Vänskapen jag satte på band., |
KrasAlla ben bryts och ett förfärligt skrik hörs bland
alla åskådarna. "Bella?" Chas röst hörs några meter ifrån mig.
"Bella, jag är så ledsen" han greppar tag i min hand och jag
sliter mig bort från honom. De glada människorna omkring oss
buar och viftar med händerna. "Snälla, Jag lovar! Det var inte
meningen att mörda Jack!" han ryser vid ordet 'mörda' jag drar
upp läpparna och väser lågt. "Jack var min bror!" jag nästan
skriker ut orden. "Det var inte meningen!" Chas börjar se arg
ut. Rätt åt honom. "Jaha. Bara sådär" jag drar ett djupt andetag.
"'det var inte meningen'" jag upprepar hans ord i en dålig imitation
av hans röst. "Så ska vi bli vänner och vi ska hångla" jag var
irriterad. Han märkte det och jag undrade om han förstod att jag
var ironisk. "ja. snälla?" han vädjade. "Nej, aldrig i livet"
Mirriam stod bakom Chas och smällde ihop tänderna i en smäll.
"Åh. nej..." han var orolig och vände sig långsamt mot henne.
"Jag menar.. heej! Mirriam" hon gav honom en örfil och sparka
honom i magen. "Jävla svin" skrek hon högt och många blickar
vändes åt vårt håll. "Mirriam" Jag avbröt henne och började
långsamt dra bort hennes händer som låg i ett strypgrepp om
hans långa hals. "nej. Han ska få. Det jävla svinet!" hon slog
honom på revbenet. Då började tårarna. Dem vällde upp. Som floder.
Sköljde bort maskaran och torkade på mina kinder. Mirriam vände
sig åt mig nu, hon lade armarna om mig och klappade mig på kinden.
"Jag hatar Chas" väste hon lågt. Jag vände mig bakåt. Chas
låg på marken, blodet rann år näsan och hans ögon var vädjande.
"Ja. Jag med" svarade jag. Vi började gå runt folkmassan.
Ut mot det kalla havet för att skölja bort svettet och tårarna.
Det var det. Jag skulle vilja att ni kommenterade. En sann
historia. Kort etta men nästa ska bli längre. Lovar!
Så kommentera och sätt betyg. Kram mrs_fanZy
|
|
|
|
