Vinden viskar mitt namn. ( del 9 ) |
Det blåser ute, kallt! Mer en hälften utav löven som nyss satt på träden, ligger nu i glada färger på marken under dem, och vissa har flytt med vinden och landat en bit bort. Vinden viskar mitt namn i september mörkret, den frågar varför, och jag kan inte svara.
Klockan är elva minuter över två, och jag sitter bredvid Robin i det kalla klassrummet.
Längst fram vid tavlan står det en gammal svart tv, som läraren rullat in med hjul som gnisslar igenom dörren. Filmen är trist, handlar om celler och sådant.
Jag, Robin, Soffan och Emma lyssnar bara halvt på var kvinnan som pratar i bakgrunden säger, vi har fullt upp med att skicka lappar.
Det är Soffan som sitter framför mej, närmast fönstret. Bredvid henne, Emma, och bredvid mej Robin. Vi är skickliga på att skicka lappar, lärarna märker oss nästan aldrig.
Ursäkta, men vad ville de där fjortisarna oss?
Soffans stil är kluddrig och blå, vi har olika färger på pennorna för att veta vem som skrivit vad, fast egentligen behövs inte det:
Soffans text, är alltid kluddrig, Emmas, smala sträck och mycket prydlig, Robins, alltid för hårt tryckt emot pappret (spetsen går alltid av) Och min, nästan som Soffans fast med annorlunda A:n.
jag har ingen aning, aldrig sett dem förut.
Jag sa inte att jag kände Cajsa, för det gjorde jag inte. Hon var helt olik.
Lektionen tog slut, till sist, och vi släpade fötterna efter oss på väg till nästa. Plötsligt kände jag hur någon greppade tag i mina byxor, och gjorde en satts för att dra ner dem.
- Va fan hålleru på med, idiot! Skrek jag och vände mej för att klappa till vem det nu än var. Det visade sej att det var Robin, och jag började springa efter henne igenom korridorerna.
- haha fy fan asså, stanna! Skrek hon. Men jag gav mej inte, och fortsatte.
När jag sedan kommit i kapp och stod med hennes huvud under min ena arm, rufsade henne med den andra, så kom rektorn och blängde surt på oss, mest mej då, eftersom jag var den som stod med en elevs huvud under min arm.
- God dag! Skrattade Robin under min arm. Rektorn fnös, och tittade sedan på något bakom oss, med större intresse. Robin skruvade sej loss och vände sej om medans hon plattade till håret. I korridors dörren bakom oss stod någon som rektorn gick fram till.
- Ah! Cajsa, så trevligt! Skrattade han. Jag snurrade runt.
Det fanns många Cajsa i den här stan, inte sant?
Jo vist, och inte bodde Cajsa här heller.
Men så såg jag ändå, till min förvåning Cajsa i dörren.
Hon stirrade på mej, och sedan på mina byxor. Jag drog upp dem lite, och drog ner tröjan.
Bakom oss kom Soffan springandes, hennes kinder var rosiga och hon flåsade lätt.
- Asså ja sprang som bara den ! Vart tog ni vägen?
Robin puffade henne i sidan, och så såg hon Cajsa gå iväg med rektorns arm runt sej.
|
|
|
|
