efter att han dragit av mig tröjan.
”Jag ska göra slut.. Logan..”
Jag såg upp på honom.
”Jag ska göra slut Logan. Jag vill vara tillsammans med dig. Jag kan inte vara utan dig längre.”
Jag log vid hans ord och kände mig inte lika orolig. Jag var glad att han kommit hit ikväll. Han skulle hinna göra slut med Susan. Jag drog av hans tröja och rörde händerna över hans muskulösa bröstkorg. Samtidigt kände jag Matthews hand ta sig neråt och efter en stund rörde han sakta vid bulan som växt fram under mina jeans. Det var så underbart att känna hans händer igen, hans läppar, att höra hans röst, att ha honom nära. Jag började knäppa upp Matthews jeans och lät sen handen ta sig in under det mörka tyget. Matthew stönade lågt till och det fick mig att tända till ännu mer. Jag nafsade tag i hans underläpp och drog honom närmare mig.
”Mm”, mumlade Matthew och hans hand hade nu tagit sin in under mina kalsonger.
Det kittlades i hela kroppen.
Efter det gick det mycket fortare då ingen av oss hade tålamod att vänta. Händer gjorde vana rörelser upp och ner i allt snabbare takt, tungor fortsatte leka med varandras och andetag blev allt tyngre.
”Logan..”, fick Matthew fram och hans hand greppade lite hårdare om mina ädlare delar och jag gav ifrån mig ett stön. ”Jag kommer snart”, fortsatte han och kysste mig igen.
Jag ökade takten lite med min hand och kände samtidigt att jag själv också var nära nu. Jag kysste honom tillbaks och kunde sen inte vara tyst längre. Jag hoppades för grannarnas skull att väggarna var tjocka för när Matthew också kom så steg ljudnivån ytterligare.
”Jag har saknat det här”, log Matthew och kramade mig.
”Jag med”, sa jag och strök handen över hans lite stubbiga kind.
Det var skönt att vi inte blivit avbrutna den här gången utan kunde ligga kvar efteråt och bara kramas. Jag ville inte lämna London. Jag ville inte lämna Matthew.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | lovemenot - 29 nov 09 - 15:21- Betyg:  | asso..
öh.. ja är förvirrad, är d bögar? :'D
eller är det en tjej oh en kille? :o
för ja blir fett förvirrad :(
men du skriver sjukt bra! | | Mp3 - 21 okt 09 - 22:38 | MOOOOH
Hur bra som helst. | | xXfreaKo - 21 okt 09 - 20:52- Betyg: | fortfarande lika sjukt bra!!
man kan verkligen inte sluta läsa ;DD
mejla nästa? | | xXfreaKo - 21 okt 09 - 20:52- Betyg: | fortfarande lika sjukt bra!!
man kan verkligen inte sluta läsa ;DD
mejla nästa? | | WalkingTheDemon - 21 okt 09 - 17:48- Betyg: | | Aww :J <3 | | xSuperCookieDuck - 21 okt 09 - 17:19- Betyg: | GAAAhhhh! :D
Asså jag älskar dina noveller,
du skriva mega super braigt ^-^ | | SoGetLost - 21 okt 09 - 10:27- Betyg: | | nu vet jag vad detta påminner om:) brockeback monutain:P jätte jätte bra och hur gulligt som hels:D |
|
|
|
