(M/M) I varje andetag - kapitel 19 |
Nu är jag verkligen imponerad av mig själv. Seriöst, redan en ny del. Det är liksom... snabbt.
Hur som helst. Jättemycket tack för kommentarerna på förra kapitlet. Kommer nog aldrig lyckas förklara hur glad jag faktiskt blir av att läsa dem.
Kapitel 19
”Alex Jidberg”
”Det är jag”
”Jag antog det, tyvärr”
”Kan du inte bara låta mig få fem minuter?”
”Nej”
”Sluta vara så envis. Förstår du hur många minuter som gått bort under den tiden vi pratat i telefon?”
”Alldeles för många”
”Just det, låt mig förklara så slipper du mig sedan”
”Sluta tjata”
”Får jag fråga dig en annan sak?”
”Vad?”
”Tänker du på mig någonting?”
”Hur skulle jag inte kunna göra det?! Du ringer ju hela tiden”
”Snälla, jag orkar inte bråka med dig. Svara ärligt”
”Du undrar om jag tänker på dig så som jag tänkte då du och jag var vi?”
”… ja”
”Förstå en sak först”
”Vad ska jag förstå?”
”Att jag har gått vidare”
”Det vet jag redan och jag förstår det”
”Okej och för att svara på din fråga, så ja, jag tänker på dig ibland”
”När tänker du på mig?”
”Ibland när Hugo inte är med mig då jag inte kan sova”
”Varför just då?”
”Jag vet inte, kanske för att du väldigt enkelt kunde få mig att somna förut”
”Och för att jag gjorde dig trygg”
”Ja, du gjorde det”
”Alex…”
”Vad?”
”L t mig få förklara”
”Nej, hej då och snälla, ring mig inte mer”
”… fem minuter”
”Hej då!”
*
Att slå upp ögonen på morgonen och inse att det är julafton, är något som gör honom glad, trots att han inte gillar julen. När han var liten älskade han det. Han minns julafton då han var sju år gammal, för det var det året snön hade vägrat komma och kvällen innan var marken utan sitt vintertäcke. Hela natten hade han legat vaken och önskat så mycket han bara kunde att det skulle vara alldeles vitt på backen då han vaknade.
Om han tvivlade på att tomten inte fanns tidigare så var han nu säker på att han faktiskt gjorde det. Den rödklädda mannen hade hört hans önskning och en blick ut mot fönstret bekräftade att han uppfyllt den. Inget barn kunde vara gladare än vad Christoffer var då. Hela hans kropp hade fyllts med en glädje omöjlig att beskriva. Den bästa julklappen det året var utan tvekan den vita nyfallna snön.
Att han kommer att tänka på det nu när han ligger i sin säng med blicken fäst på det vita som existerar utanför fönstret, beror på att han är fylld med samma obeskrivliga glädje nu som då. Det var två dagar sedan han var hemma hos Alex, men igår hade de hörts av på telefon. Inte sagt så mycket egentligen, bara bestämt att de skulle ses någon timme på juldagen. Mer tid än så kommer han inte ha i morgon, för hans mamma har ringt till mormor och morfar, som ska komma över senare idag och de ska sova över tills annandag jul, så som de alltid brukar göra.
Det är konstigt hur snabbt det hela gått, tänker han och ler. För lite mer än en månad sedan blev han så gott som nedslagen av Alex och fick en hjärnskakning på köpet. Sedan har han haft så otroligt många olika känslor angående silverögonpojken. Vissa dagar har han önskat livet ur honom, medan andra skulle han inte kunnat nämna någon annan person han skulle vilja vara nära.
Nu är han glad att Matteus kom hem till honom och släpade iväg honom till caféet, annars hade han och Alex aldrig pratat ut och då skulle han inte ha det leende som nu är placerat på hans läppar. Glädjen strålar ut från ögonen till och med. Alla kommer märka att något har hänt, att han är – precis som Julia sade – mycket gladare nu.
Skolan ja. Alex kommer finnas i hans klass när de börjar efter jul. Kommer gå i samma korridorer som honom själv och lyssna till lika föreläsningar. Hur ska de vara mot varandra? Än har han absolut inte modet till att berätta för folk att de två har någonting ihop, men att låtsas som om de inte känner varandra är också otänkbart. Han får helt enkelt höra med honom om hur de ska göra. Han behöver inte oroa sig över att Alex kommer bli sårad av att han frågar. Silverögonpojken vet om och förstår att han inte kan stå för att han känner något betydligt mycket mer än vänskap för honom.
En snabb blick på klockan talar om at hon är femton minuter över nio. Han har verkligen inte tid att ligga kvar i sängen mer. Måste dusch och framförallt slå in de paket som han inte orkat med att slå in tidigare. Egentligen är det rätt onödigt att slå in julklapparna, pappret åker ändå av direkt. Fast hur kul vore det ifall man kan se vad man får? Nej, om det ändå är jul så ska det vara på riktigt med klappar, Kalle Anka och glögg. Det enda som är riktigt bra med julen är just den underbara och fantastiska drycken. Han älskar den. Skulle kunna dricka hur mycket glögg som helst om han bara fick, men efter några koppar brukar hans mamma förbjuda honom att dricka mer. Hon brukar säga att han istället ska koncentrera sig på att äta mer mat. Inte för att han inte gillar julmat, men får han välja så blir det såklart glögg.
”God jul”, säger han och kramar om sin mamma, något han nästan aldrig brukar göra, men han vet hur otroligt glad hon blir när han faktiskt gör det.
”God jul på dig själv, älskling”, skrattar hon och besvarar kramen.
”Herregud vad lång du har blivit. Jag når dig knappt till axlarna”, ler hon.
”Det beror inte på att jag är lång, utan för att det är du som är så fruktansvärt kort”, flinar han, men flinet försvinner direkt när han känner hur en hand slår till honom på armen.
”Sluta upp med att mobba min mor nu.” Julia kommer in i rummet och han ser på henne. Blir förvånad över hur fantastiskt vacker hon är just i den här stunden. Hon är klädd i ett par röda tights och en svart åtsittande tunika som skimrar i silver i vissa ljussken, den får honom att tänka på Alex ögon, och håret som är lockat ligger utsläppt över axlarna. Ögonen är inramade av svart mascara och hon har applicerat en brun ögonskugga på ögonlocken.
”Du ser helt fantastisk ut”, konstaterar han med stolthet i rösten. Att vara storebror till den varelsen är något han aldrig kommer vilja byta bort.
”Ska du säga”, småler hon och han förstår faktiskt vad hon menar. De svarta jeansen och den vinröda skjortan klär honom perfekt. Hans hår är tuperat så att det står år alla håll och kanter, men luggen ligger snett över hans högra öga. Precis som Julia har han ramat in ögonen med smink, bara det att han enbart har sminket i färgen svart. För en gångs skull känner han att han ser riktigt bra ut.
”Vet du när mormor och morfar kommer förresten?”, frågar lillasyster Stjärnström sin storebror samtidigt som hon tar emot högen med tallrikar hennes mamma ger henne.
”Exakt som alltid så kommer de väl innan Kalle Anka”, svarar han och beslutar sig för att vara en duktig pojke och hjälpa de två kvinnorna (eller ja, en kvinna och en flicka) med dukningen. Besticken blir hans uppdrag att placera ut, fem knivar, fem gafflar och fem skedar.
”De borde komma vilken sekund som helst nu alltså.” Direkt då Julia säger klart meningen ringer det på dörren. Han är den enda som inte har händerna fulla och är därför den som tvingas stå ut med mormors detvarsålängesedanvisågs-kyssar, som aldrig tycks ta slut.
”God jul, Christoffer”, säger mormor högt. Precis som väntat får han ta emot hennes kyssar över hela ansiktet. Lyckligtvis är hon noga med att inte placera läpparna så att hon kladdar ut hans smink.
”God jul på er.” Morfar ler mot honom innan han sätter fart mot vardagsrummet och attackerar valnötterna som är upphällda i en skål som står på bordet.
”Suger på nötter, eller?”, skrattar Chistoffer och knäcker en till sig själv.
”Pfft. Du skulle bara veta. Kerstin vägrar låta mig köpa några”, svarar han. Julia, som först varit och kramat om mormor, kommer fram till dem och morfar Bengt drar in sina älskade barnbarn i sin famn.
Resten av dagen fortsätter med en massa prat och skratt. Julklappsutdelningen drog ut på tiden eftersom morfar insisterade på att han skulle gå ut och köpa tidningen och som varje år missade han tomten. Både Christoffer och Julia är väl förstora för att ha en tomte som kommer med paketen varje jul, men om de ändå ska bli tvingade att fira den så kan man göra det ordentligt.
Av sin mormor och morfar fick han tvåtusen kronor, han börjar bli så stor nu och då gör han ju av med mycket mer pengar. Av Julia fick han en svart tjocktröja med prickar i olika storlekar i regnbågens alla färger på. Av sin mamma fick han ett kort med texten om ett löfte om att hon skulle betala halva hans körkort då han väl beslutar sig för att ta det.
När dörrklockan ringer är det först ingen som reagerar, för de är alldeles för upptagna med att tävla i vem som kan få in flest russin i munnen på en och samma gång. Först efter tre ringningar upptäcker Christoffer att det är någon som uppenbarligen vill något och som står och väntar utomhus. Han reser på sig, förklarar att det ringer på dörren och går för att öppna den.
”Tänkte bara säga God jul”, säger en mycket vacker pojke och han som nyss öppnade dörren ler.
”God jul”, viskar han lågt drar Alex intill sig. Omfamnar honom hårt och kysser sedan hans läppar mjukt. Stötar går genom hela hans kropp då silverögonpojkens läppar är pressade mot sina egna.
”Hur kommer det sig att du kom hit, om jag får fråga?”, undrar han och låter fingrarna smeka över Alex kalla kind.
”Jag och Jonas var ute och gick, men jag måste gå igen. Vi ses i morgon.” En snabb kyss och sekunden efter har han vänt sig om och går ifrån honom. Innan han svänger in på nästa gata vänder han sig om och vinkar till Christoffer, som vinkar tillbaka.
Helt plötsligt så blev en helt okej julafton väldigt, väldigt bra.
Ohyes. Detta var då detta kapitel som, givetvis, avslutas med att ni skriver en kommentar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | idantica - 22 okt 09 - 10:08 | | ååh...du lyckas göra allting så mysigt, och fångar verkligen känslor på ett fantastiskt sätt. och som alltid älskar jag din skrivstil och det här är helt underbart!<3 | | WalkingTheDemon - 21 okt 09 - 18:12 | | :D<3 | Jurrie - 20 okt 09 - 22:13- Betyg:  | | ÅÅÅÅÅÅHHH GUD... Du skriver så väääldigtmassajävligtbra! :D | | Andastyst - 20 okt 09 - 21:25- Betyg: | Åååååååååh... Gud vad besviken man blir när man tittar sig omkring efter att
ha läst det här och upptäcker att det inte alls är jul. XD Det kändes verkligen
som om man satt där och knäckte nötter med hela familjen Stjärnström, och att
min mormor också heter Kerstin gör ju bara saken bättre. Mysighetstermometern
har redan sprängts för länge sedan. Och Alex är så gullig!!! <3 Älskar detta
otroligt massa mest. Nästa del NUU tack! :D |
|
|
|
